Förbaskade Kyla

Hur ska vädergudarna ha det egentligen, är det någon som vet? Ena dagen är det strålande sol och värme, nästa dag snöfall och storm. Man vet ju fasen inte ens när man vågar byta till sommardäck på bilen längre…

Jo jag vet ju att man ej får köra med dubbdäck efter den 15 april, och dubbar har jag såklart på min bil men nu varnar de ju för mer snö om några dagar igen så vad ska man göra? Jag fick byta däcken nu i alla fall och hoppas att snön som kommer smälter bort lagom tills jag ska ge mig ut på vägarna, men känns inte detta som en väldigt lång vinter i år? Jag brukar uppskatta vinterhalvåret men nu känner till och med jag att vädret får se till att stabilisera sig lite. I lördags var Theo och jag ute och skruvade ihop våra utemöbler, sen släpade vi fram grillen i hopp om att få grilla senare samma dag. Men då kom regnet så det fick vänta till söndagen, jag hade även tänkt byta till sommardäck på bilarna då också men ville inte stå ute i regnet och göra detta. Så vi sköt upp grillning och däckbyte till söndagen istället, men då regnade det ju ännu mer och sedan blåste det ju nästan storm ute så däckbytet fick skjutas fram ytterligare. Men grilla, det skulle jag fasen göra ändå för det hade jag bestämt mig för om jag så skulle stå ute i stormande regn och göra detta. Och så blev det, regnet kom liksom in från sidan och så fort jag öppnade locket på grillen så ville det blåsa igen lika snabbt.

Men skam den som ger sig, vi kämpade på och kunde sedan gå in och avnjuta en god grillmiddag tillsammans. Men tänk så skönt det blir sen när det är skinande sol och varmare utomhus, fasen vad jag längtar efter att få grilla ännu mer! Eld… ELD!!!

Tänk att jag höll på att glömma bort att dela årets hetaste och den kanske VIKTIGASTE lista som måste delas med er läsare varje år, nämligen årets Top-5 lista. Så här kommer den utan krusiduller eller omsvep, Top-5 listan för 2023!

Bättre sent än aldrig, men lite genant att dela med sig av denna lista först nu när vi kommit in i april istället för att publicera denna i januari som jag brukar. Listan är som vanligt baserad på mina musik- och filmupplevelser under 2023, samt att jag numera valt att inkludera TV-serier i samma kategori som filmerna. Som vanligt så är listan inte baserad på vad som släpptes förra året, utan det handlar om det jag upptäckte och vill lyfta fram som mina fem favoriter inom respektive kategori. Först ut är kategorin gällande film och serier, och jag kan informera er om att jag varken sett ”Oppenheimer” eller ”Barbie” som verkar ha varit fjolårets stora succéer. Så ingen av dessa två kommer finnas med, men jag har kikat på några andra filmer och serier som behöver nämnas. Nu kör vi!

Plats nr.5 – The Pope’s Exorcist! Jag gillar inte skräckfilmer, men i denna så spelas ju huvudrollen av allas vår gladiator Russel Crowe. Han är som titeln säger alltså påvens exorcist och blir kallad till en kyrka i Spanien där en liten pojke verkar besatt av en ond demon som frågar efter ”prästen” a.k.a Russel Crowe. Denna präst ska alltså ha skrivit böcker baserade på verkliga historier från han liv, och han verkar onekligen lite speciell får jag nog lov att säga. Han pratar om att i de allra flesta fallen av besatthet är vanföreställningar och beror mestadels på psykisk ohälsa eller liknande, men det finns några få tillfällen där han faktiskt drivit onda demoner eller djävulen själv ur människor på de mest dramatiska sätt. Jag är inte mycket för skräckfilmer alls och tycker det mesta bara är trams, men jag har alltid haft en märklig fascination för djävulen och hans ”fallna änglar” som benämns som demoner. Denna film börjar spännande och var faktiskt lite bra med en del humor emellanåt, men avslutningen på filmen tilltalade mig inte alls så därför hamnade den långt ner på listan. Men gillar ni skräckfilmer kanske denna kan vara något för er!

Plats nr.4 – The Last of Us! Detta var en mycket omtalad TV-serie som kom och som var baserat på spelet med samma namn. Då kanske man blir aningen skeptisk just när det gäller filmatiseringar av spel, men många som spelat spelet säger att storyn är så förbaskat bra att de borde göras e film om den. Så här är vi nu, det blev ingen film utan en TV-serie och vi tänkte att vi skulle ge den en chans i alla fall. Det handlar om att världen drabbas av någon konstig sorts svampinfektion som tar över människorna, ungefär som en parasit eller liknande. Och raskt faller hela världen samman i ett försök att stoppa spridningarna men det är tyvärr försent, i serien får vi följa de två karaktärerna, smugglaren Joel och tonårstjejen Ellie, genom ett postapokalyptiskt USA i jakten på ett botemedel till den svampinfektion som spridit sig. Ett botemedel sägs finnas i Ellies blod som ska vara immunt mot svampangreppet, som gör icke-immuna människor till zombieliknande varelser som enligt mig är äckliga. Vi trodde nog att denna skulle vara lite som ”The Walking Dead”, men den var inte alls lika blodig och hemsk utan mer spännande och lite otäck emellanåt. Det är väl främst sättet de skildrar hur människor grupperar sig för att överleva och hur vissa av dessa grupper blir hänsynslösa mördare. De värsta sidorna hos personer kommer fram och de är inte alltid så trevligt, men jag gillade ändå denna serie och väntar nyfiket på fortsättningen som skall komma. Den är faktiskt bättre än jag nog lyckas förmedla här, så ge den en chans och jag tror inte att ni kommer bli besvikna. Men jag måste nog varna känsliga tittare och Henke, för den är lite otäck…

Barnens Bubblare – Ahsoka! Denna TV-serie om karaktären Ahsoka Tano från Star Wars blev en positiv överraskning för mig, hon har väl mestadels varit med i de animerade serierna tidigare och dessa har jag inte sett så mycket utav. Men Theo, han hade stenkoll på karaktären och blev helt fängslad av denna historia. Det handlar om Ahsoka, lärlingen till Anakin Skywalker som ju sedan blev den ondskefulla Darth Vader, så hon är en jedi men ändå inte på något konstigt vis och i serien pratar hon om Thrawns återkomst. Vem är då Thrawn? Ingen aning, men det var tydligen en blå gubbe tillika ”Grand Admiral” för det galaktiska imperiet som är en otroligt skarp strateg och den som kan göra imperiet till en totalitär makt igen. Och det var en ganska intressant story man får följa här som faktiskt var bra från början till slut, och en ny säsong verkar vara på gång. Jag tror även att om man följt de animerade serierna ”The Clone Wars” och ”Rebels” så är den garanterat en fantastisk upplevelse, för mycket kretsar kring karaktärerna därifrån som jag som sagt inte har så stor koll på alls. Men barnen och kanske främst Theo var väldigt förtjust och skrek högt så fort bekanta karaktärer dök upp som han kände igen från de andra serierna, haha! Den var välgjord som allt annat Disney producerar numera, och det fanns en speciell scen jag tyckte var riktigt snyggt gjord och som kittlade lite extra i magen. Men jag säger inte vilken det är utan det får ni upptäcka själva…

Plats nr.3 – Brorsor 4Ever! Denna tvärtöntiga men otroligt charmiga och roliga TV-serie fick jag tips av från en kollega på jobbet, och det är samma duo som spelar ”Leif & Billy” som ligger bakom denna serie. Haha, jag blir bara mer och mer förtjust i just ”Leif & Billy” ju mer jag tittar på den serien och denna är inte riktigt lika kul men ändå väldigt underhållande. Det handlar om Kenny och Josef, de är bästa polare och bor tillsammans i en lägenhet i Sundbyberg. Båda älskar kampsport och Chuck Norris är deras största idol. De gör också sitt bästa med att utveckla en egen Youtube-kanal i hopp om att bli riktigt kända, något som de inte lyckas särskilt bra med för den delen. Deras motorik och tafatthet är heller ingen bra kombination när man får se dem utöva kampsport i den lokala karateklubben eller när de sparrar mot varandra hemma i lägenheten. Sedan går det på nästan alla virala dumheter som cirkulerar på nätet (som att jordklotet vore platt) vilket också gör att de ställer till det för hyresvärden och grannarna i trapphuset. Jag tycker att denna serie har något, den är charmig och man kan inte hålla sig för skratt utan fnittrar ju direkt bara att att titta på dessa två herrar. De är så jäkla duktiga skådespelare och jag känner att jag vill ha fler säsonger av ”Brorsor 4Ever” nu genast!

Plats nr.2 – Obi-Wan Kenobi! Mer Star Wars jag vet, men hur stor var inte hypen inför denna mini-serie då? Mest för att det ryktades om att man skulle få se Obi-Wan Kenobi möta självaste Darth Vader i ännu en duell, och den kommer vi till här snart. Serien utspelar sig efter filmen ”Revenge of the Sith” där Obi-Wan är en av ytterst få jedi som överlevde efter att ”order 66” utfärdades av kejsaren och alla jedi blev avrättade inom loppet av några timmar, han gömmer sig nu undan imperiets styrkor och försöker smälta in bland allmänheten. Men han håller även koll på lilla pojken Luke som hålls undangömd från sin far Anakin Skywalker i tron om att dennes barn dog vid födseln, och vi som kan Star Wars vet ju vad denna Luke blir kapabel till när han växer upp senare. Här i serien får Obi-Wan i uppdrag att rädda senator Organas dotter Leia, som adopterades av paret Organa när hon föddes och som även är Lukes tvillingsyster, efter att hon blivit kidnappad. Då stöter han på några kusliga sorts jägare som jagar alla kvarvarande jedi för att avrätta dem, och blir då varse om att Anakin överlevt sitt tragiska öde och att han numera är kejsarens högra hand Darth Vader. Det är spännande att följa Obi-Wan och Leia på deras flykt undan en otäckt beslutsam Vader som gör allt för att finna Obi-Wan för att utkräva sin hämnd, och den efterlängtade duellen dem emellan lämnar ingen besviken. Detta var den bästa serien från förra året utan tvivel och skulle nog kunna uppskattas av de som inte är några större fans av Star Wars heller för den delen, skådespelet håller nämligen väldigt hög klass och gjorde ingen besviken!

Plats nr.1 – Avatar: The Way of Water! Det blev en hel del sci-fi på årets lista men det kan inte hjälpas, för denna är film är otippad segrare och ett visuellt mästerverk! Nu känns den nästan gammal men vi såg ju denna precis i början av förra året, och som man längtat efter denna uppföljare med de fantastiska miljöerna och dess magiska djurliv på planeten Pandora. Och även om den var lång så kändes det inte som så när man tittade på filmen, utan den var både spännande och gripande emellanåt. Här får vi följa karaktären Jake Sully från första filmen och hans familj när de tvingas fly undan människorna, de tvingas söka skydd vid havet där de får lära sig allt om djuren som lever där och dess natur. Allt är lika fantastiskt som i första filmen, man sitter bara helt häpen och gapar åt allt det vackra man får se när de bekantar sig i sin nya miljö. Men tiden hinner ikapp dem och även människorna som letat efter dem, och då blir det plötsligt mer allvar och mer spännande handling i filmen. Två uppföljare skall redan vara så gott som klara och släpps snart med något års mellanrum om jag förstått saken rätt, jag kan knappt bärga mig faktiskt. Hela familjen gillar dessa filmer så de får gärna göra många fler, för de är verkligen något utöver det vanliga rent visuellt!

Sedan har vi då resterande delen av listan, nämligen all bra musik jag upptäckt under förra året! Så här kommer den smått märkliga musikmixen av himla bra låtar, fast på väldigt olika sätt…

Plats nr.5 – Unhealthy – Anna-Marie ft. Shania Twain! Denna låten framfördes av en deltagare i ”Idol” och jag fastnade för den på något vis, den är en mix av pop och country vilket gör att man blir lite glad av att lyssna på den. Barnen uppskattar den också väldigt mycket så den har spelats mycket i bilen när vi är ute och åker tillsammans. Jag har ingen aning om vem Anna-Marie är som sjunger denna ihop med Shania Twain, den sistnämnda kommer man dock ihåg från ungdomen med sin hit ”That Don’t Impress Me Much” (1997). Men det blir bra i sin enkelhet och jag blir fortfarande både glad och käck av att höra låten spelas på radion, det är en sådan typ av låt helt enkelt som jag varmt kan rekommendera. Och om ni har lyckats missa den gamla balladen ”From This Moment” med Shania Twain så kan jag rekommendera er att lyssna på den också, det är en riktigt fin låt!

Plats nr.4 – If Darkness Had a Son – Metallica! Efter att ha hört första singeln ”Lux Æterna” (som knep förstaplatsen på listan förra året) från albumet 72 Seasons så följde de upp med denna lilla godbit. Den har ett, för Metallica, typiskt upplägg med ett lång musikaliskt intro som är sjukt jäkla bra för detta är de fasen bäst på av alla band på hela planeten. Det finns andra artister som också är bra på intron (Sabaton, Nightwish m.fl) men de gör det ALLTID perfekt och man vävs in och blir förtrollad till att vilja höra mer och MER! Just introt på denna är det bästa med hela låten, resten är såklart också bra men på något vis är det nog lite svårt för Metallica att överträffa sig själva numera. Deras musik påminner lite om klassisk musik eller som filmmusik emellanåt, den har så många nivåer och de växlar ofta tempon på ett sätt som gör att låtarna får olika kapitel i sig själva på något vis. Sedan är Jemes Hetfield riffens mästare och levererar alltid tunga riff som jag bara älskar! Det är lite som jag var inne på med Takida här tidigare, man vet vad man får och blir kanske inte lika förvånad eller imponerad längre efter att ha lyssnat på bandet sedan tidigt 90-tal. Man vet att de levererar kanonmusik och de gör det fortfarande bra efter 40 år, och jag får aldrig nog av att höra deras musik. De är utan tvekan det absolut bästa rockbandet så jag hoppas att de orkar fortsätta i många år till, för den dagen de lägger av kommer jag sätta mig i garaget och sura förtvivlat…

Barnens Bubblare – Banan, Melon, Kiwi och Citron – Hooja! Att sjunga om frukter i en drink eller groggsing trodde jag aldrig kunde bli en hit här i Sverige, men Hooja lyckades med detta och deras musik gör succé. Jag kan inte påstå att jag tycker de är jättebra, men de är lite roliga och har sitt speciella sound som jag ändå uppskattar. Barnen sjunger glatt med i refrängen på denna och då tar de i högt kan jag meddela er, haha! Ni har garanterat hört låten annars får ni se till att leta upp den på Youtube, jag gillar även en annan låt som heter ”Poolers” som ni kan passa på att lyssna på när ni ändå är i farten. Texten i den är också underhållande och svår att inte uppskatta på något vis, haha!

Plats nr.3 – Darker Still – Parkway Drive! Detta rockband från Australien har jag börjat uppskatta mer och mer, detta är en lugn och lite mörkare ballad kan man säga. För något år sedan upptäckte jag låten ”The Void” av en slump och den var riktigt häftig, sedan har jag försökt hitta liknande låtar utan att lyckas innan jag sprang på denna. De är inte lika alls, snarare raka motsatsen till varandra men den är lika bra som den förra är det jag vill säga. Har ni tips på låtar med Parkway Drive så meddela mig gärna, det känns som att de sitter på en guldgruva med hits som jag inte lyckats hitta åt ännu. Jag tycker att denna är väldigt behaglig att lyssna på, och man visslar gärna med i sången lite som när man hör ”Wind of Change” med Scorpions. Kanske blir vi fler och fler som gillar dem efter detta!

Plats nr.2 – Something Better – The Broken View! Linda spelar en hel del musik hemma och en av hennes favoritlåtar är just denna som hon ofta lyssnar på, och jag gillar den också men hade aldrig ens hört talas om dessa killar tidigare. Detta är en akustisk och låt som är riktigt skön att lyssna på, den är både lugn och behaglig på något vis. Men vilka de är har jag tyvärr ingen aning om, och Linda verkar inte riktigt själv minnas hur hon hittade denna (men troligen efter en helkvälls zappande på Youtube eller Spotify). Den är faktiskt riktigt bra och jag har fortfarande inte hunnit undersöka om de släppt fler låtar eller ej, men om någon av er läsare där ute känner till dessa så får ni väldigt gärna höra av er med tips på vilka fler av deras låtar som är bra!

Plats nr.1 – Custer – Slipknot! Aldrig trodde jag att Slipknot skulle toppa listan föra Metallica, men det är något jag gillar med denna låt som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Kanske är det den rytmiska och disorienterade galenskapen som utspelar sig i låten, för när man väl kommer till refrängen så kan man fasen inte sitta still utan att headbanga tills nacken nästan bryts av där bak av all energi man blir uppryms utav. Det är heller ingen ny låt utan den har hängt med i många år nu, jag upptäckte den av en slump i ett videoklipp där just refrängen spelades och då blev jag nyfiken på resten. Men hade jag hört låten från början så hade jag nog kanske stängt av efter 20 sekunder för den är så hysterisk i inledningen vilket jag har lite svårt för, men det är det som är charmen med detta band. De kan låta skräniga och just hysteriska, men sångaren Corey Tayler kan sjunga riktigt bra när han inte growlar och skriker (vilket han och övriga i bandet gör mer än gärna) och det är något med rytmen som fångar en när man lyssnar på deras musik. Så ja, denna har jag nog lyssnat mest på av alla låtar under förra året och jag vet att den inte är för allas öron. Men fan, vad jag gillar den alltså…

Den är helt hysterisk i början, men det är refrängen som gör att man rycks med i sången på något vis. Spola fram till 1.13 in i klippet så slipper ni den smått galna inledningen, men när man lyssnar på Slipknot så vill man ha lite galet…

Freja har brutit foten, hon landade illa när hon hoppade från en stol på dansen. Så nu hoppar hon fram på kryckor med gipsstövel, och det ska sitta där i fyra veckor. Men det verkar gå ganska bra ändå, det är såklart ovant i början men hon har anpassat sig snabbt.

Varför bryter mina barn armar och ben hela tiden? Förra året var det Theo som bröt armen, och Nova bröt sin arm året innan dess. Jag har själv aldrig brutit några ben i kroppen, trots att jag råkade ut för massor av galna fall och annat som barn. Undrar om det är skärmtiden hos dagens barn och ungdomar som gör skelettet skörare, haha! Nej men märkligt är det, jag hoppas såklart att de inte bryter fler ben i sina små kroppar. Och förhoppningsvis är Freja hel igen lagom till sommarlovet!

Ja det var väl ungefär det jag hade att dela med mig utav, hoppas ni har fått många bra tips nu som kan glädja er där ute. Själv börjar jag längta efter sommarvärmen nu när man kan chilla till lite skön reggaemusik i en solsäng på tomten, det kommer bli underbart! Så ut och rör på er med er bästa soldans för att locka fram solen nu, och tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER känner jag bara måste gå till vädergudarna, är inte alls nöjd med vädret som jag skrev här i inledningen. Kan vi inte bara samlas allihop och genomföra någon sorts soldans eller något som kan få solen att kika fram lite mer, sedan kan vi dansa fram lite regn på nätterna istället. Titta så bra det blir och hur enkelt man kan lösa problem här i världen om man bara är lite motiverad, haha!

Drömkåken

Nu ska jag dela med mig lite om allt som hänt sedan vi flyttade in i vårt fina hus i slutet av förra året, och det är en hel del men jag har inte riktigt haft tid att skriva ner allt förrän nu. Men vi trivs otroligt bra och älskar det lugna området vi numera bor i, med nära till naturen och havet om man vill promenera till stranden och ta sig ett dopp i sommar. De har även några klippor på badplatsen har jag noterat, kanske dags att bada med pondus och göra bomben när man hoppar i vattnet!

Jag är tveksam till om höjden på klipporna vid vår strand överensstämmer med de på bilden, men jag tänker hoppa oavsett. BOMBEN!!

Om vi går tillbaka till själva flytten så vet jag inte om jag skrev detta tidigare, men vi körde ju ner två stora flyttlass helgen innan tillträdet och ställde av allt i garaget. På torsdagen den 23 november fick köparen av min lägenhet tillträde och vi gjorde allt klart hos mäklaren i Handen, jag saknade dock en nyckel som jag snabbt fick skaffa en ny hos låssmeden precis innan vi skulle ses hos mäklaren. Så man ramlade in lite uppspelt och svettig, men nu kunde vi göra allt klart med försäljningen av lägenheten och fokusera på huset vi skulle flytta in i nästa dag. Detta innebar att vi var bostadslösa under ett dygn, men som tur var så kunde vi bo hos min mor och hennes Kent tills vi fick tillträde till huset. Och vi blev så härligt ompysslade där hemma hos dem, det var nästan som att bo på hotell med massor av god mat och ständig uppassning så vi blev riktigt bortskämda.

Nästa dag var det dags, äntligen skulle vi slutföra köpet av vårt hus så Linda, stora Nova och jag åkte till mäklaren i Nynäshamn där vi skulle möta upp säljarna. Här fanns inga nycklar att överlämna utan de har ett digitalt knapplås (Yale Doorman) istället, så vi fick med oss en kod för att ta oss in genom ytterdörren och drygt en timme senare kunde vi åka ut till huset. Där mötte min mor och Kent upp oss med resten av barnen för att få se hur allt såg ut på insidan, de hade ju bara stått utanför huset tidigare så nu var de nyfikna på att få se hur vi skulle bo. Och det kändes så himla stort när vi kom in i huset, både Linda och jag hade nog glömt bort hur pass rymligt det var från när vi var där på visningen i augusti. Vi passade på att måla och fixa lite i några av rummen medan Kent snällt erbjöd sig att lägga nytt golv i det som skulle bli Theos rum. När vi alla var klara med det vi kunde göra så åkte vi tillbaka till morsan och Kent för att äta middag tillsammans, och även sova över en sista natt. De tyckte att vi nu skulle fira att allt var kart med husköpet och vi blev bjudna på en god drink som jag nu glömt bort namnet på… Bellini eller något liknande tror jag den heter, det var bubbel och persika som de hade mixat till mos och frusit till isbitar. Det var supergott! Jag brukar inte vara så förtjust i bubbel men på detta vis så slank glaset snabbt ner utan motstånd, både Linda och jag smackade glatt i oss drinkarna. Sedan fick vi lite överraskande en helt fantastisk inflyttningspresent, ett stort presentkort på IKEA som nu skulle komma väl till pass. Vi blev så förvånade och hade ju inte räknat med något sådant, vi var ju redan så tacksamma för att vi fick övernatta där och för att vi fick hjälp med att lägga golv och måla om i huset. Så ännu en gång… Tack så jättemycket!

Nästa dag fortsatt vi måla lite, det var främst barnens rum som behövde lite ny färg så det roade vi oss med och sedan började vi bära in möbler från garaget. Farsan kom förbi och assisterade han också, vi fick nog in alla stora möbler som sängar och soffor så nu kunde vi sova i huset för första gången. Barnen packade upp sina flyttlådor med kläder och saker i sina nya rum, jag vet inte riktigt vad jag själv höll på med första dagarna för det var så mycket att fixa överallt. Linda var dessutom mitt uppe i sin sista stora tenta och var tvungen att sitta med skolarbetet, men på söndagen skulle det lämnas in sedan var det bara lite mindre skoluppgifter kvar sista veckorna. Hon försökte såklart kämpa på där hemma med att fixa så mycket hon orkade och hann med, men skolarbetet är viktigare så det fick gå före allt annat.

Morsan pulade med lite gardiner till barnens rum och gjorde fint där, vi andra fortsatte att bära in möbler och även en hel del flyttkartonger. Vi insåg ganska snabbt att förvaringen i köket inte var den bästa, vi kommer aldrig få plats med allt där så istället fokuserade vi på det viktigaste som man behöver för att klara vardagen. Resten fick stå kvar i garaget, men vi planerar att renovera köket till sommaren och göra om en hel del där faktiskt. Men hur det ska bli kan vi gå in på lite senare när det börjar bli dags, för nu var det viktigt att få igång internet hemma annars skulle barnen tydligen inte fungera korrekt enligt dem själva och kanske skapa en sorts upprorsstämning. Haha, men jag förstår dem eftersom telefoner, spel och TV behöver WIFI för att fungera numera. Så när det var uppkopplat och klart blev det lugnare, då kunde Linda och jag fortsätta att plocka med lite annat i lugn och ro i god harmoni.

Bara en vecka senare hände det något, och det var inget konstigt med huset som hände denna gången utan det kommer vi till lite senare i inlägget. Nej jag hade fått en fin födelsedagspresent av Linda där hon bokat in en övernattning på Skärgårdshotellet i Nynäshamn, så att vi fick ett skönt avbräck från allt stökande där hemma och kunde koppla av tillsammans en stund. Hon hade även bokat in oss på deras relaxavdelning, och den fick vi vistas i helt själva utan en massa andra främlingar. Man kan tydligen göra så där, och även om det inte var en jättestor relaxavdelning så hade de allt vi behövde där inne i alla fall. Där fanns en bubbelpool, bastu, duschar och en sorts massagesäng som masserade kroppen med vattenstrålar. Det var faktiskt över förväntan bra allting, och det var så himla skönt att bara få vara ensamma en stund tillsammans där vi kunde fokusera på varandra och inte allt som måste fixas klart där hemma. Vi hade även köpt med oss lite godsaker att äta på hotellrummet och självklart hade vi en flaska bubbel med oss, nu kunde vi fira och bara njuta av stunden. Jag måste säga att detta hotell var riktigt trevligt, det var lugnt och mysigt med trevlig personal. Så hit ville vi åka igen, och i skrivande stund så har jag faktiskt hunnit besöka hotellet ännu en gång men då med mina vänner. Men Linda och jag kommer garanterat åka tillbaka dit igen, och jag vill varmt rekommendera denna lilla ögonsten i Nynäshamn om ni vill ha en lugn vistelse och bara ta hand om varandra.

Vi studsar tillbaka till huset igen! De första veckorna så hann man inte göra mycket annat än att plocka plocka och åter plocka med saker där hemma, men vi hann ta oss ut på promenader med hundarna lite då och då så vi kunde bekanta oss lite mer med området. Vi hälsade på några grannar och hittade ny vägar att traska runt på, men mest av allt njöt vi av lugnet där vi numera bor. Det är ingen trafik och inte en massa gap och skrik från andra människor, förutom en granne längre ner på gatan som verkar stå ute och sjunga på helgerna när de tagit något gott att dricka där hemma. Det låter lite sådär, men det är inte störande utan bara charmigt på något vis. Vi hoppas kunna lära känna våra grannar lite mer sen när våren kommer och fler börjar vistas utomhus, man vill ju veta vilka personer som bor på ens gata och framför allt kanske de är så pass trevliga att man kan hänga lite när tillfälle ges. Nu har vi ju fullt upp som det är redan men någon gång ibland kan det vara väldigt trevligt!

Sedan har vi ju garaget som inte gick att låsa när vi flyttade in, men där pulade Kent med lite grejer och monterade fast ett riktigt fläskigt hänglås som ingen kan bryta upp. Så det går att låsa men vi ska väl försöka fixa garageportarna sen när vi kan och har råd, det är lite annat som går före just nu men det vore ju himla trevligt med mekaniska garageportar som min bror Tommy har hemma hos sig .Det vore ju både praktiskt och väldigt snygg! Nu har vi tunga träportar som man viker upp och det är nästan så att jag tror att Linda kan åka med när hon öppnar porten själv, haha! Det hade varit en rolig syn, men fan så förbannad hon hade blivit så det är nog ingen dum idé att fixa dessa sen. Men det blir nog tidigast nästa år, men vi har i alla fall ett fint dubbelgarage som jag försöker få lite ordning i nu. Där finns en arbetsbänk, en hög metallhylla att förvara saker på samt en hylla där man kan förvara alla bildäck. Så det börjar se ut lite som en verkstad men när vi fått ordning på allt där inne sen då kommer det bli riktigt bra, jag har saknat att ha en plats att kunna fixa med grejer som behöver kapas och dylikt. Sen att ha lyxen att få köra in sina bilar där kommer bli extra trevligt, no more skrapa frosty bilruts in the winter!

Incidenter, ja men det får man på köpet när man blir husägare. Tack och lov har vi bara råkat ut för mindre saker som att värmepumpen slutade fungera under julhelgen och bidrog till ett frostigt inomhusklimat, jag kollade då på värmepannan och den larmade ute i pannrummet. Jag provade att radera felkoden och starta om pannan och värmepumpen, men det hjälpte bara en kort stund sedan började den larma igen. Eftersom jag upptäckte detta på julafton (GOD JUL Jimmy…) så hann jag inte göra så mycket åt saken just då, utan vi packade ihop och åkte iväg till min mor för att träffa resten av släkten och starta julfirandet. Linda låg kvar hemma, inte i någon sorts protest utan hon hade blivit sjuk och mådde inget vidare alls. Men jag frågade runt lite bland släktingarna om de hade någon aning om vad som kunde vara fel, och då berättade min bror Tompa Rompa Kalle Gurra att han råkade ut för ett liknande problem något år tidigare. Deras pump larmade också men att han lyckades lösa det genom att skruva ur säkringen till värmepannan och sedan sätta tillbaka den igen, då fick den starta om ordentligt så att säga. Detta testade jag när jag kom hem sen, och det verkade ge resultat! Den slutade larma men fläkten i aggregatet utanför var helt igenfruset, men efter en stund kom den igång och då steg även temperaturen inomhus så att vi kunde fortsätta fira jul med vår familj. Skönt att det inte var något värre än så, för det hade ju inte varit roligt att behöva kalla ut någon jourtekniker under julhelgen, det hade nog kostat en hel del skulle jag tro så jag är glad att det löste sig.

Sedan råkade vi ut för att vattnet frös vid några tillfällen när det var riktigt kallt ute, men det kommer jag till längre ner i texten. Men det var vid just ett sådant iskallt tillfälle det hände en sak som gjorde mig frustrerad och en aning skitförbannad där ute i Nynäshamns mörka skogar…

Jag och barnen hade precis parkerat bilen hemma denna friska vinterdag när det var typ -16 grader utomhus, och alla rusade mot ytterdörren och ville in i värmen. Då fungerade plötsligt inte vår kod till ytterdörren längre, vi försökte igen och igen men det gick inte att öppna. Som tur var så var hundarna hos Åsa just då och inte inlåsta där inne, men barnen förtydligade för mig hur mycket de frös och hur gärna de ville gå in så de kunde värma sig. De fick tålmodigt vänta i bilen tills jag fick ordning på låset, och nu kom både Linda och hennes Nova hem men de satt kvar i bilarna för att slippa frysa. Kvar ute i vinterkylan stod den tappra pappan och försökte ringa supporten för Yale Doorman och fråga hur jag skulle ta mig in utan kod, men det fanns inget telefonnummer till dem utan man fick maila in sitt ärende och vänta på att bli kontaktad. Alltså fy fan, jag ville typ bara skrika ut min vrede över den dåliga kundservicen men fick snällt knappa in ett mail som beskrev mitt problem. Sedan väntade jag på svar men inget hände, då chansade jag och ringde upp vårt vaktbolag istället i förhoppning om att de kanske kunde öppna dörren på något vis eftersom larmet är kopplat till dörrens lås. Jag blev skickad runt där mellan olika personer men fick tillslut prata med en kille som verkade teknisk kunnig gällande Yale Doorman, han påtalade även att supporten hos Yale stänger kl.18.00 så vi var tvungna att skynda oss om de skulle hinna hjälpa till att lösa problemet. Så han provade att kontakta dem han också utan framgång, samtidigt som han gav mig lite råd och tips att testa medan vi väntade som tyvärr inte fungerade. Vi skulle testa att hålla ett 9v batteri mot låsets undersida för att se om det kanske var slut på batterierna i låset, och sedan slå koden. Så Linda och jag åkte in till Ösmo och köpte ett batteri, sedan tillbaka hem igen och testade detta men det fungerade ändå inte att slå koden. Det verkade ju finnas kvar batteri i själva låset men att koden hade bara slutat att fungera helt plötsligt, jag ringde upp killen på larmbolaget igen och berättade hur allt gått.

– Vad märkligt hörru du, jag har aldrig hört talas om något liknande faktiskt. Sa han fundersamt.

Och han hade tyvärr inte möjlighet att komma ut till oss heller för han bodde på västkusten så det skulle ta sin tid att köra till Nynäshamn samt bli väldigt kostsamt, så han rekommenderade mig att kontakta en låssmed istället och höra om de kan hjälpa mig på något vis. Innan jag gjorde det så kollade jag igen om supporten svarat hos Yale Doorman, men nej det hade de inte gjort.

Dumma jäkla digitala låsh*****e! GAAAAAH!!!

Jag googlade fram tre olika låssmeder på Södertörn som hade journummer, och fick upp tre företag söder om Stockholm. Den första svarade inte, den andra svarade men befann sig på semester i Thailand och hos den tredje fick jag prata med någon sorts kundservice som skulle återkomma så fort en låssmed blev ledig under kvällen. Vi satt i bilarna i två timmar innan jag fick nog, nu pangar jag en ruta och bryter mig in! Men det fanns liksom inga bra fönster att krascha utan då skulle ett stort fönster behöva ryka och förmodligen kosta massor av tusenlappar att reparera. Så jag chansade att ringa Kent och fråga om han kanske hade något bra verktyg eller tips på hur jag skulle göra, han och morsan bor ändå nära oss så då kunde vi kanske snabbt lösa allt. Men han kunde inte heller hjälpa oss så vi fick lämna den där låsta jäkla dörren och åka hem till dem och sova där istället. På kvällen ringde en låssmed upp mig i alla fall, men inte från det där företaget som skulle återkomma så fort någon blev ledig. Utan låssmeden i Thailand ringde upp den här killen och sa att någon behövde hjälp med en Yale Doorman, så han ville veta vad som hade hänt och sedan skulle han komma ut till oss nästa dag på förmiddagen och titta på låset. Så nästa morgon körde jag barnen till skolan, sedan tillbaka hem för att möta upp låssmeden. När han kom berättade jag allt vi testat hittills och alla vi varit i kontakt med, sedan började han testa koden och rycka i låset.

– Fasen vad skumt, de här låsen brukar ju vara bra men det är som att koderna i låset bara har försvunnit och att inget fungerar längre. Jag har ju själv haft denna typ av lås i många år och de har fungerat hur bra som helst, men detta har jag aldrig varit med om tidigare. Osis att ingen var hemma när en sån här sak händer, då hade de ju bara kunnat öppnat dörren åt oss sedan hade problemet varit löst. Så himla märkligt… Sa han och fortsatt testa olika trix för att få igång låset igen.

Märkligt ja… Mm… Jag var så förbannad på det där låset nu, men tacksam för att den trevliga låssmeden var på plats och försökte hjälpa oss. Då ringde plötsligt min telefon, det var från företaget som skulle hört av sig kvällen innan som nu meddelade att snart finns en låssmed ledig som skulle kunna komma ut och hjälpa mig. Jag blev så förbannad att jag bara lade på luren och räknade sedan tyst till tio för att lugna ner mig, vad är det för typ av jour som hör av sig nästan 15 timmar senare? Men låssmeden som nu var på plats drog slutsatsen att vi nog var tvungna att såga upp låset för att få upp dörren och sedan byta ut elektroniken i låskistan, så han hämtade verktygen och började såga. Men det hände inte mycket, han testade olika varianter av sågklingor men de bara skrapade lite på metallens yta utan att såga sig igenom.

– Du vad segt detta går, men skam den som ger sig! Sa han och kämpade på i nästan två timmar med olika sågar och verktyg för att ta sig in, men inget lyckades.

Då började han fundera i samma banor som mig kvällen innan, att det kanske är bättre att offra ett fönster för att ta sig in. Så vi kollade runt men vi har ju tyvärr inga små fönster utan enbart stora rackare, och det fanns inga lås på altandörrarna som kunde öppnas utifrån. Men då tyckte han att vi skulle testa att ta oss in via altandörren i alla fall, kanske gick det att lirka med låset tills det öppnades på något vis. Så han pulade med sina verktyg och kämpade lika länge till, men lyckades tillslut bryta upp låset på ena altandörren så vi kunde ta oss in och öppna ytterdörren inifrån. Halleluja! Äntligen var vi inne, nu kunde han byta ut elektroniken i låskistan och programmera om låset så att allt fungerade igen. Däremot åkte vi ju på att reparera altandörren där han tog sig in, så han låste den på något sätt tills vi bytt låset och kunde slutligen åka vidare efter många timmar slit. Jag kunde då meddela resten av familjen att dörren nu fungerar som den ska igen, och efter tre dagar hörde supporten av sig från Yale Doorman och frågade vad det var för problem med låset. Verkligen snabb service (ironi) och jag skällde ut dem och sa att jag aldrig kommer att rekommendera deras lås till någon efter det som hade hänt, det måste ju på riktigt vara sämst i klassen att återkomma efter tre dagar när man har ett akut problem och är utelåst på grund av att deras produkt inte fungerar. Dyrt som fasen blev det att laga allt också…

Eftersom vi råkade ut för en köldknäpp i Sverige där i januari och hade ibland upp till -20 grader utomhus, ja men det gillade ju inte vattenledningarna där hemma. Detta märkte jag en morgon innan jag skulle åka till jobbet när jag stod som ett fån och ryckte i vattenkranen i köket, vart är vårt vatten? Jag har ju bott i hus tidigare och anade vad som hade hänt, så jag pulserade ut i snön in till pannrummet för att kolla temperaturen där inne. Vi har en frostvakt där, men den verkade liksom ha lagt sig på rygg och bara gett upp i den kalla kylan. Jag kände lite på rörledningarna och lyckades lokalisera vilka rör som frusit, sedan ställde jag fram min gamla balkongvärmare som jag hade i lägenheten. Den fick värma upp pannrummet medan jag gick in och försiktigt öppnade vattenkranen i köket, sedan började jag sjunga på sången ”Kom vatten, kom” från TV-serien ”Fragglarna”. Det fanns ju inga rörsmällare att tillgå som fragglarna använde sig utav när deras vatten försvann i Fraggelberget, haha! Det tog ungefär en timme sedan började det sakta komma vatten ur kranen, sen gick det ganska fort tills det var fullt flöde igen. De kommande dagarna så höll det på sådär och vi kunde ibland stå utan vatten på morgonen, och jag vet att man kan låta vattnet stå och droppa för att undvika att det fryser men jag hade en annan idé som skulle lösa problemet permanent. Så för att säkra upp så att detta inte händer varje gång det blir kalla vintrar så kontaktade jag min gamle vän och före detta kollega Jocke, han skakade fram lite rörisolering till mig som jag kunde montera fast på rören där hemma och sedan dess har vattnet inte frusit något mer. Så tack för isoleringen Jocke, det var ”mücket schnellt” som vår gamla lärare Matley från gymnasiet hade sagt!

När solen började skina igen så försvann nästan all snö på tomten, så då passade vi på att bygga hundstaket på tomten så att hundarna kan springa lösa utomhus. Freja, Nova och jag greppade det vi behövde i garaget sedan satte vi igång att bygga staket tillsammans. Det fick bli en enkel lösning tills vi får ordning på tomten och kanske sätter upp ett riktigt staket sen, men nu använde vi oss av armeringsjärn och staket (galler) på rulle. Tjejerna var superduktiga på att hjälpa till, Nova och jag rullade ut staketet och Freja gick efter och fäste det med stripeband i armeringsjärnen. Sedan täppte vi till eventuella rymningsvägar eftersom minsta vovven Wilbur är orädd och nyfiken och vill ut och se världen. GW behöver man inte oroa sig för, han följer oss där vi är och börjar bli lite gubbig i sin personlighet numera. Han grymtar, suckar och blir lätt irriterad på Wilbur när han försöker få igång GW att leka. Haha, det är inte lätt att vara hund men nu har de i alla fall en uteplats att springa runt på om de vill komma ut i friska luften.

När man kommer in genom vår ytterdörr så har vi en liten tvättstuga till höger, den vill vi göra om till en klädkammare i stället där man kan hänga av sig sina ytterkläder och parkera skorna. Men för att göra detta behövde vi lyfta ut tvättmaskinen och torktumlaren, sedan har vi ett badrum på andra sidan väggen där vi ville ställa in dessa istället. Men där stod en duschkabin som ingen av oss gillade, så den åkte ut och istället byggde vi en snyggare duschhörna med skjutdörrar i glas samt stoppade in en bättre och mycket finare takdusch. Sedan kom Kent och min lillebror Max förbi för att dra in el och vattenrör till våra nya maskiner som skulle ställas in där, den gamla torktumlaren ville syrran ha och tvättmaskinen har jag lagt ut på annons som någon gärna får komma och köpa billigt. De var riktigt snabba och sedan kunde maskinerna ställas på plats och kopplas in, sedan fungerade allt precis som vi ville ha det. Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, tack så jättemycket för hjälpen med detta! Jag hade tänkt göra allt själv men nu sparade jag flera timmar, om inte dagar med tid istället när man fick så fin hjälp av de som kan. Nu har jag börjat få ordning på gamla tvättstugan och ställt in ett skoskåp där samt monterat upp en stång där man kan hänga sina jackor och dylikt, samt en vanlig skohylla för att få plats med fler skor för Linda har så mycket skor att det nästan är overkligt, haha! Så sakta börjar saker och ting ta form här hemma, men än finns det projekt att ta tag i och saker göra. (Bilder kommer så fort vi fått ordning på allt)

Sedan har vi ju elefanten i rummet, det kanske mest omfattande projektet där hemma… Det stora badrummet. När vi köpte huset var badrummet helt utblåst och utrivet på grund av någon fuktskada som tidigare ägare råkade ut för, men den är åtgärdad så vi ska ”bara” bygga ett nytt badrum. Men fördelen med det är att vi kan göra det precis så som vi vill ha det, så Linda och jag har spenderat många timmar på Youtube där vi tittat på massor av badrumsrenoveringar och flera olika sorters design för att hitta vår känsla för det nya badrummet. Och vi har landat i en planritning i alla fall där vi har en toalett, en dubbeldusch, stort tvättställ/komod för två samt en bastu. Just bastun var jag skeptisk mot till en början och var mer inne på ett badkar istället, men vi vill på sikt även skaffa en bubbelpool utomhus så då blir det ju bra mycket trevligare med en bastu. Linda älskar att basta, jag upplever mest andnöd och tycker det är varmt. Men jag börjar faktiskt vänja mig och har bastat en del när vi varit ute och rest tillsammans, jag kanske dricker upp min kalla öl lite snabbare än andra när det blir för varmt men annars tror jag tyvärr att jag kommer att smälta och kanske dö. Så jag får fortsätta träna på att basta lika länge som Linda, och det gör man ju bäst i sin egen bastu tänker jag. Så Kent som redan har hjälpt oss med massor av grejer här hemma, har redan påbörjat arbetet i nya badrummet. Han isolerade ytterväggen direkt när vi flyttade in och gipsade sedan väggar, han har flytspacklat golvet där bastun skall stå och även börjat regla upp för kommande väggar och tack där inne. Sen tog han in offerter på en glasdörr och glasvägg som vi gärna vill ha till bastun, så vi vet hur vi kan jobba vidare. Eller vi och vi, han gör ju för tusan allt där inne just nu och jag har inte gjort annat än att se nöjd ut och tacka för allt fint arbete han lagt ner hittills. Han ska även kolla upp priser på golvvärme samt få varuprov på ett speciellt träslag som man kan använda som panel i bastun, det ska tydligen vara riktigt bra grejer så vi får se hur det kan se ut sen. Men vi kommer också behöva landa i vilken typ av kakel och klinker vi vill ha i rummet, vi är överens om att vi vill ha ett mörkare badrum men har inte hunnit bestämma oss för några färger ännu så det måste vi snart göra. Bara så man vet när det väl är dags att beställa, vissa grejer är det ju lång leveranstid på men vi får som sagt börja åka runt och kolla på lite kakel snart. Men det kommer ju bli kul, och vi vet att detta kommer ta sin tid så vi får se när badrummet blir klart sen. Vi har i alla fall ett fungerande badrum så vi klarar oss bra!

Köket är det vi vill få klart nu i sommar eftersom man är där varje dag och just nu är det väldigt rörigt att vistas där när man lagar mat och fixar frukost. Det är ett gammalt kök som behöver fräschas upp och en renovering kommer även frigöra mer utrymme i garaget där massor av flyttkartonger står kvar med en massa köksutrustning. Vi har fått offerter på köket som vi ska ta ställning till där hemma, men det lutar åt att det ska gå i en ljusgrön nyans med vita stenskivor på bänkarna. Jag var lite skeptisk till en början och tänkte mig ett vitt kök, men Linda har lyckats få med mig på sitt tåg angående färgen så nu tror jag att det kan bli riktigt fint faktiskt! Vi har dessutom redan alla de vitvaror vi behöver, så det är enbart skåpen med luckor som behövs och bänkskivor förstås. Det blir förhoppningsvis inte så dyrt då om man dessutom gör jobbet själv, vilket jag tänkte ägna min semester åt i sommar. Men det kommer nog blir en stor skillnad mot hur det ser ut idag och dessutom tänker vi att det kommer höja värdet på huset en del, vilket alltid är trevligt.

Vi älskar vårt fina hem! Men inte dörrlåset… Spana in skitlåset på den knallgula ytterdörren, visst blir man förbannad!

Sedan har vi mer långsiktiga mål där vi gärna vill unna oss en liten bubbelpool utomhus som jag nämnde tidigare, men vi behöver även bygga en altan runt större delen av huset för nu är det mestadels grus och mossa vilket inte är så trevligt alls. Sen vore det fantastiskt fint med en braskamin inomhus, men vi vill boa in oss lite mer innan vi beslutar oss för vart vi vill ha den placerad och kan påbörja det projektet. Men även det får bli längre fram om något år eller så, först vill vi få klart köket och det stora badrummet. Och dessa kommer kosta en hel del och även ta sin tid, för vi vill att det ska bli precis så som vi vill ha det och inget annat än perfektion duger när man har en sådan OCD som jag har. Haha, som tur är så är både Linda och jag väldigt överens om hur vi vill ha det där hemma vilket underlättar en hel del. Det hade varit jobbigt om vi var oense och behövde kompromissa om allt, men nu tänker vi lika båda två så vi bara kör på så det ryker!

Så nu vet ni lite vad som händer där ute i skogen där vi numera bor i vårt fina hus, och det kommer garanterat bli en fortsättning på denna historien vartefter vi renoverar och gör om där hemma. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, om ni märker av att det är brist på salt ute i samhället så vet Stefan och jag varför…

Flashback: Whiskeyprovningen

Kan året möjligen ha varit 2004 när en ung man fyllde hela 25 år och då ville fira detta med en hemmafest i sin lilla lägenhet, detta tillsammans med sina vänner och en anordnad whiskeyprovning för de som var intresserade. Förutsättningarna var verkligen toppen på alla sätt och vis, ändå blev det inte riktigt som han hade tänkt sig…

Ja som ni förstår så ville jag alltså få till en whiskeyprovning hemma hos mig och vår gamle vän Pandan som är duktig på detta lovade att hjälpa till med vilka sorter som skulle provsmakas. De som ville fick vara med, medan resterande fick ansluta till festen lite senare på kvällen. Jag hade förberett allt som man gjorde på den tiden genom att laddat min CD-växlare med bra partymusik, ställt fram tilltugg, en häxblandning till bål och lite andra godsaker. På den här tiden hade jag dille på att blanda dip som jag hällde upp i stora paprikor, sedan kunde man dippa chips eller bitar med grönsaker om man hellre föredrog det. Nu var det många år sedan jag gjorde detta men det såg riktigt snyggt och proffsigt ut!

Om jag minns rätt så var vi ungefär fem eller sex personer som deltog i whiskeyprovningen. Jag tror att det var Mogge, Tommy, Marcus, Erik och sedan någon mer. Kanske var även Jocke med på detta men han gillar inte whiskey har jag för mig, så om ni som läser detta var med utan att jag nämnde er här nu så kommentera gärna inlägget så ser jag till att uppdatera närvarolistan. Vi slog oss ned i min stora hörnsoffa och på bordet stod flaskor med whiskey uppradade, sedan höll Pandan fina tal för respektive sort whiskey som han sedan hällde upp åt oss för att smaka av. Detta var såklart riktigt fin whiskey, bara single malt av mer okända märken. Han pratade mycket om de olika sorternas ursprung och karaktär, det var verkligen underbart goda smaker och inte de vanliga sorterna man kan köpa på Systembolaget. Han var mer generös att fylla upp glasen än om vi hade varit på en riktig whiskeyprovning, så det är kanske inte så svårt att lista ut hur detta skulle sluta…

Jag kommer ihåg att vi smakade god whiskey, sedan tackade vi Pandan så mycket för hans fina engagemang och för att han ställde upp på detta. Nu började dock marken att gunga en aning, men det gjorde det nog för de flesta. Bäst att ta det lite lugnt nu så man inte däckar tidigt tänkte jag, så jag tog bara en öl som jag sedan var sparsam med att dricka i väntan på att alla inbjudna skulle komma förbi på kvällen. Det började droppa in lite folk som jag välkomnade till ”Casa de Jimmy”, sedan minglade jag runt lite och dansade käckt till den höga musiken. På min väg ut mot min balkong för att umgås lite med de som hängde där ute så blev jag stannad i dörren av Erik och Marcus.

– Här får du, drick den här! Sade de och höll fram ett glas med dricka.

Jag greppade glaset och svepte i mig allt, problemet var bara att glaset innehöll ren whiskey. Erik och Marcus stirrade på mig med stora ögon, sedan tackade jag för mig och klev ut på balkongen och ruskade av mig den starka smaken i munnen. Klockan var inte mycket alls utan det var tidig kväll, men det var ungefär där och då det hände…

– Hallå? Jimmy! Hörde jag en bekant röst ropa.

Det var min syster Linda som stod framför mig, men som jag hade svårt att fokusera blicken på medan jag öppnade mina ögon. Jag hade däckat på balkongen och fann mig själv liggandes på marken lutandes mot balkongräcket, omgiven av andra glada vänner som satt där ute och pratade och hade supertrevligt.

– Vad håller du på med, hur mår du egentligen? Frågade min syster och drog upp mig på benen igen.

Alltså jag mådde ju kanon enligt mig själv, jag hade ju bara blundat lite. Så jag välkomnade dem till festen sedan gick jag in mot köket för att få i mig något att dricka, på så vis kunde jag nog piggna till igen och hålla igång resten av kvällen. Men när jag väl stegat in från balkongen så hade jag fått upp så bra fart att jag bara passerade köket och vidare rakt in i sovrummet, där däckade jag på min säng.

Sedan har jag bara korta minnesbilder från kvällen, jag vaknade till av att en av mina tjejkompisar på den tiden låg och pratade med mig. Hon verkade vara inne i värsta berättelsen om något, men jag fattade ingenting utan bara log tillbaka sedan somnade jag om igen. En stund senare, alltså jag har verkligen ingen som helst tidsuppfattning om hur kvällen utspelade sig så det kan ha gått några minuter eller timmar mellan alla dessa händelser. Men jag vaknade upp igen lite senare av att det låg massor av andra i sängen som pratade med varandra och med mig tydligen, trots att jag inte pratade tillbaka med dem alls. Efter en stund fick jag superkrafter och tog mig till ett av sovrummets två fönster, jag öppnade det ena och stoppade ut huvudet för att få lite frisk luft. Det var så himla skönt, jag tog några djupa andetag samtidigt som jag hörde den höga musiken spelas i bakgrunden och hur alla skrattade och hade en skitkul kväll. Då öppnades plötsligt fönstret bredvid mig.

– TJENA!!! Ropade Erik och stack ut sitt huvud.

Jag blev ju skiträdd! Och jag kunde inte förstå då hur han kunde sväva och prata med mig när jag hängde ut på andra sidan fönstret, men det var ju alkoholens fel för så svårt var det ju inte att lista ut hur allt gick till och detta klarnade för mig redan nästa dag. När skräcken hade lagt sig så kommer jag ihåg att Erik babblade på om hur bra fest det var där inne och att jag missade allt det roliga, men att han var imponerad av hur jag svepte det där glaset med whiskey. Jag blev bara äcklad när jag hörde honom prata om whisky, jag mådde inte dåligt till den grad att jag behövde kräkas men jag var helt borta i huvudet. Sedan tror jag att jag somnade där i fönstret, hängandes med min överkropp på utsidan och benen på insidan i sovrummet. Nu bodde jag på nedre botten så ni som läser inte tror att jag svävade i livsfara på något vis, utan jag hängde nog bra där. Sedan vaknade jag till igen av att det var någon annan som hängde ut genom fönstret och pratade med mig, alltså vad var det frågan om tänkte jag. Ser ingen att jag är helt väck och inte har hört vad de pratar om? Haha, så himla märkligt.

Efter en stund minns jag att det var lika bra för mig att lägga mig på sängen igen, och där somnade jag. Tungt sov jag, inget väckte mig och när jag vaknade på morgonen var lägenheten alldeles tom på folk. Men mina gäster hade plockat undan och samlat ihop alla flaskor och burkar så fint i pappkassar som jag sedan kunde åka och panta. Detta kändes så himla märkligt, att man knappt minns något från kvällen innan och sedan vakna upp i en tyst och tom lägenhet. Jag hann ju för tusan inte ens ta emot alla som skulle komma innan jag var helt väck, nej här däckar man på balkongen och har diffusa samtal med människor under kvällens lopp utan att minnas vad de prata med mig om över huvud taget. Jag mindes inte ens vilka jag hade pratat med, förutom Erik då som skrämde livet ur mig där i fönstret. Och jag känner mig så otacksam mot Pandan som ställt upp och varit så snäll med sin whiskey, så tramsade vi bort det hela genom att bli skitfulla. Förlåt mig Pandan, för allt!

Pandan heter egentligen Anders, och är en himla trevlig kille med skägg som älskar att gå i shorts oavsett årstid.

Grejen är den, att denna kväll pratas det fortfarande om än idag och jag känner mig lika utanför varje gång för jag minns ju nästan ingenting. Och att känna sig så hjälplös medan andra berättar om hur kul kväll det var gör mig lite deppig, men huvudsaken är att de andra hade roligt känner jag. Om jag inte blandar ihop detta nu så kan även en av gästernas motorcykel ha blivit inrullad i aluminiumfolie denna afton, sådant tycker jag är busigt och väldigt festligt! Sedan tror jag att detta var den kvällen när även Erik och Marcus blev så pass berusade att de behövde ta en nypa frisk luft tillsammans, då gick de fram till Mogge en efter en…

– Mogge, jag måste gå ut med Erik en sväng för han är så jäkla full. Sa Marcus medan han höll sin arm runt Mogge.

Mogge tyckte väl att det var en bra idé, men direkt efteråt så kom Erik fram till honom…

– Mogge jag MÅSTE ut och gå med Marcus för han är så jävla full alltså. Sa Erik innan han och Marcus försvann ut och promenerade iväg på gatan tillsammans med armarna om varandra.

Haha, de är för söta alltså! Så fint att de tar hand om varandra, som riktiga vänner ska göra. Men jag lärde mig mycket av denna whiskeyprovning, och mest av allt har jag insett hur tråkigt det är att däcka på sin egen fest innan alla ens har kommit dit. Så det har jag aldrig gjort igen, som tur är! Även om det är himla praktiskt att på sin egen hemmafest bara smita undan och lägga sig när man blir för full eller trött, men jag försöker att undvika detta och istället ta vara på den tid vi får tillsammans.

Jag skulle gärna vilja göra om detta och då under mer kontrollerade former så att man minns lite mer av kvällen. Pandan gjorde som sagt en strålande insats, men jag skulle gärna vilja göra ett nytt försök och gå på en ny whiskeyprovning. Jag har även testat vinprovning tidigare men det slutade på ungefär samma sätt, att jag var alldeles för ung och omogen vilket resulterade i någon sorts märklig fylla. Det kommer en flashback om den händelsen lite senare, men jag vill inte framstå som en person som inte kan hantera alkohol så det inlägget håller jag på ett tag framöver. Avslutningsvis så vill jag bara utbrista ett stort tack alla inblandade för en oförglömlig, men ändå minnesfattig kväll som innehöll den bästa whiskeyprovning jag upplevt!

KVÄLLENS JERKER går inte till mig om ni nu tror det, bara för att man råkar däcka på sin egen fest så har man väl ändå inte gjort bort sig på något vis? Nej istället tycker jag att både Marcus och Erik kan dela på denna utmärkelse, lite som ett tack för det där fulla glaset med whiskey ni gav mig. Och ja, resten är ju historia så att säga…

Not Impressed Madonna!

Flytten till vårt hus kommer allt närmare och det packas för fullt här hemma. Just nu känns det som att vi lever i ett fort av flyttkartonger á la Joey (TV-serien ”Vänner”), men det gör inte så mycket med tanke på att det är mindre än en månad kvar nu till flyttlasset går vidare till Nynäshamn!

Chandlers två vänner Ross och Joey bygger lekfullt ett fort av flyttkartonger hemma i lägenheten.

Jag nämner världens bästa TV-serie genom alla tider här ovan eftersom vi igår vaknade upp till den sorgliga nyheten att Mathew Perry hittas avliden hemma i sin jacuzzi. Dödsorsaken är ej fastställd ännu men förhoppningsvis har han inte blivit utsatt för något brott, han blev bara 54 år gammal. Jag kommer alltid minnas honom som en otroligt skicklig och begåvad komiker, hans timing var enormt pricksäker. Hans roll som den olyckliga tandläkaren i filmen ”The Whole Nine Yards” var riktigt underbar, där hans fru försöker anlita deras nyinflyttade granne som är en gammal lönnmördare åt maffian (spelad av Bruce Willis) att mörda sin make. Jag gillade honom även i flera andra roller, men för mig kommer han ju alltid att vara Chandler Bing i ”Vänner”. Den serien har betytt så otroligt mycket för mig och säkert många andra som växte upp med den typen av humor, och det blev ju en av de mest sedda serierna över hela världen. En av anledningarna till att många älskade den var nog för just hans festliga karaktär Chandler, och nu när han är borta så antar jag att alla mina förhoppningar om en återförening kring nya avsnitt eller en film går i stöpet. Vi får istället vara tacksamma för allt detta komiska geni har givit oss genom åren, och hoppas att han blir en lyckligare person på andra sidan.

Som om inte detta vore nog så lämnade en annan stor personlighet oss förra veckan, Lasse Berghagen. Det var länge sedan jag upplevde att så många i min omgivning blev tagna av ett dödsfall, och jag tror att alla blev chockade och ledsna. Lasse var ju omtyckt av alla i hela Sverige och även av många andra personer utanför rikets gränser, denna snälla farbror som verkligen kunde underhålla och som varit en fantastisk musiker och sångkonstnär. Tack för alla minnen från ”Allsång på Skansen” och andra roliga upplevelser du bjudit oss på genom åren.

I helgen var det konsert på Tele2 Arena när ingen mindre än Madonna besökte Sverige med sin storslagna show under sin världsturné. Linda fick ju biljetter till konserten i födelsedagspresent så vi såg båda fram emot att få se och uppleva denna världsartist för första gången. Hon har ju VÄLDIGT många bra hits som hon bjudit oss på genom åren, och det var väl främst under 80- och 90-talet som jag själv uppskattade henne som allra mest. Så vi såg fram emot en minnesvärd upplevelse denna afton!

Tyvärr så började Linda känna sig krasslig under eftermiddagen så hennes energinivå var ganska låg, men vi tog bilen in för att snabbare kunna ta oss dit och sedan hem efter konserten. Men det var inte lätt att ta sig in på arenan, de hade ställt upp extra säkerhetskontroller utanför som bildade enorma köer fram till entréerna. Vet inte varför de hade dessa, men det beror väl kanske på den höjda terrornivån i Sverige eller nåt kanske. Men när vi väl kommit förbi dessa gick allt smidigare och plötsligt var vi inne på arenan med varsin öl i handen, så mystiskt. Haha!

Det var otroligt mycket folk och en skön blandning på åldrarna, det var allt från ungdomar till pensionärer och vissa hade onekligen klätt upp sig för kvällen kan man säga. Linda och jag skrattade för oss själva när vi såg hur folk klädde ut sig, men det är ju bara charmigt och roligt med engagerade fans! Humöret hos alla verkade vara på topp, trots att Madonna själv verkade ha svårt att passa tiden IGEN och gjorde entré på scenen först 80 minuter efter utsatt tid. Detta var något som både Linda och jag tyckte tog udden av våra entusiastiska förhoppningar av denna konsertupplevelse, jag hann nämligen bli både trött och irriterad. Nu fick jag dock höra i efterhand att det var försenat på grund av den extra säkerhetskontrollen utanför som innebar att publiken inte hann in i tid, så då har jag lite mer överseende med förseningen. När showen sedan väl drog igång så var det ju mäktigt och riktigt coolt! Scenbygget och alla effekter var häftiga, och att den 65 år gamla popdivan orkade fara runt och dansa över scenen var kul att se. Det var bra tryck och tempo i låtarna men det positiva stannad tyvärr där, för sedan blev vi inte så imponerade av resten…

Ljudet upplevdes ganska dåligt faktiskt, jag tycker det var svårt att höra vad hon sjöng. Sedan fastnade jag tyvärr inte för låtarna hon valde att framföra, för min del har hon så otroligt många fler låtar som både är mer kända och bättre än de som spelades. Sen tycker jag personligen att det hade varit bättre med ett liveband som spelade musiken på scenen istället för detta som var förinspelat, men det är min bara personliga åsikt. Så trots att det visuellt var häftigt att titta på så lät det tyvärr inte särskilt bra, så efter en timme in i konserten tittade Linda och jag på varandra och valde faktiskt att gå hem. På vägen ut var det massor av andra människor som också lämnade arenan innan showen ens tagit slut, och när vi passerade ut genom säkerhetskontrollerna så frågade vakterna oss varför alla går hem så tidigt. Vi svarade bara att vi inte tyckte det var tillräckligt bra, och vi verkar tyvärr inte ha varit ensamma om den åsikten utan flera andra var väldigt missnöjda med ljudet.

För att summera det hela så var vi nog bara lite besvikna, konserten var inte alls jättedålig på något vis men det var helt enkelt inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Vi pratade på hemvägen om att hade ljudet varit lite bättre och om hon hade börjat med fler kända låtar från hennes tidiga karriär så hade det nog blivit en helt annan upplevelse. Och jag måste tyvärr gå ut med ett offentligt erkännande… Jag börjar uppskatta sittplats mer än ståplats på konserter numera, så åldern kommer sakta ikapp en tyvärr. Men vi ger konserten ändå tre ballonger av fem möjliga, hennes energi och superstar karisma var ändå imponerande att få uppleva. Nu kan vi i alla fall säga att vi fått uppleva Madonna live, hon är ju trots allt en av världens främsta popartister genom alla tider och kanske är det just hon som kan titulera sig ”Queen of Pop”!

Eftersom vi nu snart flyttar ut i vildmarken så har jag tagit med vår framtida säkerhet i beaktning och skaffat varsitt extraljus till Lindas och min bil. Hon fick en fräsig liten LED-ramp till sin lilla rallybil och jag köpte en lite större till vår familjekombi, men något knas hände vid betalningen så jag fick två uppsättningar av varje. Det störde mig lite till en början, men när vi packade upp dessa så säger Linda något oväntat.

– Vad är det där för fjuttig lampa, jag vill ha den stora!

Ja okej, nu vill inte jag heller ha det pyttelilla extraljuset för det skulle ju se oproportionerligt och pluttigt ut på min bil. Då var det ju tur att de råkade skicka dubbla leveranser, så då tog vi en stor LED-ramp var och sedan lämnade jag tillbaka de små till butiken. Och på Lindas vrålåk hjälpte min bror Tommy att montera och installera det hela med glada tillrop från sin storebror, så hon kunde sedan glatt åka vidare och blinka på främlingar hur mycket hon ville. Men sen var det ju dags för min bil…

Jag tror att det kanske är Satan själv som byggt bilen med alla dessa hemliga påfund som ställer till det varje gång man försöker göra något själv. Vi monterade LED-rampen och drog fram alla kablar, men hittar då ingen helljuskabel att koppla in oss på vilket gjorde mig lite upprörd. Tommy började testa alla olika kablar vi kunde gräva fram men ingen verkade fungera, så nu blev jag mer upprörd. Jag beslöt mig då för att fråga butiken hur vi skulle göra när jag ändå skulle dit lämna tillbaka de andra extraljusen, svaret jag fick gjorde mig riktigt jäkla upprörd! Tydligen måste alla ”nyare” bilar använda sig av något speciellt relä som får signal från någon förbaskad dongel via Bluetooth, och denna kostade ju lika mycket som hela LED-rampen. Men jag betalade och fick en instruktionsvideo där en glad kille visar hur enkelt det är att installera denna i bilen, allt klart på 15 minuter enligt honom. Tror ni det tog Tommy och mig 15 minuter att installera detta? Nej! Tommy kopplade in allt enligt anvisningarna men LED-rampen tänds ändå inte när jag slår på helljuset. Vi provar att plocka isär allt och sedan sätta ihop det igen, vi kollar i någon medföljande app om det är något ytterligare vi missat utan att hitta orsaken till att det inte fungerar. JAG BLIR GALEN! Mest blir jag upprörd på att detta ska vara så himla enkelt och smidigt att installera, men det är fasen bara ljug! Brorsan kliade sig i huvudet och testade så att kablarna fick ström, allt verkar ju vara helt korrekt så varför lyser det inte? Vi provar olika versioner i appen och tillslut går det i alla fall att lysa med LED-rampen när jag blinkar med helljuset, men man vill ju att det ska lysa hela tiden. Nu började jag bli så besviken och upprörd att jag snart skulle tappa det helt, men då hittar vi en funktion i appen som rättar till de sista justeringarna och nu verkar det ÄNTLIGEN fungera som det ska. De kan ta sina enkla 15 minuters installation och trycka upp dessa någonstans där solen inte skiner, men jag är tacksam att Tommy hjälpte mig få ordning på det hela. Nu kan både Linda och jag se alla vilda djur på vägarna ute i mörka skogen där vi ska bo, så förhoppningsvis kommer vi klara oss från potentiella viltolyckor nu när natten blir till dag enlig säljaren av dessa LED-ramper. Så spännande, stort tack kära bror för all hjälp med detta. Du får krama din fru och barn från mig som tack för att jag lagt beslag på dig i flera timmar, fråga om jag kan muta dem med några wienerbröd!

Varde ljuuuus! SE UPP VILDSVIN, RÅDJUR OCH VILDA ELEFANTER!

Nu har barnen höstlov och njuter av sin ledighet, jag ska själv passa på att vara lite ledig i slutet av veckan men då har de åkt till Hälsningland. Men då får jag ta vara på tiden och packa vidare där hemma, det kommer bli skönt sen när vi är klara med allting men tills dess är det bara att kämpa på tills allt är klart. Vi längtar alla enormt mycket till att få flytta in och barnen är så glada och uppspelta över att få egna rum. Till och med hundarna skäller och vill ha en gräsmatta att springa runt och pinka på där hemma sen, men det ska de få så alla blir nöjda. Mer uppdateringar kommer, tills dess tackar jag er så mycket för att ni tar er tid att läsa här på bloggen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som flaggade för att han kommer sno min nya LED-ramp så fort var inkopplat och klart. Jag ska se om jag kan göra den strömförande eller något liknande så han lämnar den ifred…

Flashback: Alanya, Turkiet

Men säg god dag då, nu var det dags för tidsmaskinen att ta oss tillbaka till 2001. Detta handlar om en sista minuten resa jag åkte iväg på med min vän Jocke och hans dåvarande flickvän Mi, och den flygande mattan tog oss ända till Turkiet!

Denna resa utspelade sig bara några veckor innan jag skulle påbörja min tjänstgöring inom Försvarsmakten för att sedan åka vidare till krigsdrabbade Kosovo i 6 månader. En rolig detalj var att jag inte hade en aning om att man var tvungen att vaccinera sig innan man skulle resa till Turkiet, utan Jocke meddelade mig detta två dagar innan vi skulle åka iväg. De verkade inte heller haft koll på saken utan ringde mig när de själva vaccinerat sig, så då fick jag snabbt springa till vårdcentralen och be om en spruta. Och det ordnade sig, jag fick min dos och kunde gå hem.

– Du kan känna av symptom i form av huvudvärk eller feber de närmsta dagarna, bara så du vet om det. Sa läkaren till mig efteråt.

Och gissa om jag fick feber, när jag skulle jobba nästa dag var allt som en dimma för mig. Jag var kraftlös och helt groggy, men jag skulle jobba min sista dag innan vi skulle resa till Turkiet för det hade jag bestämt! Så jag plågade mig genom hela arbetsdagen och däckade helt när jag kom hem, jag orkade inte ens packa min resväska utan bara somnade på sängen. Nästa dag skulle vi åka och då blev det brådis, jag mådde lite bättre men var fortfarande lite yr och febrig. Jag hade inte hunnit leta fram någon bra väska att packa i, och stressad öppnade jag förrådet för att där finna världens fulaste resväska. Den var bajsbrun i färgen, låsen fungerade inte och dessutom var den aningen för liten. Aldrig i livet att jag tar den där tänkte jag för mig själv, någonstans där inne i det proppfulla förrådet finns ju min stora och turkosa resväska som jag ville åt. Men jag kunde inte hitta den och nu började tiden rinna iväg.

– Fan också! Röt jag till högt där ute i förrådet.

Irriterat greppade jag den bajsbruna fula väskan och började packa, men den rymde ju knappt alla mina kläder som jag tänkte ta med mig. Tillslut satt jag på den där förbaskade väskan för att den skulle klämmas ihop ordentligt, men då kom jag ju på att låsen inte fungerar. Fan igen! Den gick ju att stänga nu men vem som helst kunde ju öppna den, jag hade tyvärr inte tid att göra något mer åt saken utan nu var det full fart ut till Arlanda som gällde för att möta upp Jocke och Mi.

Flygresan gick bra trots att jag kände mig lite hängig, sakta men säkert blev jag piggare och snart kände jag mig frisk igen. Dock så fick man ju skämmas på flygplatsen när vi stod där och väntade på vårt bagage, när min bajsbruna resväska kom ut på bagagebandet så ville jag inte gå fram och hämta den. Ja men så jäkla ful var väskan och jag ville inte skämma ut mig, helst fick alla hämta sina väskor först innan jag sist gick fram för att ta min väska. Jocke gläds åt andras elände och skrattade så att tårarna rann, nu ville jag bara åka vidare till vårt hotell och komma bort från alla vittnen. När vi var framme så checkade vi in där vi skulle bo, det var ett fint hotell vill jag minnas med någon sorts exotiska citrusträd på framsidan och stranden nedanför på baksidan. Vi hade en liten lägenhet som vi delade, där Jocke och Mi snabbt snodde sovrummet och jag själv fick sova i en hopvikbar fåtölj. Den gick knappast att jämföra med en lyxig säng från Hästens, inte heller var den mjuk och stabil som en Tempur madrass men den fick duga att sova i för min del. Jag tror att vi kom fram mitt i natten, så vi sov och sedan nästa morgon bestämde vi oss för att gå ner till den omtalade Kleopatra stranden bakom hotellet.

Bilden här ovan kommer från en resebyrå och visar hur vacker stranden kan vara, det ser ju helt magiskt ut om ni frågar mig. Men det är bara ljug alltihop! Den var inte alls sådär vacker och tom på folk, istället kryllade det av människor och jobbiga säljare som ville att vi skulle hyra solstolar av dem. Bilden här nedan är mer beskrivande och visar upp en mer korrekt version av hur det egentligen såg ut…

Det var mycket folk men vi hittade en plats på stranden där vi kunde hålla till, det var vansinnigt varmt så vi hoppade i vattnet direkt för att svalka oss. Det var ganska stora vågor på denna strand, vilket gjorde det svårt att hålla balansen men det gick ganska bra ändå. Vi spolades inte ut till havs i alla fall och det var väl tur det, men när vi skulle upp på stranden igen så saknade vi någon. Jocke och jag vände oss om och där såg vi hur Mi kämpade ståendes på alla fyra med att krypa upp på stranden. Hon var ju kortare än oss och de stora vågorna spolade nästan upp henne på land, det såg väldigt roligt ut även om hon inte var lika förtjust och fick sig en och annan kallsup med saltvatten.

Efter en stund blev en i sällskapet hungrig, och om ni gissar på att det var Jocke så har ni helt rätt. Vi packade ihop våra saker och gav oss ut på den stora shopping gatan för att hitta något att äta, jag såg direkt att Burger King låg på andra sidan gatan men där ville ingen annan äta. Istället hittade vi ett mysigt litet ställe där vi kunde få i oss lite lunch, därefter bestämde vi oss för att gå runt och kolla i alla butiker. Det var ju fullt av små butiker på gator och torg, där de sålde massor av kläder och parfymer till en billig peng.

Tyvärr förstördes shoppingglädjen av alla dessa påstridiga säljare, man blev ju nästan påhoppad av dem och det var inte alls kul. Vid ett torg så kom det fram en kille som ville sälja parfymer, de var visserligen billiga men jag ville bara ha en flaska av den sort jag brukade köpa. Då börjades han tjata om att jag enbart behöver betala för tre parfymer om jag väljer fem, och så vidare. Men jag ville inte ha fler parfymer, jag hittade bara en annan sort som jag var intresserad av så fler än så var inte intressant. Då slängde idioten ner fyra flaskor till av samma sort i min påse jag bar med mig och plockade sedan sedlarna ur min hand som jag gick runt med, sedan försvann han. Vad fasen skulle jag med sex flaskor parfym till? Jag blev skitsur och sedan såg jag att han hade tagit alla större sedlar som jag hade med mig så där försvann ju fasen halva min reskassa på bara några minuter. Jocke tyckte detta var hysteriskt roligt, men jag var irriterad och upprörd på hur säljarna uppförde sig. Men alla var inte lika jobbiga, en del gick faktiskt att resonera med och då kunde man till och med pruta på priset och komma billigt undan. Jocke hittade faktiskt en riktigt snygg Diesel skinnjacka som han sedan hade i flera år, en sådan hade jag också velat ha om det inte vore för att jag tydligen lagt massor av pengar på alla dessa parfymflaskor. Nåja, de går väl åt tillslut ändå även om jag inte använder parfym så ofta tänkte jag. Problemet var bara att detta var piratkopior och inga riktiga parfymer, så när jag kom hem och öppnade dessa så försvann doften efter bara några dagar. Sedan var det bara som vatten alltihop, jävel!

Under vår vecka i Turkiet så åt vi däremot mycket god mat, och jag minns ett ställe där servitörerna showade hela tiden och gjorde olika trick och använde sig av eld i diverse sammanhang. Hit gick många barnfamiljer och jag förstår varför, det var en festlig upplevelse för oss alla och dessutom var maten väldigt god. Något som turkarna envisades med var att bjuda på deras jäkla Raki efter varje måltid, det påminner en hel del om grekernas Ouzo. Det vill säga stark sprit som smakar lakrits innan den dunstar i munnen, och de kom alltid in med en liten flaska som man fick dricka efter maten. Drack man denna så rusade det ju till direkt i huvudet, sedan mådde man kanon. Synd att det inte smakade så gott bara, men effekten var bra!

I en del större butiker så bjöd de alltid på te medan vi provade kläderna vi eventuellt ville köpa, vilket kändes konstigt till en början. Det var ju på sätt och vis trevligt, och de serverade alltid detta te i väldigt fina och guldfärgade teglas. Men att dricka varmt te när det redan var så pass varmt kändes ju märkligt för oss nordbor som rest hit, dock så tar man ju seden dit man kommer och vi satt där och drack vårt te medan de plockade fram de plagg vi ville prova. Och de blev faktiskt aldrig sura eller griniga om vi inte ville köpa något efter vår lilla testund, utan vi välkomnades tillbaka en annan dag.

En väldigt märklig sak gällde deras toaletter här nere, det kunde ibland bara vara ett hål i marken där man skulle uträtta sina behov. Alltså ingen toalettstol eller pissoar, ingenting sådant. Bara ett hål där på marken, det fungerade visserligen bra för mig och Jocke som kunde stå och kissa. Men hur Mi gjorde vet jag inte, vi hade som tur var en riktig toalett på vårt hotell så den använde vi nog för det allra mesta. Vi tyckte dock att detta var konstigt och fick faktiskt höra en förklaring till detta när vi kom hem till Sverige igen, men om det är sant eller ej kan jag inte svara på men det låter faktiskt lite fuffens. Enligt en rörmokare vi ofta jobbade ihop med så är det meningen att man ska stå upp och uträtta sina behov, för enligt någon islamistisk tro så skulle tydligen profeten Mohammed födas ur baken på en man… Alltså det låter ju helt sjukt men jag vet inte om det stämmer eller ej, och därför ska man alltså stå upp så att om man plötsligt föder ut denna Mohammed så ska han inte falla ner i skiten eller något liknande. Om någon kan bekräfta eller dementera detta så är jag tacksam, jag har inte vågat kolla upp detta men det låter ju onekligen konstigt.

En annan kväll när vi skulle ut och äta middag så blev vi bjudna på en liten fördrink i regnbågens färger, den hade förmodligen inget med Pride att göra men vi tyckte om denna bra mycket mer än den där Raki spriten de envist bjöd på överallt annars. Sedan hittade Jocke lammkotletter på menyn, det ville han minsann beställa för det är ju så himla gott enligt honom. Mi och jag beställde något annat, sedan satt Jocke där hungrig och stampade takten i väntan på att få in sin tallrik. Han slickade sig om munnen och förklarade hur gott det är med lammkotletter och hur mycket han älskar den maträtten, så jag önskar att ni alla hade fått se besvikelsen i hans ögon när de serverade honom tallriken sen. Nog fick han lammkotletter alltid, men de var bara några få och de var väl ungefär lika stora som pingisbollar. Haha! Han blev så himla bitter och besviken, medan Mi och jag skrattade åt det hela.

På denna lilla restaurang så hade de en trollkarl som showade lite, mest för barnen kanske men vi skrattade också och av någon märklig anledning skulle tydligen jag bli indragen i showen. Jag minns att trollkarlen hade en ful mask på sig som liknade en gammal gubbe, och han sa ingenting utan bara gestikulerade. Han tyckte tydligen att det var roligt att hålla fram en tom liten kanna framför mig och sedan låtsades han mjölka min bröstvårtor till allas jubel på restaurangen. Jag förstod dock inte det roliga med det hela, men Jocke och Mi skrattade så mycket att de båda satt och grät. Nåja, jag får väl bjuda på detta tänkte jag bittert för mig själv…

Efter en eftermiddag på stranden så var vi förbi hotellet och fräschade upp oss lite innan vi sedan skulle ut och äta middag. Jag var klar först och medan jag väntade så satt jag och bläddrade mellan TV-kanalerna i hopp om att hitta något att titta på, men allt var dubbat på turkiska så jag förstod ingenting. Jag fastnade på en av kanalerna som visade vad som verkade vara någon sorts actionfilm där World Trade Center byggnaderna i New York stod i brand. Men som vi alla vet var ju detta ingen film utan det var terrordåden den 11 september, något vi inte riktigt förstod då eftersom vi inte hade en aning om vad som sades på TVn. Men när vi gick ut och satte oss på en restaurang så hade de TVn på bakom bardisken där samma bilder visades om och om igen, då frågade jag servitören vad det hela handlade om och han berättade då hur allt låg till. Att två flygplan tagits över av terrorister som sedan kraschat rakt in i byggnaderna, och att ett annat plan hade störtat ned utanför Pentagon i Washington. Det var först då vi förstod vad som hade hänt och att det inte var en film som visades, vi blev helt chockade precis som alla andra.

När vi väl var på plats i Turkiet kunde vi inte riktigt ta in att allt detta hände, det kändes overkligt på något vis och nyhetssändningarna var ju på turkiska så vi hade ingen aning om vad som pågick. Vi skulle bara någon dag senare resa hem till Sverige igen och då var det en helt annan nivå på säkerheten när vi kom ut till flygplatsen, där stod nu militärer med automatvapen överallt och det hela kändes väldigt olustigt. Men vi var inte oroliga över flygresan hem även fast vi kanske borde ha varit det, allt kändes bara overkligt och gick inte riktigt att beskriva. När vi landade på Arlanda var det lugnare, här fanns i alla fall inga beväpnade militärer på plats som tur var. Dock utspelade sig samma pinsamma scenario vid bagagebandet även denna gång, och tror ni inte att min skitfula resväska var den första som rullade ut bland alla oss som stod där och väntade på sitt bagage. Fy vad pinsamt och sedan dess har jag vägrat använda den väskan igen, jag kan även informera om att idag finns den inte längre kvar i min ägo heller för den delen…

Det var först när vi kommit hem igen och fick ta del av de svenska nyheterna som pusselbitarna föll på plats och man förstod vidden av allt som hade hänt. En otroligt obehaglig upplevelse och USA var i chock över det som hade hänt, när man ständigt fick se nya bilder på planen som flyger in i skyskraporna var det fruktansvärt jobbigt. Sedan vet vi ju vad som hände efter det, men det var verkligen en mörk dag i mitt liv. Så det blev ett dystert slut på vår resa, som jag annars har blandade känslor om egentligen. Vi hade kul tillsammans och helheten var jag nöjd med, maten var god och vi handlade mycket billiga kläder som vi tog med oss hem. Men jag störde mig väldigt mycket på deras jobbiga säljare som var galet påträngande och irriterande, de verkade inte alls respektera ett nej och och betedde sig faktiskt illa emellanåt. Så jag är glad över att ha varit i Turkiet, men kommer sannolikt aldrig att åka tillbaka dit igen. Hoppas att ni andra har bättre upplevelser och erfarenheter än de jag kan minnas från vår resa, men som sagt jag ångrar inte att vi åkte dit. Nu har man ju i alla fall varit där!

RESANS JERKER går tveklöst till alla de jobbiga säljarna, jag har aldrig varit med om något liknande och blir arg än idag enbart av att tänka på dem. det har för tusan gått 20 år sedan vi var där, ändå är det dessa jobbiga människor jag minns bäst från hela resan. Lite synd kan jag tycka…

Villa och Vovve!

Tiden flyger iväg och det var länge sedan jag hann med att skriva något här nu, men ni kommer snart att förstå varför för det har hänt mycket sedan sist!

Vi tar detta i rätt ordning och hoppar tillbaka ungefär en månad i tiden när vi skulle åka över till Gotland. Linda skulle tävla med GW på en hundutställning där och Åsa likaså, så hon åkte dit med sin Lasse i deras husbil till öjn. Men innan Linda och jag tog färjan från Nynäshamn så hade vi ett annat ärende i den lilla staden, vi skulle nämligen skriva kontrakt för ett hus vi precis köpt! Efter en plågsam och utdragen budgivning så accepterades tillslut vårt sista bud, och det var verkligen vårt absolut sista bud för högre kunde vi inte gå. Och innan jag fick svar om de accepterade vårt bud så lurade jag Linda och berättade att vi inte kan gå högre än det högsta så lagda budet, så vi kanske inte skulle få huset. Fy fan vad sur hon blev då, så otroligt besviken och bitter. Haha! Hon visste ju inte att det högsta budet var vårt bud, så hon var märkbart irriterad. Men nästa dag så meddelade mäklaren att den sista budgivaren hade dragit sig ur och huset var därmed vårt, så när jag meddelade Linda att vi fått huset blev hon istället himla mycket gladare. Detta hade dock inte varit möjligt om inte min kära far hade hjälpt oss, så massor av hjärtliga tack för din hjälp farsan! Så innan vi skulle köra ombord på färjan åkte vi till mäklarens kontor i Nynäshamn och skrev på kontraktet, sedan reste vi till Gotland som husägare med inflyttning i november!

Detta har dock kastat om tillvaron på många sätt, vi hade egentligen inte planerat att flytta nu i höst utan skulle vänta till efter årsskiftet med att leta ny bostad. Men så dök detta objekt upp och vi kände att vi ville slå till, så nu blev det brådskande att få ut lägenheten till försäljning snabbt som tusan men även det gick ganska snabbt och smidigt. Lägenheten blev såld dagen efter visning för utgångspriset, tyvärr gick jag med förlust på den försäljningen men de gör nog dessvärre de flesta i dagsläget. Jag är dock glad att allt löste sig så pass snabbt ändå, så nu har vi köpt hem flyttkartonger och ska börja packa där hemma.

Hur var resan till Gotland då? Ja vädret var kanske inte det bästa, utan det regnade en del och det var ofta mulet ute. Vi började med att åka till den stuga vi hyrt, och där mötte den trevliga uthyraren upp oss och visade hur allt fungerade. Stugan var belägen i Fole och låg en bit ute på vischan kan man säga, bland åkrar och kor som GW var tvungen att skälla på när han tog sina promenader. Uthyraren hade även två gamla grisar inne på sin tomt, vilket förvirrade GW ytterligare men han skällde inte så mycket på dem i alla fall.

Sedan åkte vi vidare och mötte upp Åsa och Lasse på deras campingplats, därefter gjorde vi en liten utflykt till Lummelunda grottorna. Här har jag bara varit en gång tidigare och det var på en klassresa när jag var kanske 11 år gammal, då åkte hela klassen till Klintehamn sedan cyklade vi runt på ön och upptäckta saker. Så det var kul att vara tillbaka igen, och vi hade turen att få en rolig och duktig guide som ledde oss ner i grottorna.

När vi kommit ner en bit så stannade guiden upp och berättade historien om vart de tre pojkarna som upptäckte grottorna tog sig in, de klämde sig in genom en springa i berget som bara var ca 20cm brett. Hela historien om dessa pojkar var fascinerande att höra, och innan vi gick vidare så pratade guiden om djurlivet nere i grottan. Bland annat fanns det en sorts grottspindel som bara finns på Gotland och den heter ”Lummelundaspindeln”, den var lika stor som hennes ficklampa (ungefär 25cm). De som ville fick kika upp i en spricka i berget där de brukade gömma sig, så Linda gick nyfiket fram och tittade. Spindeln livnärde sig på småbarn och annat som den kunde få tag på… Då förstod Linda att guiden bara skojade och generat kom hon tillbaka till oss andra igen, haha!

Droppstenar från taket och snoppstenar från marken… Nej de heter något annat såklart men jag minns inte namnet.

Resten av helgen så tävlade Linda och Åsa med hundarna på den stora hundutställningen i Roma, Lasse och jag höll ställningarna och fyllde på vatten i hundarnas skålar. Mer nytta än så gjorde vi inte riktigt, men vädret var i alla fall bättre och vi kunde för det mesta vara utomhus. Vilket ledde till att det blev två rejäla stopp i Visby för att köpa glass, de har ju det där fantastiska stället som heter Glassmagasinet. Så dit åkte vi vid två tillfällen för att smaska i oss deras goda glass, sedan bjöd Lasse ut oss på middag i Roma för att gratulera oss till nya husköpet. Vi blev jätteglada och det är kul att så många andra är peppade på att få hjälpa oss med huset, även mina föräldrar är nyfikna och erbjuder sin hjälp så vi känner oss lite rörda av allas engagemang. Tack så jättemycket allihop!

William… Ja vem tusan är det? Han kallas även för Prutt-Bert på grund av sina illaluktande gaser, men det kan ju inte han rå för med tanke på sin ålder. William är en liten hundvalp som kommer bo med oss och jag var inte med i beslutet kring detta, utan helt plötsligt dök han bara upp som sällskap till GW en helg men nu bor han tydligen hos oss. Linda har nog konspirerat med sin mor om detta under en tid utan min vetskap skulle jag tro, och sedan Prutt-Bert flyttade in så har det skett förändringar här hemma. Trots att han är så liten så tar han märkligt nog upp mycket plats, speciellt när man ska sova. Det har resulterat i att jag inte vågar sova i sängen när han är hos oss, jag kommer ju kanske klämma ihjäl den lilla stackaren! Så jag har sovit på soffan och Linda är säkert nöjd med att få hela sängen för sig själv tillsammans med vovvarna. Men det gör inget, för trots att Prutt-Bert fiser illa och biter sönder saker så är han himla söt. Men jag hoppas han lugnar ner sig snart annars bygger jag en hundgård till honom när vi flyttat in i huset, då kan ha bo där tills han lärt sig hur man uppför sig inomhus. GW var dock inte särskilt imponerad av den nya familjemedlemmen utan fräser som en gammal gubbe så fort William vill leka med honom, och när han inte orkar med valpen mer så kryper han in under soffan och gömmer sig där. Men nu börjar han acceptera Prutt-Bert mer och mer för varje dag, så de kommer nog bli bra polers i framtiden.

Sovande hundar är bra, en vaken valp betyder problem…

Villa! Vovve! Volvo? Nej, jag har ju en Audi så det blir inte riktigt de tre klassiska V:na. Men jag har varit väldigt upprörd på min Audi sista veckorna och det var nära att jag ville byta den mot en Volvo. Allt började en onsdag för tre veckor sedan, det började närma sig service och kamremsbyte på bilen så jag var i kontakt med en superbra verkstad i Mölnvik och bad dem ta fram pris på detta. På kvällen samma dag när jag åker hem från jobbet låter bilen väldigt konstigt, den började skaka och rycka som om jag fått punktering eller liknande. Jag försökte ändå ta mig hela vägen hem och körde försiktigt, men när jag kom till Farsta så gick det inte att gasa längre och billen rullade långsamt av vägen. Sedan startade den inte mer, så jag fick ringa en bärgare som hämtade bilen och Linda fick komma och plocka upp mig. Som tur var så hade Åsa och Lasse en bil ståendes hemma som jag kunde låna av dem, det underlättade ju massor och jag behövde inte tigga skjuts av min kollega Kaisa varje dag eller åka kommunalt heller för den delen. Tack ska ni ha!

Det visade sig att kamremmen hade gått av, men tack och lov så klarade sig motorn utan skador! När verkstaden hade bytt kamremmen och vattenpumpen så startade bilen men motorn var kraftlös, då upptäckte de att något som heter EGR-ventilen var trasig och hela ventilationshuset till denna. Så det var bara att byta ut de också, och när det var klart så dök det upp ytterligare ett fel. Till följd av den trasiga ventilen så hade ett filter i turbon sotat igen helt och hållet så det var tvungen att bytas ut, så det har varit som en helt magisk kedjereaktion av skit som inträffat. Men i måndags ringde den snälla mekanikern upp mig och berättade att bilen var klar, nu fungerade den fint igen och jag kunde glatt åka och hämta den. En reflektion jag gjort nu var att när bilar går sönder så kostar det mycket pengar, väldigt mycket faktiskt! Nu fick jag betala en tredjedel av priset mot vad det skulle ha kostat om jag lämnade in den hos Audi, så jag är ändå glad att jag kom ”billigare” undan. Men om ni skulle springa på en påse guld eller en spontan sedelbunt när ni är ute och plockar svamp eller liknande, så får ni gärna dela med er av era rikedomar. Detta kunde inte komma mer olägligt nu när vi har en stor flytt på gång men jag hoppas ändå att bilen ska fungera nu i många år framöver. Snälla bilen håll dig hel och fortsätt att fungera nu…

Detta blev en kort sammanfattning av väldigt mycket som har hänt, mer detaljer kommer jag säkert berätta om längre fram. Tack alla som hjälpt oss med bilar och husköp sista tiden, det är otroligt uppskattat ska ni veta. Och ni vet vilka ni är, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som man nu kan se iförd stödstrumpor haltandes runt i trapporna på jobbet. Ja han har tydligen ramlat lite eller vad det var, men INGEN har varit mer skadeglad än honom nu när jag har haft bilen inlämnad på verkstaden. Och är man skadeglad då får man denna utmärkelse oavkortat och utan frågor, så grattis Henke!

Slut På Vacationionion 2023

Jaha, det där var tre snabba veckor semester som blåste förbi i ett naffs kan jag tycka. Nu nalkas det jobb igen och dags att återgå till vardagsrutinerna i livets ekorrhjul…

På dessa tre veckor så har jag ändå hunnit med en hel del, trots att jag varit sjuk en vecka också i allt detta. Men vi kan väl ta detta steg för steg så ska jag berätta lite mer om vad som har hänt, hänger ni med nu då?

Först så firade Linda och jag hennes syster Liz som fyllde hela trettio ballonger, detta gjorde vi genom att äta middag tillsammans på Thaiboat. Liz make Andreas var också med och firade, självklart Åsa och Lasse också. Jag hade aldrig varit där tidigare och blir lätt skrämd av den starka maten som kan serverar på denna typ av restauranger, men jag har faktiskt bara hört gott om denna båt så det var kul att få åka dit och käka. Tur med vädret hade vi denna dag också och solens strålar lyste upp den fina båten när vi kom dit.

När vi kom dit blev vi visade till vårat bokade bord, sedan kunde vi börja välja vad vi skulle äta. Och det fanns ju verkligen massor av godsaker att välja mellan, vi började med lite olika smårätter till förrätt som serverades i en rolig och avlång ”båt” med tillhörande dipsåser. Det var väldigt gott men jag undvek en röd dipsås som nästan var glödande röd, den var troligen väldigt stark och inget för mig. Inte kan man fråga de andra i sällskapet heller för enligt dessa järnkäkar så är ju inget starkt, så jag litade på min magkänsla denna gången.

Till varmrätt åt jag stekt ris med kyckling och wokade grönsaker, det var väldigt fint upplagt och snyggt serverat. Jag har en hel del att öva på när det gäller uppläggning av mat i jämförelse, men önskar jag kunde lägga upp en portion på tallriken lika vackert som de hade gjort. De andra i sällskapet hade ju varit där tidigare och var kanske inte lika imponerade som jag var av upplevelsen, men de gillar ju detta ställe av en anledning och nu vet jag varför. Jag åker gärna tillbaka dit och kan varmt rekommendera båten för er som fortfarande tvekar att besöka restaurangen, men det känns lite som att jag är sist på bollen här och alla har säkerligen redan varit där tidigare. Men det var jättegott och himla trevligt, grattis Liz!

Senare i veckan så dundrade Linda och jag upp till Rättvik för att bo på hotell där en natt, men vi skulle ju också besöka Dalhalla och se Stiftelsen/Takida spela där på kvällen. Ingen av oss hade varit på konsert där tidigare, Linda hade tydligen bara stått utanför och kikat in genom staketet vid ett tillfälle men nu skulle vi verkligen få ta del av en fantastisk konsertupplevelse tillsammans!

Vi hade bokat bord på plats inne på Dalhallas restaurang för att äta middag där, och en transferbuss körde oss från hotellet och sedan hela vägen ner till restaurangområdet. Jag hade ju hört talas om hur jobbigt det är att gå i backen där så jag blev lite smålycklig när jag slapp trötta ut mina ben, och busschauffören hälsade att han hämtar upp oss där efter konserten. Strålande! Så med skuttande steg letade Linda och jag upp vårt bord för att inta middagen, det var en trerätters middag och allt var kalasgott. Vi beställde ett vinpaket med olika viner till maträtterna som skulle passa, och ja det var så gott allting. Vi hade ett annat par från Kalix som satt vid samma bord, de var i vår ålder och väldigt trevliga så vi pratade en del med dem under middagen. Mätt blev man också, det var knappt jag orkade få i mig efterrätten och sedan bjöd det snälla paret på en drink efter maten. Så vi var både mätta och belåtna när det började bli dags att ta sig till våra sittplatser innan konserten skulle börja, och då började det såklart vräka ner regn…

Som tur var så var vi väl förberedda och hade regnjackor med oss, men mitt uppe i allt ombyte av kläder så tappade vi bort det snälla paret vid middagen så vi såg dem tyvärr aldrig mer. Istället köpte vi varsin öl och gjorde oss redo för spelningen som nu skulle börja. Först ut var Stiftelsen som ju egentligen verkar vara samma band som Takida, men de sjunger på svenska och är lite mer glad rock eller vad man ska säga. Robban som sjunger påminde lite om Robert Broberg när han kom in på scenen iklädd skjorta och shorts med ankor på, det var ju lite roligt och sedan drog de igång konserten.

Jag har inte lyssnat på Stiftelsen så mycket, men Linda gillar dem ju väldigt mycket. Men jag kände igen många av låtarna som spelades där i åskregnet, och att få uppleva åskoväder med dess blixtrar och dunder var häftigt där nere i gropen. Så även om vi blev lite blöta om benen så var det riktigt trevligt!

När Stiftelsen spela klart så gjorde de en paus innan det var dags för Takida att börja sin spelning, nu hade mörkret lagt sig över hela Dalhalla och kvällen rockade loss ordentligt. De spelade dock inte så många av de äldre låtarna som jag var bekant med, men när de väl gjorde det så blev jag glad! De nyare låtarna var också bra men då var det ju bara Linda som kunde sjunga med och leva sig in i texterna, så jag får lyssna ikapp lite senare och lära mig alla de låtar som jag inte hade hört tidigare.

Konserten var bra, men kanske lite väl mörk och det var ingen strålkastare riktad mot scenen som man brukar vara van att se så det var svårt att se allt som hände på scenen. Men musiken är bra oavsett ljussättning och det var riktigt coolt att uppleva en rockkonsert på plats där i Dalhalla. Detta var något vi båda länge drömt om att få uppleva så nu är det gjort, och vi kommer absolut besöka Dalhalla igen. Det var en riktigt annorlunda och häftig konsertupplevelse så vi får se vad vi kan tänka oss att se där nästa gång, och detta är nästan ett av livets MÅSTEN om ni inte varit där tidigare. Ni kommer inte ångra er det lovar jag!

Linda ville inte åka hem nästa dag utan vi bokade faktiskt in oss en natt på det omtalade Steam Hotel i Västerås och stannade till där på hemvägen. Mest för att hon ville njuta av lite skön spa och koppla av nu när vi hade semester, och jag är inte svår att övertala så vi drog dit!

Detta ställe var ju hur coolt som helst, jag gillade verkligen hur maffigt det var och den industriella inredningen på hotellet. Vi hade fått ett riktigt fint rum på våning 16 och stilen var ju helt i min smak, utsikten kunde man inte klaga på och det var ett häftigt badrum på rummet. Vi korkade upp en flaska bubbel direkt när vi kom upp på rummet, och jag sköt iväg korken rakt upp i taket med en hård smäll. Det var inte riktigt meningen men den flög ju iväg direkt när jag lossade den lilla stålklämman på flaskan, tänk om jag hade fått den i ögat eller något liknande. Det hade ju varit förödande, men nu klarade jag mig så vi drack lite bubbel innan det var dags att äta middag.

Det var fullbokat på den stora restaurangen, så blir det tyvärr om man är sent ute vilket vi var men vi hittade en annan restaurang som serverade asian fusion nästan högst upp i byggnaden. Här kunde vi välja några olika smårätter som vi delade på tillsammans, lite som asiatisk tapas kan man säga. Och maten var otroligt smakrik och god! Jag har aldrig testat detta tidigare men har ju hört mycket från diverse kändiskockar som förespråkar just asian fusion väldigt mycket. Alla smaker var väldigt spännande och passade väldigt bra ihop med varandra, till och med brödet man fick till maten var supergott. Så detta vill vi testa igen men kanske på något ställe hemma i Stockholm, barnen skulle nog också uppskatta att testa detta så det blir något för familjen att uppleva lite senare i höst eller när vi kan helt enkelt.

Efter maten var det dags för oss att besöka deras spa, och på bilderna såg ju allt riktigt stort och häftigt ut. Men om vi ska vara ärliga så blev varken Linda eller jag imponerade när vi väl kom dit, utan faktiskt mer besvikna. Det trodde vi verkligen inte men för oss var detta spa alldeles för stimmigt och med för mycket folk, det blev ju svårt att koppla av där inne. Vi gick runt mellan de olika poolerna men hittade ingen som vi kände var något för oss, istället hittade vi ett rum för lite relax framför en tänd brasa och där hängde vi en stund. Personalen var trevlig och serverade oss drinkar, men om vi jämför detta med exempelvis Hotell Havsbaden i Grisslehamn så var det enormt mycket trevligare och mer avkopplande. Så vi stannade inte ens kvar hela den bokade tiden utan återvände till rummet efter en stund igen, lite besvikna var vi faktiskt.

Istället åkte vi ner och tog en drink i lobbyn, men det var samma sak där att det var mycket folk och ljudnivån väldigt hög. Det var förvisso lördag och kanske är det mer livat där då än vanligt, eller så kanske vi börjar bli för gamla för alla dessa stimmiga miljöer. Vi satt framför en brasa medan vi drack lite gott så på så vis var det ju trevligt, men detta så omtalade hotell föll oss tyvärr inte i smaken. Det var häftigt och snyggt, men någon avkoppling fick vi tyvärr inte som vi hade hoppats få. Jag måste dock ge dem en eloge för den häftiga detaljen ovanför hissarna, de hade sådana där roliga våningsvisare som man oftast sett på film och dessa fastnade jag för så där får de ett litet plus i kanten. Sedan hade vi turen att Liz och Andreas hade en fin summa kvar på deras presentkort från en tidigare vistelse som vi kunde använda innan det gick ut, så vi kunde använda upp det sista och köpa oss några drinkar vilket gjorde vistelsen lite trevligare. Så det tackar vi för, himla vänligt!

När vi vaknade nästa dag var både Linda och jag krassliga, så typiskt! Men vi gick ner till frukosten och försökte få i oss lite mat, och det var väldigt fint med ett orangeri där man kunde sitta och äta men det fanns ju knappt några lediga sittplatser alls där de serverade frukosten. Vi fick ta med oss maten en våning upp och sitta vid något litet pokerbord, det var lite irriterande så vår vistelse här blev tyvärr inte mycket positivare av detta. Efter frukosten så checkade vi ut och åkte hem igen, nu hade vi i alla fall varit där och tagit del av hypen gällande detta ställe men vi var inte överväldiga av upplevelsen. Kanske hade vi bara otur men vi tycker att både Nynäs Havsbad och Hotell Havsbaden passar oss mycket bättre, där kunde man koppla av och njuta på ett helt annat sätt. Mer i vår smak så att säga!

Efter detta så var vi fortsatt sjuka en hel vecka, så himla tråkigt när man väl har sin semester. Jag drabbades tydligen lite värre än Linda och fick mestadels ligga och vila, men vi båda kände av att vår balans påverkades och att ibland kunde rummet börja snurra helt utan förvarning. Lite otäckt men det blev lite bättre för varje dag innan det värsta var över, men än idag känner jag att det varit påfrestande för lungorna och är fortfarande lite slö och öm i kroppen. Men det var inte mycket vi kunde göra åt saken annat än att vila upp oss, en dryg vecka senare så kunde vi i alla fall samla våra krafter och åka med barnen till Boda Borg i Oxölesund.

Vad är då detta kanske många av er undrar? Jo Boda Borg är ungefär som ”Fångarna på Fortet” med en massa olika rum med diverse uppgifter som ska lösas. Man blir inte inlåst om man misslyckas och det fanns inga tigrar där, men det var väldigt roligt och barnen älskade detta!

Tyvärr hade jag inte min mobil med mig in när vi var där, så det är snålt med bilder från denna dag. Men ni kan själva googla fram lite information om ni blir nyfikna, Boda Borg finns lite överallt i Sverige men detta var det som låg närmast Stockholm. Så vill ni ha lite roliga aktiviteter med barnen så kan jag rekommendera att ni åker dit, det var kul även för oss vuxna och man får verkligen jobba med både kropp och hjärna. Det var kämpigt på sina ställen men som den graciösa parkour-ninja man är så gick det ändå ganska bra, haha!

Sedan kom vi till den sista semesterveckan, då skulle Linda och jag besöka Tänndalen. Detta var en tidig födelsedagspresent som jag fick av henne, där hon bokat in oss på Tänndalens Skilodge under några dagar och sedan skulle vi se Weeping Willows spela en konsert där uppe få fjälltoppen. Bilresan dit tog lite mer än sju timmar, men efter halva vägen började vi skymta bergens toppar och vi bara sög in hela upplevelsen. Vi båda verkligen älskar norrland och dess miljö, det är så vackert och fridfullt i jämförelse med storstadens brus. Och tänka sig att vi fick se renar på vägen, de traskade runt där på vägarna och verkade inte alls bry sig om oss bilister.

När vi kom fram så checkade vi in oss och kopplade av en stund efter den långa bilresan, sedan tog vi en kvällspromenad runt i området. Det är så fint här att man nästan vill dö en liten skvätt, och även lilla vovven GW verkade trivas enormt bra. Detta verkade vara ett populärt ställe för barnfamiljer att cykla runt på olika banor, de for fram överallt i hög fart men var absolut inte störande på något vis.

Nästa dag skulle Åsa och Lasse komma upp till Tänndalen med husbilen, de skulle också se konserten på lördagen. Men tills de skulle dyka upp så åkte Linda och jag över till Funäsdalen över dagen och promenerade runt där med GW. Det var mycket norrmän här som skulle handla godis och läsk samt smita in på Systembolaget, sådant är väl dyrare i Norge kan jag tänka mig. Vi köpte också med oss lite vin och närodlad bärnstens öl från ett bryggeri i Jämtland som vi smaskade i oss på kvällen, det var gott! Tillslut dök en välbekant husbil upp och nu var Åsa och Lasse framme, vi fikade lite innan det var dags att sova och nästa dag var det dags för konsert!

Varken Linda eller jag har lyssnat på Weeping Willows speciellt mycket, men vi hörde några låtar i bilen på vägen upp från Stockholm som vi gillade och några av deras större hits har vi såklart hört tidigare. Lasse däremot var mer inlyssnad och gillar dem skarpt, och kunde berätta en hel del om bandet. Vi startade med en gemensam middag innan vi hoppade upp i liften som skulle ta oss upp på fjälltoppen där konserten skulle spelas. Och vilka härliga vyer som mötte oss där uppe…

Här uppe hade vi helt magisk utsikt och vädret var kanonbra! Vi slog upp våra stolar på berget framför scenen, sedan smet Linda och jag in på barområdet för att släcka törsten med varsin öl. Vi bara stod och tog in hela upplevelsen där uppe på toppen, en bit bort såg vi några renar traska runt på fjället. Sedan gick vi tillbaka när konserten skulle börja, och kunde se hur en helikopter flög upp bandets medlemmar till scenen. Sedan drog konserten igång!

Det var en ganska liten scen men det kändes inte pluttigt på något vis, ljudet var bra och jag var imponerad av hur skickliga musiker de var samt att Magnus Carlsson sjunger otroligt bra. Inledningsvis spelade de många lugna låtar som jag aldrig hört tidigare, så då kändes det kanske aningen segt. Vid ett tillfälle drömde jag lite och fick en vision om att Rammstein borde spela där uppe på berget någon gång, de skulle förmodligen skrämma bort varenda ren på flera mils avstånd så det kommer troligen aldrig att hända. Men det vore en cool konsert! Efter en stund kom konserten igång lite mer och nu spelades mer bekant musik för mina öron, och jag kunde inte klaga på någonting där jag satt i min stol och njöt av varje sekund. Vilken otroligt annorlunda och häftig grej detta var, jag kan verkligen rekommendera er att gå på en konsert här uppe om ni får chansen.

Nästa dag var det dags att åka hem igen, och då tog Google maps oss ut på en märklig hemresa längs ödsliga vägar och byhålor som jag aldrig hört talas om tidigare. Vi tappade till och med bort Åsa och Lasse på vägen, de hamnade i Orsa och vi i Edsbyn. De började köra lite före oss medan vi checkade ut på morgonen, sen var planen att vi skulle sammanstråla och äta lunch på vägen hem. Men så blev det ju tyvärr inte nu bara för det, vilket var tråkigt men det kunde ingen hjälpa att det blev som det blev. När vi kom hem igen så var man seg som tusan efter att ha suttit i bilen en hel dag, och jag behövde förbereda mig för att börja jobba igen nästa dag.

Så det blev tidig kväll för min del, och om jag ska sammanfatta årets semester så har den varit väldigt händelserik och rolig mot tidigare somrar. Men dessa tre veckor gick alldeles för fort och lite bitter är jag över att vi blev så pass sjuka mitt uppe i ledigheten att vi bara fick hålla oss hemma. Jag har dock en vecka ledigt i slutet av augusti när barnen börjar skolan igen, då får jag försöka koppla av i några dagar innan vi sedan åker över till Gotland där Linda ska tävla med GW. Förhoppningsvis har vi tur med vädret då och kan åka runt lite där och njuta av ”öjn” mellan utställningarna, det blir som en liten weekend där innan det sedan är dags att återvända hem och börja jobba ordentligt igen. Då är väl julhelgen nästa ledighet att se fram emot, så det blir gasen i botten hela hösten tills vi kommer dit.

Hoppas att ni har en fin sommar och att ni får njuta ordentligt. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Turkiet och Ungern som envisas med att förhala godkännandet av Sveriges Nato ansökan. Nu lovade i början av juli först Turkiet att de skulle godkänna vår ansökan, men sköt sedan fram omröstningen i deras parlament till senare i höst. Och regeringspartiet i Ungern bojkottade att närvara när deras parlament samlades för att ta upp Sveriges ansökan där, blir så less på detta trams och politiska spel…

Vacationionion 2023

Som jag har längtat, men nu är den äntligen här. Den efterlängtade och åtråvärda ledigheten vi kallar för semester…

Det var stressigt ända in i det sista, men nu har jag ledigt i tre veckor och ska njuta för fullt. Sedan har jag faktiskt ledigt i slutet av augusti också när vi ska åka till Gotland en sväng, men det är längre fram så låt mig först leva i nuet. När jag tackade för mig och önskade mina kollegor en glad sommar så vinkade de glatt tillbaka, sedan hoppade jag in i bilen och spelade samma musik som jag alltid gjort de sista 15 åren (om inte mer) när jag gått på semester och lämnat jobbet för att köra hem. Då blir det Frank Sinatra för hela slanten, först då får man ”feeling” och sjunger med högt i bilen för att verkligen förstå att nu är det semester…

När jag lyssnat på min jazz och sjungit mig nästan hes så så var jag äntligen hemma, och en glad GW skällde ut mig direkt innanför dörren. Han och jag skulle hänga tillsammans denna afton medan Linda är ute på AW med några gamla kollegor, de skulle besöka stället ”Escape Room” tillsammans. Hoppas de löser alla ledtrådar och lyckas ta sig hem, annars får hunden och jag fira semester själva vilket vore lite tråkigt. Jag var dock otroligt trött när jag kom hem och somnade direkt på soffan, så har det tyvärr varit sista veckorna. Vilket är ytterligare ett tecken på att semestern är välbehövlig, så även om vi har en del saker inplanerat så kommer mycket handla om avkoppling och att ladda om batterierna i kroppen för att vara väl förberedd inför ett nytt arbetsår.

Vi ska nästa vecka åka till Rättvik och besöka Dalhalla där Takida och Stiftelsen ska spela sin konsert. Det kommer bli en häftig upplevelse! Jag har ju alltid velat åka dit och nu får man dessutom njuta musik som både Linda och jag gillar. Det kommer bli jättekul!

Barnen är just nu uppe i Hälsingland och kommer hem först om en vecka, jag längtar efter dem så himla mycket och ser fram emot att få hem dem igen. De är på något vis en viktig pusselbit för en lyckad semester, så vi får se vad vi kan hitta på när de kommer hem. Men Linda och hennes Nova är hemma, det är inte fy skam det heller! Linda jobbar bara nästa vecka sedan går hon på semester, hon är om möjligt ÄNNU tröttare och slutkörd än vad jag är så vi får verkligen ta hand om varandra nu under ledigheten. Och det vågar jag lova att vi kommer att göra, jag hoppas även att ni andra tar hand om er där ute.

Jag kommer skriva lite mer här under min ledighet när tid finns, så får vi se vad vi hittar på för kul tillsammans här hemma. Ha nu en underbar och trevlig sommar allihop, passa på att njuta och ta tillvara på tiden när ni är lediga. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla sega bilister som stod i vägen under min framfart hem idag. Märkte de inte att jag hade brådis till mitt semesterfirande? Oansvarigt av dem…

Regnigt Spa

Jag vill inte vara den som är den, men oj vilken underbar och fartfylld helg detta har varit. Vi har haft så roligt och trevligt, det enda man kunde ha önskat sig var väl bättre väder då kanske…

I fredags efter jobbet så åkte jag raka spåret hem till min syster Linda som hade en trevlig bjudning hemma hos sig. Hon har ju flyttat ganska nyligen och nu var vi bjudna hem till henne på lite bubbel och tjuvrökning på balkongen, det sistnämnda var dock inget för mig. Jag kom dit nästan först av alla, det var bara syrrans kompis Sofie och hennes trevliga make Micke som var på plats då. De hade förberett allt och gjort väldigt fint med god dryck och smarriga tilltugg, men jag fick hjälpa till och texta små skyltar med drinktips som vi ställde i ”baren” ute i köket. Sedan trillade det in lite kompisar till henne, någon enstaka kände jag sedan tidigare men annars var det nya människor för min del. Marcus kom ju dit förstås och visade att de var tillsammans på riktigt, det gjorde mig glad och då kunde vi hänga lite med varandra. Sedan kom faktiskt Mogge också förbi en sväng, han hade precis kommit hem från sin resa till Danmark men blev nog lite sugen på alla de goda drinkar som skulle serveras under kvällen. Det var supertrevligt och kul, jag hoppas att de hade en fortsatt fin fredagskväll efter att jag åkte hem. Inte för att jag tror att festen skulle dö bara för att jag lämnade den, det var inte så jag menade. Men de hade garanterat fortsatt roligt utan mig resten av natten, och Marcus lovade att sova i Eltons rum eller i cykelförrådet. Det kändes bra, så då kunde jag sova gott hela natten. Haha!

På lördagen var det en massa fixande och sedan hade Linda och jag bokat in oss på biografen Rigoletto inne i stan. Vi hade båda sett reklam för denna biograf under en längre tid och att man kan beställa in mat och dryck där medan man ser på film, det lät nästan för bra för att vara sant. Mogge skvallrade om att han hade varit där tidigare, och tyckte det var riktigt nice! Så efter att ha bokat detta så dundrade Linda och jag in till stan för en ny typ av bioupplevelse!

När vi kom dit så gick vi först in på fel biograf, vi hamnade på Saga som ligger ungefär 50m från Rigoletto. Men den trevliga personalen där frågade oss vilken film vi skulle se, och vi var ju där för att se Indiana Jones som han då så vänligt berättade ej visades där utan på Rigoletto lite längre ner på gatan. Vi tackade för hjälpen och skyndade oss dit, där smög vi oss in till våra platser på balkongen och satte oss tillrätta. Denna biograf var ju supertrevlig där man sitter två och två med ett litet bord mellan stolarna, sedan var det ett litet utrymme till nästa par med stolar. benutrymmet var kanon och vi såg filmduken jättebra! Och det var då jag fick syn på den lilla QR-koden vid våra platser som man kunde skanna för att beställa in det vi ville ha, så nu skulle här mumsas…

Vi beställde in varsin öl och någon snackslåda med frasiga saker som smakade ost. Väldigt gott! Sedan passade vi även på att beställa varsin pizza som vi kunde äta, och efter en stund kom de in med allt detta till våra platser. Verkligen hur smidigt som helst, sedan kunde man beställa in mer dryck eller snacks under filmens gång. Så man gick liksom bara in och satte sig där, sedan kom allt till dig under resten av filmen. Vi köpte varsin pizza att äta, och då fick man in en pizzakartong där de hade skurit upp pizzan så att man enkelt kunde äta där i sin stol. Det fanns bara dryckeshållare och ett mindre bord mellan stolarna, så man fick ha pizzan i knät men det gick jättebra ändå. Både Linda och jag blev förtjusta i upplägget och bestämde oss för att vi ville besöka biografen snart igen, så nu gäller det att hålla utkik efter någon bra film att se bara.

Vi skulle som sagt se den nya Indiana Jones filmen ”The Dial of Destiny”, och jag älskar ju dessa filmer! Speciellt de tre första tycker jag är bland de bästa filmer som finns, de är underhållande och spännande äventyrsfilmer som jag vuxit upp med sedan jag var barn. Den fjärde filmen var dock väldigt efterlängtad men inte alls lika bra tyvärr, därför hade jag nu inte så stora förhoppningar på denna. Speciellt inte när jag läste alla kritikers recensioner om hur Indiana Jones reser i tiden, alltså suck… Men vet ni, den var faktiskt riktigt bra! Utan att avslöja för mycket om handlingen så kan jag berätta att det där med tidsresor är inget ni behöver haka upp er på, det var en så liten del av filmens handling att det inte påverkade den alltför mycket. I filmens början så kastades man snabbt in i händelsernas centrum när Indiana Jones och hans kompanjon blir fångade av nazisterna under andra världskriget, och den animerade yngre Harrison Ford var riktigt välgjord. Jag såg inte alls att det var animerat och detta kändes mer som den Indiana Jones man är van att se, så hela inledningen på filmen var riktigt bra. Sedan får man följa en aningen bitter professor som skall gå i pension när hans guddotter dyker upp och behöver hans hjälp, sedan är jakterna och äventyren igång. Filmen var över två timmar lång, men den var aldrig långtråkig eller seg utan jag njöt av varenda minut. Kanske för att jag fick dricka en öl och äta pizza samtidigt, men jag tycker denna var en av de bättre filmerna i år med en bra handling och absolut en värdig avslutning på denna filmserie. Harrison Ford har nu deklarerat att han ej kommer göra denna roll igen, men jag förstår honom nu när han är så pass gammal och att denna typ av filmer är väldigt krävande många gånger. Jag kommer dock att sakna honom iförd sin hatt och piska, för dessa filmer är några av mina favoriter och jag gillar ju nästan allt som Harrison Ford gjort på film. Han är en fantastisk skådespelare och jag är övertygad om att om ni gillar de äldre filmerna så kommer ni att uppskatta denna väldigt mycket, så ducka för kritikernas svaga recensioner och ge den en chans!

Sedan har vi även hunnit besöka Hotell havsbaden uppe i Grisslehamn, Linda fick ju detta i 40-års present av sin familj och hade sparat denna upplevelse till sommaren för att få njuta av deras spa utomhus. Det tog lite tid att köra dit, men när vi väl var framme så checkade vi in i vår svit med egen bastu. Jag är inte mycket för att basta men Linda älskar det, men vi sparade detta tills lite senare. Och precis utanför vår terrass fanns en stor gemensam pool som vi kunde bada i efter att vi bastat om vi ville, men det regnade ju en hel del under vår vistelse här så det blev inget bad i den poolen. Så vi började med att skåla med varsitt glas bubbel innan vi sedan bytte om och traskade ner till deras spa för att få lite avkoppling.

Jag noterade inte detta direkt vid vår ankomst, men detta var ett stort hotell. Större än man kunde tro och även deras spa var stort i jämförelse med många andra hotell, så trots att vi var många som vistades där så slapp vi trängas med varandra. Vi började med att köpa varsin öl som vi tog med oss ut och sedan satte vi oss i en av deras små utomhuspooler, de var riktigt varma och sköna. Tyvärr så var ju inte vädret det bästa utan det var väldigt mörkt och molnigt, men det regnade inte i alla fall och jag tror kanske att det hade blivit för varmt i dessa pooler om solen hade legat på ordentligt. Efter en stund så återvände vi inomhus och hittade där en liten bassäng som vi tror kan ha haft något med salt att göra, det kändes så i alla fall men vad den gjorde för nytta eller hade för effekt vet vi inte. Sedan blev en av deras två bubbelpooler lediga så då sprang vi över dit istället, där satt vi länge och kopplade av innan det blev dags att bege sig tillbaka till vår svit och förbereda oss för middagen.

Vi åt en trerätters meny, och båda blev helt tagna av den goda maten vi blev serverade. Både Linda och jag valde deras råbiff till förrätt, något jag aldrig ätit ute på restaurang tidigare. Men vi blev båda två helt förtrollade av hur gott det var, om det är såhär råbiff smakar så förstår jag varför många kändiskockar förespråkar detta som deras godaste maträtter. Smakerna var så goda, vi satt och mumsade i oss precis allt och njöt av varje tugga. Och efteråt var vi överens om att detta kan ha varit den bästa förrätten vi någonsin ätit, lite otippat kanske men vi var väldigt positivt överraskade båda två.

Till varmrätt valde Linda ugnsbakad lammrostbiff och jag provade deras grillade ryggbiff, båda rätterna var en fröjd för ögat och smakade dessutom jättegott. Linda tyckte dock min smakade lite godare än hennes lamm, men jag som är rutinerad väljer alltid biff före lamm. Biff överträffar det mesta, det är sedan gammalt. Till både för- och varmrätt blev vi rekommenderade lite olika viner som passade bra till maten, och de smakade ljuvligt gott. Vi var tvungna att notera namnen på dessa så att vi kan köpa hem dem sen. Linda valde någon sorts kompott till efterrätt som hon sa var god, men jag fick aldrig smaka så jag vet inte om det stämmer. Jag valde en tiramisu och den var god vet jag, för jag åt upp allt helt själv och detta avslutade en helt fantastisk trerätters middag, wow vad allt var gott!

Efter middagen så drog vi igång vår bastu och sedan njöt vi i den resten av kvällen med lite tillhörande massage. Vi är båda supernöjda med vistelsen och kommer med största sannolikhet att åka tillbaka dit igen. Om ni inte varit där tidigare så kan vi varmt rekommendera Hotell Havsbaden!

Nu är det bara två arbetsdagar kvar innan jag går på semester, wohoo! Hoppas att ni alla får en fortsatt fin dag, och stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm… Okej vad sägs om att ge den till Henke? Bara för att jag kan!

Flashback: Ayia Napa, Cypern

Nu ska ni få höra om den absolut roligaste utlandsresan jag varit iväg på med mina kära vänner, och förhoppningsvis är det lika roligt för er att läsa om detta. Än idag pratar vi om saker som hände från vår vecka på denna ö i medelhavet, och alla otroligt roliga uttryck som främst Mogge stod för som är några riktiga klassiker i sig. Och allt detta hände sommaren 2007 när vi reste till Ayia Napa på Cypern…

Detta var ett ökänt resmål på den tiden om man ville festa och ha kul, och vi kände att vi nu närmade oss den ålder då vi snart är för gamla för denna typ av resor så nu var det sista chansen. Vi hade under flera års tid pratat om att åka till exempelvis Ayia Napa, Ibiza eller liknande platser där man verkligen festar loss rejält. Marcus förakt mot semesterfirande engelsmän innebar att vi valde bort Ibiza och istället riktade in oss på Cypern, och vi hade ju hört av bekanta att detta var ett riktigt roligt resmål så efter lite efterforskning så hittade vi ett lägenhetshotell för ett bra pris. Detta låg inom gångavstånd till stranden och inte alls långt ifrån de största bargatorna i staden. Så detta bokade vi direkt och sedan började vi ladda för denna fantastiska resa. Och vi som åkte iväg på detta tillsammans var Mogge, Marcus, Tommy, Stoffe och jag själv förstås!

När dagen kom och det var dags att samla ihop oss för avresa så verkade alla så sjukt peppade och glada, och energinivån var på topp! Jag minns att Mogge hämtade upp mig hemma i Brandbergen sedan gasade vi hem till hans lya i Midsommarkransen, och på vägen dit så hade vi turen att några riktigt bra och klassiska partylåtar spelades på radion i bilen. Mogge hittade rytmen direkt bakom ratten och körde alldeles för fort, jag skakade loss på bästa möjliga sätt i passagerarsätet innan jag messade Marcus att han MÅSTE slå på radion och lyssna på musiken som spelades. Just då var det låten ”Don’t You Know” med Pandora, en hit från när vi var tonåringar och allt kändes nästan för bra för att vara sant! Jag minns inte om vi plockade upp Marcus och Tommy på vägen eller om de tog sig hem till Mogge själva, men jag minns att vi satt hemma i hans lägenhet i väntan på att åka ut till Arlanda. Vi skulle få skjuts ut till flygplatsen av Joel i hans familjebuss, och jag tror att Stoffe åkte med honom så tillslut var vi alla samlade och åkte iväg. Vi tackade Joel för hans heroiska insats och lovade att köpa med oss något gott till honom när vi kom hem igen, sedan var det bara att checka in och hoppa ombord på raketen ner till Cypern. Jag hade slarvat bort min necessär och köpte därför en ny på planet när vi reste ner, och skaffade samtidigt en ny badhanduk som jag tyckte var snygg. Marcus var inte alls imponerad utan kallade mitt fina inköp för ”bög-necessär”, kanske för att det var av märket Salming som kan förknippas med klubben AIK. Men jag gillade den och var nöjd!

När vi kom fram var det varmt, självklart var man förberedd på detta men det var jäkligt varmt rent utsagt! Solen stekte på ordentligt så vi skyndade oss ombord på bussen som skulle köra oss till hotellet, den var lite svalare i alla fall och skyddade mot solen. När vi kom fram till Hotell Evabelle så checkade vi in direkt och jag fick dela rum med Tommy och Marcus, de tog den stora dubbelsängen och jag tog en liten tältsäng som stod placerad bredvid. Men det gjorde mig inget, sedan fick Mogge och Stoffe hotellrummet bredvid oss. Hotellet hade en stor pool i mitten som vi såg fram emot att svalka oss i lite senare, men först var vi ju nyfikna på omgivningen och området där vi skulle bo.

Detta var paradiset för oss killar, det fanns gott om restauranger och massor av saker att göra. Vid denna tidpunkt så tror jag att det bara var Mogge och Marcus som var singlar, så vi var inte där för att ragga på tjejer om någon nu trodde det utan vi ville faktiskt bara åka iväg för att ha kul. Men vi lärde känna några andra svenskar där på vårt hotell, det var tre svenska tjejer från Stockholm och de hängde med oss emellanåt just för att de tyckte vi var roliga och att vi inte var några jobbiga typer som försökte ragga på dem. Mogge var nog den enda av oss som var lite nyfiken på en av tjejerna men ingen annan av oss hade intresse av att flirta med dem, utan vi skötte oss hela resan. Stoffe hittade till och med en dator man kunde låna i hotellreceptionen där han varje dag skrev ihop ett mail som han skickade hem till sin kära flickvän, jag har mer saker att skriva om detta men vi kommer till det lite senare…

Annars så höll vi oss egentligen mestadels för oss själva, mycket för att vi alltid har så kul ihop när vi är ute tillsammans och så har det alltid varit. Sedan har vi såklart Tommy, min kära vän som inte kan låta bli att ”växla några ord” med främlingar om han får chansen. Nu var det dock nödvändigt att prata engelska med alla främlingar, och till Marcus missnöje så visade det sig finnas en hel del engelsmän på plats även här som inte kunde sköta sig. Vi återkommer till det också! Annars så var det ju väldigt mycket folk på stränderna om dagarna och även ute på gatorna varje kväll, och trots att jag själv var hela 27 år gammal vid detta tillfälle så kände vi oss nästan som ”gamlingar” om man skulle jämföra vår ålder med övriga turister. Så detta var verkligen sista chansen för vår del att göra en sådan resa, annars hade nog alla andra ungdomar tyckt att vi var lite ”creepy” som hänger med så pass unga människor. Självklart fanns det äldre personer än oss också, men vi tillhörde minoriteten eftersom de flesta andra verkade vara i tjugoårs åldern. Och nu är det väl ändå dags att presentera ett flertal festliga minnen som jag vill dela med er!

Vi måste nästan börja med alla de engelska uttryck som myntades av Mogge under vår vecka på Cypern, haha! Alltså denna underbara människa är suveränt bra på mycket, men när det gäller att prata engelska så blir det inte alltid helt rätt. Han är absolut inte dålig på engelska, det handlar mer om sättet han uttrycker sig som gör att det blir så jäkla fel och ibland bara riktigt roligt!

Mitt första exempel kanske inte är riktigt lika kul för er som inte var med på resan, men jag tror att ni kommer förstå det roliga i sammanhanget ändå. Det utspelade sig på vårt hotell när vi hängde vid poolen en eftermiddag, och vi alla hängde runt poolen utom Stoffe som satt i hotellreceptionen och började knappa på ett mail till sin kära flickvän. Men när vi låg där på våra solstolar så insåg vi att det fanns ganska många engelsmän på vårt hotell och de levde rövare där kan jag lova. De gapade och skrek, bråkade med varandra och var allmänt högljudda medan vi andra bara försökte chilla och koppla av i solen med en god drink. Detta spädde bara på Marcus förakt mot semestrande engelsmän som inte kan uppföra sig, de hördes överallt vart vi än var på ön och det verkade ju som att han hade rätt denna gången. Efter att ha legat där och hört dem väsnas så behövde vi komma bort från poolen en stund, så vi lämnade hotellet för att köpa oss lite förfriskningar. Stoffe satt fortfarande och knappade med suverän och behärskad pekfingermetod på datorns tangentbord för att få ihop det där mailet, så vi vinkade åt honom och berättade att vi gick ut en sväng för att handla lite dricka. Dryckerna vi köpte hem till hotellerummet var oftast ölsorten Efes eller de mer lättdruckna alkoläsksorterna Bacardi Breezer eller Smirnoff Ice, och dessa smuttade man ju gärna på hela vägen hem igen för att släcka törsten i värmen. Vi hade trots allt varit borta en stund och när vi kom tillbaka så ser vi först Stoffe sitta där och skriva sitt mail, han måste ha skrivit ihop en hel roman vid det här laget tänkte vi eftersom det tog så lång tid. Men det visade sig att han bara var långsam på att skriva, haha! Och det är nu det händer, när vi passerar poolområdet som en lätt berusad Mogge noterar att en mörk engelsman nu låg helt utslagen i poolen flytandes på en badmadrass.

– Haha! Kolla där, en ”floater”! Skrattade Mogge högt och pekade på mannen som han menade liknade en flytande bajskorv.

Han tänkte nog inte på att just ordet ”floater” mycket väl kunde förstås av mannen och upplevas väldigt negativt laddat, så Marcus fick tala om för Mogge att sådär kunde han ju inte säga. Men mannen på badmadrassen verkade som sagt helt däckad och hörde inget, så vi skyndade oss in på våra rum och drog igång vår CD-spelare för att värma upp lite inför middagen. Musikmässigt så fick alla komma med önskemål om vad de ville ha med sig för musik på resan och sedan brände jag en gammal hederlig MP3-skiva som alla fick njuta utav. Det var nog mestadels Marcus och Mogge som lämnade sina bidrag till vad de ville lyssna på, Stoffe brydde sig nog inte så mycket och Tommy hade bara en låt som han ville skulle vara med… Låten ”I’ll Be Waiting” med Talisman, det var hans enda önskemål sedan fick vi spela vad vi ville enligt honom. Haha! Så den och många andra låtar spelades ofta för att komma i stämning för utgången på kvällarna, en annan favorit blev låten ”Hey Där” med BYZ som var väldigt populär just då. Den fortsatte vi att spela på våra fester i flera år efter att vi kommet hem igen!

Sedan har vi den gången när Mogge myntade ett helt oslagbart uttryck på en bar vi hamnade på efter att ha hakat på en barrunda som arrangerades av researrangören. Vi fick nys om denna barrunda när en jobbig liten reseledare vid namn Rasmus eller liknande jagade folk för att sälja biljetter till detta event, han knackade på dörren till vårt hotellrum och insisterade på att få komma in och berätta om detta. Han började genast klaga på att vi hade så kall kyla inställd på vår luftkonditionering och predikade om hur farligt det är att ha så kallt på rummet. Då blev Tommy, som låg helt utsträckt på sin säng för att vila, upprörd och reste sig upp!

– Hörru du lilla vän, jag jobbar dagligen i ett frysrum med 30 minusgrader så det här är inte ett dugg kallt. Vi har hur kallt vi vill här inne, fattar du det! Röt han till väldigt bestämt.

Lilla Rasmus darrade till och lämnade över biljetterna till barrundan, sedan försvann han illa kvickt. Varpå Tommy muttrade nåt om att den lilla skiten minsann inte ska tala om för oss hur vi ska göra, vill vi ha det svalt och skönt på rummet så har vi tydligen det. Haha! Denna barrunda var i alla fall en ganska festlig historia, där alla som köpt biljetter samlades på en bar och fick en gratis drink där. Sedan gick alla vidare till nästa ställe och fick en ny drink där, och så fortsatte det tills vi hade besökt alla barer som ingick i detta event. Detta pågick ju hela kvällen och när man bara går runt och sveper drinkar på det där viset så blir man ju lite rund under fötterna, och tillslut kickar alkoholen in ordentligt och då hände det grejer. Vi hamnade tillslut på en mindre bar med tjejerna från vårt hotell, och en av dessa stod och dansade runt en stång tillsammans med Mogge som verkligen levde sig in i stångdansen. Han gillar ju att dansa och nu hade han ju någon att uttrycka sina höftjuck och dylikt med där på baren, vi andra satt ner och smutade på varsin drink. Alla var lite mätta på alkohol nu i slutet av kvällen så det tog en bra stund innan den tog slut. Men Mogge som det var full fart på fortfarande han snurrade runt den där stången och sjöng med till musiken, tills hans drink var slut. Då gick han med vingliga steg fram till bartendern, stoppade handen i fickan och fick upp sju cypriotiska pund som han slängde upp på bardisken.

– SURPRISE ME FOR SEVEN BUCKS!!! Skrek han till den förvånade bartendern som bara stirrade tillbaka på honom.

Här minns jag inte vad han faktiskt fick för sina ”seven bucks” men jag har för mig att bartendern sprutade vatten på honom med den där slang-pistolen de använder för att fylla upp läsk och bubbelvatten, så Mogge blev dyngsur och alldeles blöt. Och just uttrycket ”bucks” används väl enbart när man pratar om valutan dollar, annars kallar man det väl pund för ”quid” eller liknande? Ni får gärna hjälpa mig reda ut detta. Men det roligaste var ju faktiskt Mogges fras ”surprise me for seven bucks”, alltså vi har haft så himla roligt åt den kommentaren och använder den än idag när tillfälle ges. Vad tusan fick han det ifrån? Sak samma, det var i alla fall ett oförglömligt minne den kvällen.

På hemvägen så hörde vi världens party som pågick på ett av hotellen som jag tror heter Kalypso, detta hotell var ökänt för sin äckliga pool där ungdomar drack sprit och hade diverse andra snuskiga saker för sig. Vattnet var alldeles grumligt och vi kunde bara spekulera i vad som orsakat detta, men hela poolområdet var proppfullt med människor som festade järnet. Vi stannade till en stund men sen insåg vi nog att vi var för gamla för detta, så då gick vi hem till hotellet igen.

På denna bild så var vattnet förmodligen nyligen rengjort för det var betydligt grumligare och äckligare när vi besökte detta så kallade partyställe.

Sist men inte minst så har vi den kanske bästa kommentaren som landade allra bäst på denna underbara resa, detta efter att vi var ute en natt och en småfull Stoffe började bli seg och Mogge erbjöd sig då att följa med honom hem till hotellet så att han kom hem ordentligt utan att bli rånad. Då passerade de ett flertal inkastare på gatan som stod utanför barerna och försökte övertala dem om att komma in och köpa en drink eller två, men Stoffe behövde verkligen komma hem så när inkastarna ropade och bjöd in dem så lät det ungefär såhär…

– Hey! Please come inside and have a drink, you are very welcome! Ropade inkastaren och vinkade in dem på deras bar.

– Oh no! I’m going home with him! Ropade Mogge tillbaka och pekade på Stoffe som vinglade ned längsmed gatan.

Inkastaren backade direkt och höll upp händerna och visad att han inte ville veta mer än så, han tolkade det ju som att Mogge raggat upp Stoffe och minsann skulle gå hem tillsammans för lite gemensamt ”bowchickabowow” två killar emellan. Haha! När vi andra såg detta från uteserveringen vi satt på så höll vi på att dö av skratt och undrade om Mogge själv inte hör och reflekterar över vad han faktiskt säger när han pratar engelska. I hans huvud var det ju förmodligen klockrent översatt från svenska, att han inte kunde komma in på baren för att han skulle gå hem med Stoffe. Men detta tolkades ju helt fel av inkastaren som trodde att både Mogge och Stoffe var homosexuella och nu var på väg hem tillsammans. När Mogge sedan kom tillbaka igen så förklarade vi det hela för honom men han verkade lika obrydd som vanligt och bara skrattade.

– Ja vad ska man göra? Sa han och skrattade.

Detta är inte heller en riktig bild på Mogge och Stoffe, men den förmedlar det budskap som inkastaren trodde var fallet gällande dessa två.

Stoffe var inte heller den enda som behövde gå hem tidigt vissa kvällar, utan en annan gång fick han också sällskap av Marcus som blev lite trött. Tommy, Mogge och jag fortsatte att festa och var lagom fulla (på killspråk betyder det typ kalasfull) när vi kom hem på natten. Och jag har för mig att vi bara hade en nyckel till hotellrummet och den hade ju Marcus tagit, så vi kom på den smarta idén att klättra och smyga in via balkongen. Nu låter det kanske som värsta stuntet men vi bodde typ på nedre botten så det var inte alls så avancerat som det låter. Okej lite avancerat var det nog eftersom vi ju var onyktra och försökte smyga, och när alla klättrat upp så kom vi överens om att vi skulle skrämma Marcus som låg där inne och sov. Så vi öppnade balkongdörren försiktigt och hörde Marcus snarka där inne i mörkret, sedan rusade vi in och skrek!

– BÖGHÖG!!!

Marcus slutade att snarka och tittade alldeles förskräckt på oss tre som kastades oss fram över honom, tyvärr missade jag Marcus och landade istället på madrassen som ledde till att jag studsade vidare ner på det hårda golvet. Men Tommy och Mogge prickade honom och alla brast ut i skratt, så vi beslutade för att göra samma sak på Stoffe. Och när vi smög in till honom så möttes vi av ett ”tjena grabbar” från Stoffe som låg där nedbäddad under sitt täcke på sin säng, han hade tydligen hört när vi ”smög” oss in på Marcus och vaknade då av allt oväsen. Så han var ju beredd på att vi skulle komma, men han fick sig en så kallad böghög ändå för att vi ju gillar honom och ville inte lämna någon utanför gemenskapen. Sen kanske uttrycket böghög är förlegat i dagsläget men på den tiden kunde man slänga sig med sådana kommentarer och det var inget konstigt med det. Marcus pratar dock än idag om denna traumatiska upplevelse som tycks ha satt djupa spår i honom och som kan ha resulterat i någon form av posttraumatisk stressyndrom.

En bidragande orsak till all vår onykterhet var inte enbart lättdrucken alkoholläsk som Bacardi Breezer och Smirnoff Ice, nej vi hittade nämligen en väldigt billig vodka i matbutikerna av märket Glen’s. Denna blev ju en stor favorit som vi tyckte var otroligt prisvärd, så vi blandade drinkar och fyllde vattenmeloner med denna vodka för att få oss ett rus och det fungerade varje gång!

Dessa varianter av alkoläsk är ju snudd på livsfarliga och de rinner ner precis hur lätt som helst, men tack vare Glen’s så hittade vi balansen och Mogge visar här hur vi lyckades med detta.

Vi testade även att lyxa till det med varsin drink en eftermiddag efter att vi legat på stranden hela dagen, det var så otroligt varmt i solen och jag tror att temperaturen var uppe i 45 °C vissa dagar. Så man brände sig ju rejält kan jag lova, speciellt jag som blir så röd och känslig i solen. Men efter en lång dag på stranden så blev Mogge så otroligt sugen på en Strawberry Daquiri och vi andra kände att det nog skulle sitta fint med en mer lättdrucken drink efter att ha pimplat mestadels öl tidigare den dagen. Så vi hittade en uteservering med sköna lounge möbler där vi kunde koppla av, så vi slog oss ner och en servitris kom snabbt fram till vårt bord för att ta vår beställning. Alla var inte helt säkra på om de ville ha en jordgubbsdrink så vi ville se drinklistan först, så Mogge förklarade detta väldigt tydligt och enkelt för servitrisen.

– May we see the list of drinks? Frågade han snällt.

Ännu en gång briljerade han med sina engelska språkkunskaper på ett sätt som vi alla har lagt på minnet, men hon förstod såklart vad han menade och gav oss varsin drinklista. Alla utom jag beställde varsin Strawberry Daquiri, för jag hittade minsann en annan drink som jag trodde skulle smälla ÄNNU högre… Banana Daquiri! Så jag beställde stolt in en sådan men när alla fick in sina drinkar så var jag tyvärr inte lika nöjd längre, min drink var inte alls lika gul och fin som på bilden i drinklistan utan påminde mer om en brunaktig sörja som doftade banan. Alla de andra skrattade och de retar mig för detta fortfarande när vi är ute på krogen tillsammans och ska beställa något att dricka. Men drinken slank ner tillslut men den behövde sköljas ned med något godare direkt efteråt, så då köpte jag mig en jordgubbsdrink i alla fall. Denna bild togs av servitrisen på alla oss grabbar, så ungdomliga och fräscha vi var då!

Från vänster: Top Gun Jimmy, Top Notch Marcus, Top Speaker Mogge, Top Writer Stoffe och Top Rocker Tommy.

En av oss fyllde ju faktiskt år när vi var på plats, och det var ingen mindre än Marcus som då fyllde hela 30 ballonger! Detta firade vi såklart med en härlig utekväll och jag hoppas att han hade en bra födelsedag. Vi har så många roliga minnen från denna resa och jag får tyvärr inte plats att skriva om alla här, men detta var i alla fall några av de höjdpunkter jag kunde komma på såhär rakt upp och ner. Och trots att det nu gått 15år sedan vi var där så pratar vi om denna resa och alla roliga saker vi upplevde där, mest kanske vi pratar om Mogges härliga uttryck på engelska som vi även anammat till vardags här hemma. Vissa saker behövde man troligen vara där för att uppskatta såhär i efterhand, men kanske kunde detta minnesvärda inlägg locka fram ett och annat skratt hos er läsare.

Om någon av mina medresenärer har något att tillägga så får ni gärna kommentera här nedan, så kanske jag kan komplettera inlägget med lite fler roliga händelser. Nu har jag skratta så mycket medan jag skrivit att jag behöver både luft och något att dricka, tack för att ni läser. Ha d biff!

RESANS JERKER är lite svår att utnämna för det finns potentiella vinnare av utmärkelsen kan jag lova. Jag väljer mellan en av de jobbiga engelsmännen på hotellet, den lilla reseledaren Rasmus som Tommy skällde ut eller möjligen den tyska äldre damen som minsann insisterade på att sola topless med sin make bredvid oss på stranden. Det lutar åt den sistnämnda, inte för att hon solade topless för det får väl alla göra om de vill. Utan mer för hur de uppträdde på stranden och hur obekväma detta gjorde oss, och inte för att vara elak men hon skulle aldrig vara i närheten av att vinna tävlingen ”Miss World” heller om vi säger så…

Midsommar 2023

Nu är midsommarhelgen över och jag hoppas att ni alla haft en riktigt skön helg! Här i Stockholm var vädret kanon och det fanns absolut inget att gnälla om när vi skulle fira på midsommarafton!

Jag startade redan på torsdagen med en sorts allergichock, med svullen hals och lite andningssvårigheter när jag vaknade. Först så trodde jag att jag blivit smittad av barnen som varit sjuka och hostat en längre tid, men jag hostade inte alls utan däremot var halsen alldeles svullet på mig och ögonen rann. Och den där gomspenen man har i svalget var alldeles svullen och täppte nästan igen hela halsen på mig, det såg inte klokt ut. Tydligen kämpade även Theo med rinnande ögon och en svullen hals som var jobbig som tusan, och sedan kände Linda av samma symptom på kvällen. Det visade sig vara otroligt höga halter av gräspollen i luften, och då ville tydligen min allergi ta symptomen till en ny nivå i år och orsakade onödig oro i min kropp. Men med dubbel dosering av mina superpiller så mådde jag sakta bättre igen, men det är fortfarande lite jobbigt i halsen och när jag vaknar på mornarna så har ögonen kladdat igen ordentligt. Då får man tvätta, tvätta och åter tvätta ansiktet tills man ser något igen. Så festligt!

Vi hade planerat att fira midsommar hemma hos min kära mor och Kent, och vi var många som kom dit. Min syster Linda och hennes barn åkte dit tidigt och hade plockat upp vår far på vägen dit, och de började fira lite före oss med sill lunch och andra godsaker. Sedan kom Lindas mor Åsa och hennes magnifika Lasse dit ungefär samtidigt som oss, de väntade dock valpar hemma och stannade enbart på en fika innan de var tvungna att åka hem igen. Men vi stannade kvar och lite senare på eftermiddagen kom även min bror Tommy förbi med sina två äldsta barn.

Barnen badade och hade kul i solskenet medan vi lite ”äldre” satt och tog det lugnt på verandan, och även om det var lite molnigt emellanåt så var detta välkommet för när solen sken som starkast var det riktigt varmt och skönt. Jag kan ha fått färg faktiskt, ni vet en sådan där röd och behaglig bränna som man oftast får första gångerna man befinner sig ute i solen. Linda blev också solbränd men hennes hud verkar oftast hoppa över stadiet där huden blir röd och går direkt på en snygg brun solbränna. Vi ser ut som två korvar ungefär när vi står bredvid varandra, jag är den okokta röda pölsen och den mer välgrillade goda kabanossen. Haha!

Till middag grillade vi, eller rättare sagt Kent grillade det kött vi hade tagit med oss och han gjorde det riktigt bra för gott blev det! Så vi njöt av den goda maten en stund, men sedan skulle barnen hoppa i poolen och bada igen. Så vi andra pratade vidare en stund, men tiden sprang iväg och plötsligt var det kväll. Vi plockade upp barnen från poolen och samlade ihop allt, sedan tackade vi för oss och åkte hem. Och bilresan hem var som rena rama safarin, vi såg MASSOR av rådjur och annat vilt när vi färdades längs den slingriga bilvägen genom skogarna. Så det gällde att köra försiktigt, men väl ute på motorvägen kunde vi gasa på igen och åkte hem. Stort tack alla inblandade för en riktigt mysig och fin midsommar!

Theo fick äntligen ta bort sitt gips förra veckan, dock så måste han ta det fortsatt lugnt den närmaste månaden och inte utsätta armen för några hårda stötar eller liknande. Han var så lycklig och nöjd över att slippa det där jobbiga gipset, och äntligen kunde han klia sig på armen igen när det behövs. Hans handled ser dock aningen böjd ut fortfarande, men det kommer troligen att vaxa sig tillrätta enligt ortopeden. Inom sjukvården så kallar man tydligen detta för ”bananarm” när den ser ut som den gör, så vi får hoppas att den rätar till sig med åren. Theo fick i alla fall sina efterlängtade röntgenbilder på sin brutna handled, dock var det de senaste bilderna där den hade justerats och börjat läka ihop igen. Så man ser inte så tydligt där själva frakturen varit, men han tycker mest det är kul att se sitt eget skelett som han uttryckte det. Och jag förstår honom, för skelett är coolt!

Nu är det bara två veckors arbete kvar innan jag går på semester, jag fick faktiskt en minde chock när jag kollade i kalendern igår eftersom jag trodde det var minst tre veckor kvar innan jag skulle vara ledig. Men två veckor går ju fort och jag har massor att få klart innan ledigheten, så nu blev jag lite smått stressad men ser fram emot att att bli klar och sedan njuta av några veckors ledighet. Det är jag värd tycker jag. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går faktiskt till budfirman Best, som jag inte tycker är särskilt ”bäst” på att leverera i tid i alla fall. Igår kväll skulle jag få en leverans jag beställt och då jag var ”näst på tur” så skulle denna då komma ungefär kl.18.15 enligt det SMS jag fick skickat till mig. Sedan ändrades plötsligt tiden till kl.22.00 och jag hade 39 leveranser innan mig, mycket märkligt! Klockan blev tio på kvällen, fortfarande ingen leverans i sikte. När klockan närmade sig 22.30 fick jag ett nytt SMS om att min leverans tyvärr var lite försenad, men at den skulle komma kl.23.00 istället. Efter det somnade jag och vaknade till ett SMS på morgonen där det stod att de tyvärr inte hann med att leverera till mig, och att jag istället får min leverans nästkommande dag. Om jag inte får min leverans tidigt bland de första nu idag så blir jag irriterad, jag tänker fan inte sitta uppe en hel kväll till i väntan på att de ska dyka upp. Detta är tyvärr inte första gången jag råkar ut för detta när det gäller Best, utan det hör tyvärr mer till vanligheterna. Jag förstår också att det kan hända saker som försenar leveransen men då förväntar jag mig att de prioritera detta nästkommande dag istället, betalar man för en leverans så förväntar jag mig att de ska leverera på utsatt tid. Och jag är ju gammal numera och orkar inte hålla mig vaken så sent på kvällarna, nu blev det lite synd om mig känner jag. Haha!

Metallica Weekend!

Honk Honk!! I fredags gick glädjetåget till Göteborg där en hel helg av Rock n Roll väntade, där Volbeat var förband första kvällen och Epica den andra eftersom Five Finger Death Punch tyvärr fått ställa in sin europaturné på grund av att sångaren åkt på någon form av bråck. Men Metallica var huvudakten som alla kom för att se, även om förbanden också var bra såklart. Och vi hade tydligen vädergudarna på vår sida för det skulle bli kalasväder hela helgen!

Linda och jag åkte till Göteborg på eftermiddagen och vi var framme runt halv fem, då var redan Mogge med sällskap på plats. Tommy med syster skulle också ansluta till konserten, men de tog bilen och hade blivit lite försenade. Så efter att vi checkat in oss på vårt hotell började vi med att söka upp Mogge, han satt då på restaurangen Glenn (vad annars) utanför Ullevi vid den numera berömda kullen. Ja alltså den kulle vi upptäckte förra sommaren när vi skulle se Rammstein, så nu visste vi direkt vart han befann sig och hur vi skulle ta oss dit. Men fasen vad många människor det var på gatorna, det bara myllrade av rockande fans och gatorna var överfulla. Linda och jag var dock lite hungriga och hade ju inte hunnit med någon middag, och tiden sprang iväg för oss så vi köpte bara varsin grillkorv på vägen fram. Sedan stormade vi Glenns uteservering men hittade ingen Mogge där, han hade gömt sig inomhus. Vi skyndade oss in och köpte snabbt varsin öl för att komma in i samma sinnesstämning. Han var där med sin syster Maria och Elin,  men vi hann tyvärr inte umgås så mycket innan det var dags att gå in på arenan. Tommy och hans syster Marie var också på väg till konserten nu, så vi bestämde oss för att mötas på kullen efter konserten för att därefter gå ut och ta en eller flera öl den kvällen. Sedan skiljdes vi oss åt och intog Ullevi från alla håll och kanter, Linda och jag hade sittplatser medan de andra hade ståplats.

När vi köade utanför så hörde vi Volbeat börja spela där inne, jäklar vad de öste på och det fullkomligt dundrade i betongen. Efter en stund kom vi in på läktaren där vi skulle sitta och fick njuta av några låtar i alla fall, ingen av oss verkade riktigt ha koll på starttiderna för banden så tyvärr missade vi en del av deras framträdande. Men de låtar vi fick höra lät riktigt bra, bäst var såklart låten ”Still Counting” och den räckte för att övertyga mig om att se dem igen när de kommer till Stockholm nästa gång. Linda är inte riktigt lika förtjust i Volbeat men verkade ändå uppskatta dem, de är ju kända för att vara ett bra liveband och det märktes att de var grymma artister som verkligen levererade.

Men i takt med att de började kliva av scenen så började det plötsligt att regna, vad fasen det skulle ju vara fint väder i Göteborg hela helgen! Nu hade det tydligen ändrats, mörka moln samlade sig ovanför oss och det kalla regnet föll tungt från himlen. Men det gjorde oss inget, vi satt och värmde varandra och var trots detta tillräckligt uppvärmda för att ta emot världens största och bästa rockband, Metallica…

Jag har ju sett dem massor av gånger och har ALDRIG blivit besviken, de är helt otroliga att uppleva som liveband och har en sådan jäkla pondus och det bara lyser rockstjärnor om bandmedlemmarna. Publiken jublade högt när tonerna till filmmusiken ”The Ecstasy of Gold” och filmklippet från ”Den Onde, Den Gode och Den Fule” spelades upp på de gigantiska bildskärmarna som stod placerade i mitten av arenan runt hela scenen. Metallica inleder alltid på detta sätt och publiken kan därför sjunga med i tonerna till Ennio Morricones klassiska verk, när musiken tystnat kom bandmedlemmarna inspringande en efter en och klev upp på scenen till publikens höga vrål. Sedan sprakade konserten igång när Lars smiskade igång låten ”Creeping Death” på sina trummor och denna följdes upp av ”Harvester of Sorrow”, två rejäla käftsmällar som är så sinnessjukt bra live att jag höll på att kissa ned mig av lycka. Här får de alltid med sig publiken och trycket inne på arenan är snudd på galet, varje trumslag vibrerar i bröstkorgen och sångaren James röst levererar fortfarande trots att han fyller 60 år nu i augusti. Både  Linda och jag imponerades av att de orkar hålla igång som de gör och att de kan leverera musik i så högt tempo, mina tankar går speciellt till trummisen Lars som jag tror ska få en infarkt varje gång jag hör honom banka skiten ur sina trummor. Sen vet jag också att hans taktkänsla inte är den bästa, men som showande och underhållande trummis är han fortfarande helt fantastisk.

Som om inte detta vore nog så rev de av den gamla favoriten ”Until It Sleeps” som jag lyssnade mycket på under mina tonår, denna har jag bara hört dem framföra någon enstaka gång tidigare. Nu spelades den som låt nummer fyra i setlistan och även Linda sken upp från sin stol, för tydligen var detta en låt som hon också gillade på den tiden.

Vi hade några minst sagt intressanta personer i vår närhet där vi satt, på Lindas sida satt två unga killar som brölade på som två sälar vid upprepade tillfällen. Det lät dock jäkligt kul så det störde oss inte, och som jag nog nämnt tidigare så är gemenskapen och stämningen på rockkonserter alltid väldigt bra. Alla är trevliga mot varandra, man skojar och dricker öl tillsammans utan att bråk uppstår. Sedan har vi den killen som satt bredvid mig, han lät inte alls på hela kvällen men han skulle filma allt med sin mobil hela tiden. Detta samtidigt som han försökte hitta rytmen till musiken med sina ben som stampade med i stort sett hela kvällen, och med tanke på att man sitter ganska trångt där på läktaren så gick detta inte direkt obemärkt förbi om man säger så. Men efter en stund kickade nog alkoholen i ölen in för då störde detta inte mig längre alls, och istället kunde vi njuta av bra musik resten av kvällen.

Detta var ju alltså den första konserten av två med Metallica denna helg, de har ett upplägg under sin turné där de alltså spelar två konserter i varje stad men med två helt olika låtlistor. Vilket är en riktigt kul grej för då får man ju höra många bra låtar från deras minst sagt enormt bra musikkatalog, de har ju väldigt många bra sånger att välja mellan om man säger så. Jag gillar att de inte enbart spelar de mest kända radiohitsen utan att de även spelar sådant som deras fans vill höra, som för mig är de mer tunga låtarna både musikaliskt och textmässigt. Och att få höra den instrumentala låten ”Orion” är aldrig fel, det har jag bara varit med om vi  något enstaka tillfälle tidigare och precis som då så avslutade de låten med att tacka och hälsa till deras gamla bandmedlem och numera avlidne basisten Cliff Burton. Denna musiker som präglat bandet så enormt mycket och gör det på något vis än idag, speciellt James verkar kämpa med att han inte finns kvar trots att det var över 30 år sedan han dog i olyckan med turnébussen här i Sverige.

Konserten avslutades med låten ”Master of Puppets” som ju fått en ny generation fans att ansluta till Metallica familjen, detta efter att den dök upp i den omåttligt populära TV-serien ”Stranger Things”. Och det var kul att se spridningen på åldrarna bland publiken, vi såg barn i tolvårs åldern och gamla människor med käpp som headbangade med sitt vita hår. En gång metal fan, alltid metal fan!

Efter konsertens slut mötte vi upp de andra, sedan vandrade vi in i centrala Göteborg och klev in på ett dansställe som låg på Avenyn. Vi behövde bara ta några steg in på stället sedan kunde man se hur Tommy dog lite inombords ju längre in vi kom, Linda verkade inte heller överförtjust. Det var så kallad ”dunka dunka” musik på högsta volym och vi hörde knappt vad vi sa till varandra när vi försökte prata, men Mogge gillar ju den typen av musik och dansade loss med de andra. Efter en öl så bestämde sig Tommy, Marie, Linda och jag att det fick räcka så vi gick ut igen. Istället hittade vi ett litet hamburgerställe där vi slank in och tog ytterligare en öl, här var det lugnare och nu kunde vi prata i normal samtalston med varandra. Mogge och de andra skulle åka tillbaka till sitt hotell, så vi tackade och kramade om varandra innan vi skiljdes åt för kvällen. Vi blev kvar en stund medan Tommy och Marie åt varsin hamburgare, men när de stängde stället tänkte vi att det var dags att gå hem. Men utanför så sprang Tommy på en kille, de hälsade och kramade om varandra flera gånger. Det var lite svårt att greppa hur de kände varandra och vad de pratade om, men jag hade aldrig träffat människan tidigare. Marie visste inte heller vem personen var, och det visade sig att den här personen och Tommy inte kände varandra alls. Utan Tommy hade tydligen gett snubben en komplimang där de sprang på varandra och då uppstod någon sorts ”bromance” där mitt på gatan, vi andra i sällskapet fattade ingenting. Men så är det att vara ute med Tommy, han vill ju prata med allt och alla så då brukar det sluta såhär. Tillslut kunde vi hoppa in i en taxi och åka till våra respektive hotell, vilken härlig kväll vi hade haft!

Nästa morgon startade vi dagen med en god hotellfrukost, dock så var varken Linda eller jag särskilt hungriga och båda var sega efter en sen kväll på stan. Men när vi fått i oss något att äta hände det något, Linda fick någon märklig sorts energikick och ville ut och promenera i området. Jag själv hade mest planer på att dö en snabbis på hotellrummets säng, så hon tog en powerwalk medan jag försökte vila en stund. Men det var så varm och dålig luft på hotellrummet att det inte gick att vara där, luftkonditioneringen verkade fungera men solen låg på och värmde upp rummet så att det blev kokhett där inne. Så tillslut gav jag upp, jag tog med mig en tröja och lämnade hotellet. Jag behövde dock inte gå så långt, för precis utanför låg hamnområdet med långa promenadstråk och utspridda parkbänkar där man kunde sitta och vila upp sig. Det fläktade skönt och efter en stund så ringde Linda, hon undrade vart jag hade tagit vägen för det var tomt på hotellrummet. Så vi möttes upp utanför hotellet och sedan hoppade vi på en av färjorna som tuffade runt där i området, vi satte oss uppe på soldäck med varsin dricka och bara njöt av lugnet en stund. Det var svalt och behagligt att höra vattnets brus och pipande fiskmåsar, och vi bara tuffade med den där färjan tills vi slutligen stannade till vid vårt hotell igen.

Vi hittade en italiensk restaurang där vi åt en god lunch och passade även på att dricka ett glas rosé i solskenet, sedan återvände vi till hotellet igen. Där kopplade vi av en stund innan det var dags att göra sig iordning för en ny kväll på stan, nu var det ingen konsert inbokad utan vi skulle istället möta upp de andra och käka middag tillsammans. Tommy och Marie hade lagt sig på en gräsplätt i den stora trädgården vid Avenyn, så vi och Mogges sällskap åkte dit och möttes upp där. Efter att ha hängt i parken en stund så började vi bli sugna på något att äta, så då gick vi till en restaurang och käkade middag. Tyvärr var alla uteserveringar fulla med människor så vi fick sitta inomhus, men det gick ju bra det med och vi åt riktigt god mat. Och ja vi drack lite vin också såklart, men i måttliga mängder så att vi höll oss på en bra nivå hela tiden utan att bli överförfriskade.

Efter middagen så tog vi en promenad till Järntorget där några vänner till Mogges sällskap satt och drack öl på en pub, det var ett litet ställe men här kände vi oss mer hemma än på det dansställe vi besökte kvällen innan. Vi kunde sitta och prata i normalt tonläge, vilket vi gjorde och vi hade riktigt trevligt. Några andra rockande personer som också var i stan för att se Metallica slog sig ned vid vårt bord och pratade med oss en stund, de var trevliga och det är ju kul med glada människor som delar ens musikintresse. Det kom ju besökare från hela landet till Göteborg denna helg där alla ville se Metallica spela och vi hörde även personer från Danmark, Norge och Finland på plats i staden. Jag undrar om man märker av någon skillnad i Göteborg när det är stora konserter i stan, om det upplevs vara mycket mer människor i rörelse då eller om de bara smälter in i mängden. När det är konsertkvällar så kryllar det ju av människor överallt och då blir det såklart mer påtagligt, men som idag när det bara var en dag mellan konserterna vore det kul att veta hur göteborgarna själva upplever det. Hemma i Stockholm tycker jag inte att man märker någon större skillnad, där är det ju mycket folk överallt hela tiden.

Tiden rusar iväg när man har roligt, så är det ju och plötsligt var det natt igen. Mogge bokade en stor taxi till oss alla som skulle komma om en stund, så vi började sakta lämna den trevliga puben. Då hände något intressant, Linda och Mogges syster Maria började prata om den spinkiga lilla dörrvakten utanför puben och hamnade därefter i någon sorts skrattpsykos tillsammans. De skrattade oavbrutet och kunde knappt gå när vi skulle möta upp taxin, tårarna rann och de hade så himla roligt ihop. Vi andra tittade oförstående på det hela som hände, ingen av oss andra förstod då vad som var så roligt men tillslut föll Mogge också in i skrattandet. Nu var de tre personer som skrattade högt där mitt på gatan, tänk så kul man kan ha en lördagkväll. Haha! Tillslut kom en taxibuss och hämtade upp oss alla, men det var inte vilken taxibuss som helst utan det var Christers discotaxi! Vi önskade alla att hans namn skulle vara Glenn, men man kan ju inte få allt här i livet. Denna underbar taxichaufför var av det äldre slaget och hade jobbat som DJ under många år av sitt liv, så han drog igång hög musik med tillhörande rökmaskin och blinkande discoljus bak i bussen. Nu skrattade alla ännu mer, jag har aldrig varit med om en sådan taxiresa tidigare. Det var verkligen något utöver det vanliga, tyvärr var ju Linda och jag tvungna att hoppa av först vid vårt hotell, så vi tog farväl av alla de andra innan de körde vidare. De skulle ju resa hem till Stockholm nästa dag medan Linda och jag skulle stanna ytterligare en dag för att se den andra konserten. Men först skulle vi få lite välförtjänt sömn innan det var dags för en ny dag i Götlaborg!

Sega och trötta, vi var helt mörbultade när vi vaknade och hoppadesatt frukosten på hotellet skulle väcka oss till liv igen. Men även idag var hungern inte på topp så vi åt så mycket vi orkade och drack vårt morgonkaffe, sedan bestämde vi oss för att ta en lång promenad i friska luften i hopp om att vakna till lite. Göteborg firade 400 år denna sommar och en stor båt låg därför att beskåda i hamnen, det var den gamla ostindiefararen Götheborg som man kunde besöka om man ville. Man var dock tvungen att köpa en guidad tur ombord mendet orkade vi inte med, så vi tittade in i deras lilla antikshop intill båten sedan knallade vi vidare.

Linda visade sedan vart hon hade powerwalkat dagen innan, men denna förmiddag mer lufsade vi runt i Eriksberg där vi bodde. Vi tittade på alla fina båtar som låg förtöjda där i hamnen och tillslut hade vi fått ihop ganska många steg trots allt, detta ledde även till att vi blivit hungriga igen så vi satte oss på ett café i hamnen och käkade lite. Men efter det så gick vi tillbaka till hotellet igen för att vila upp oss lite, båda slumrade till där på sängen under eftermiddagen innan det var dags att göra sig redo för konsert nummer två denna helg.

Den världskända konstnären Banksy hade en utställning i Eriksbergshallen bredvid hotellet som jag var lite sugen att kika på, men tyvärr hann vi inte med detta och orken fanns tyvärr inte där heller om jag ska vara ärlig. Det hade säkert varit intressant att se men det krävdes förköp av biljetter och då blev det för stressigt att lösa, så istället gjorde vi oss klara för att ta oss äta middag.

Vi hittade en uteservering vid hotellet som spelade Metallicas musik på hög volym, det verkade vara någon sorts förfest där med grillning som vi kände att vi ville ta del utav. Så vi köpte oss lite mat och hängde där en stund, sen började vi röra oss mot Ullevi. Det blir ett sådant härligt rus inombords när man hör låtar med Metallica spelas på i stort sett alla uteställen i stan där man passerar förbi, och gatorna fylls av glada fans som ser fram emot kvällens spelning. Nu var vi på plats i god tid så att vi skulle hinna se förbandet Epica uppträda, de fick ju snabbt hoppa in och ersätta Five Finger Death Punch som Linda nog mest av allt hade sett fram emot att få se. Jag hade gärna sett dem spela också, men det är ju främst hennes favoriter så det var synd att de inte kunde vara på plats. Vi tar sikte på dem nästa gång de kommer till Stockholm och försöker se dem då istället, nu fick vi istället en konsert med Epica som var helt okej. Jag lyssnade mycket på dem för typ 15-20 år sedan men kände inte igen någon av de låtar de spelade nu, sångerskan är ju skitbra men övriga musiken och growlandet gjorde det hela lite rörigt i våra öron. Vi gillade en av låtarna som heter ”The Final Lullaby” som vi ska lyssna lite mer på när vi kommit hem, sedan visades en otroligt våldsam och märklig reklam på de stora bildskärmarna för något sorts läskande vatten på burk som heter Liquid Death. Vi båda tittade på varandra och bara skrattade, vad tusan var det vi precis såg tänkte vi båda…

Kort därefter drog konserten igång, och precis som vanligt gjordes detta till tonerna av ”The Ecstasy of Gold” som sig bör. Bandet kliver upp på scenen och drar igång spelningen med låten ”Whiplash” i ett rasande tempo, man märker en ganska stor skillnad på bandmedlemmarnas energi denna kväll då de verkar mycket mer laddade än i fredags. Och detta återspeglas även på publiken där främst ståplats levererar tillbaka på ett fantastiskt sätt och blir mer delaktiga i hela konsertupplevelsen. Bandet känner såklart av detta och fortsätter att ösa på med låtarna ”For Whom the Bell Tolls” och ”Ride the Lightning”, dessa gamla hits från mitten av 80-talet gör publiken galen och nu är det en helt fantastisk rockstämning inne på arenan. Fan vad jag älskar detta!

Detta blev verkligen Lindas afton, där en av hennes favoritlåtar ”The Memory Remains” skapade allsång som måste ha hörts långt utanför Ullevi och även vi på sittplats sjöng med i refrängen. Den följdes upp av låten ”Lux Æterna” från senaste skivan som hon också gillar, jag fick uppfattningen att hon uppskattade denna kosnert mer än den i fredags och detta berodde förmodligen på att de spelade låtar som hon kände igen och uppskattade mer helt enkelt. Vi satt på samma platser som i fredags men bytte nu sida med varandra, vilket innebar att hon fick sitta bredvid den stampande killen och jag hamnade bredvid de två brölande sälarna. De verkade dock ganska slitna denna kväll och lät inte lika mycket vilket vi uppskattade, men när de väl brölade till så skrattade vi bara åt det hela. Det är inget fel med att leva sig in i konserterna, det är ju det som bidrar och skapar den bästa stämningen men att låta som en scen taget från en märklig parningsritual sälar emellan från ett naturprogram på TV blir bara konstigt.

Jag lät förmodligen inte mycket bättre när tonerna till ”Sanitarium” spelades, den är så sjukt bra live och jag fick rysningar i hela kroppen. Det var samma sak när de i fredags spelade ”Fade To Black”, musiken är så gripande och texterna är så djupa och mörka att det är svårt att inte bli berörd. James avslutade med att säga ”you are not alone” till alla som kämpar med sina egna mörker och han har ju själv haft alkoholproblem som påverkat hela hans liv, så han om någon vet ju hur det är och man märker att han är berörd när han framför dessa typer av låtar. Många som inte lyssnar på hårdrock får nog lätt för sig att det bara är skränig musik och brölande sångare, men texterna har ofta en mening med mer djup och är ibland sorgligare än man kan tro. Metallicas låtar är definitivt inget undantag, deras texter är otroligt berörande och svåra att ta in emellanåt men det är också det som gör dem så himla bra.

När konserten närmade sig slutet dök en annan gammal favorit upp, låten ”Blackened” som är en snabb låt men som även innehåller tunga sköna riff. Denna lyssnade jag mycket på i högstadiet och var en bidragande orsak till att jag blev ett så stort fan, även om jag på den tiden mest lyssnade på deras svarta skiva som många andra. De rev även av covern på ”Whiskey In The Jar” som Linda rockade loss till innan en av mina favoritlåtar live spelades, låten ”One” som är så effektfull och gripande varje gång de framför den.

Sedan avrundades kvällen till tonerna av ”Enter Sandman” och publiken på Ullevi fick krama ur sina sista vrål i refrängerna, efter det gick bandmedlemmarna runt och tackade publiken samt höll korta tacktal.

– Sverige, for helvide… Ropade Lars ut i mikrofonen innan han tackade alla i publiken för två fantastiska kvällar.

Därefter nämnde han att deras turné i Europa nu var avklarad för i år, men att de kommer tillbaka i maj 20224 vad det nu innebär! Kommer de till Sverige eller menar han Europa, jag hoppas att de kommer till Stockholm och då kan jag lova er att jag ska se dem igen. Så länge de orkar och fortsätter att turnera så kommer jag visa min tacksamhet och stöd genom matt köpa mina biljetter och skrika mig hes. Om jag ska summera dessa två kvällar så känner jag såhär, att fredagens konsert hade bättre låtar men söndagens konsert hade bäst drag med högre intensitet. Det blev två olika upplevelser, precis som jag hade hoppats och sen så kanske detta resulterade i att Linda nu blivit ett större fan än vad hon var tidigare. Jag hoppas att hon hittade nya låtar som hon fastnade för, och att hon är nöjd över att ha fått se världens största rockband enligt mig. Deras absoluta topp (och den var obeskrivligt bra) var för många år sedan men att dessa gubbar fortfarande levererar och ibland överträffar sig själva är så himla häftigt.

Sedan blir man glad när man nästa dag läser om detta, att bandet donerar nästan en miljon kronor av konsertintäkterna till Göteborgs stadsmission för att hjälpa några av de mest behövande i vårt samhälle. Ni kan läsa om detta i länken här nedan, de har verkligen hjärtat på rätt plats och har ett engagemang i samhällsfrågor som många andra stora artister saknar. Stort tack till min kära Linda och till mina fina vänner som var på plats denna helg, och ett EXTRA STORT TACK till Metallica för denna härliga upplevelse!

Jättedonation från Metallica till Göteborgs Stadsmission

DAGENS JERKER går till personen som tjoade högt och väsnades i vår tågvagn under hela vår resa hem från Göteborg. Här såg man ju först en möjlighet att få tre timmars vila och återhämtning, men det satte denna personen stopp för kan man säga. Schweinhundt…

Skolavslutning 2023

Nu har vi kommit till den stunden på året som man älskar, den när barnen har sina skolavslutningar och de går på sommarlov. Så härligt!

Man minns ju själv när man gick i skolan och hur fantastiska dessa skolavslutningar var, när klädde upp sig och hade städat ur sin skolbänk så att den var redo för nästa läsår när hösten kom. Hur man hade ett ledigt sommarlov framför sig och nästan skrek ut sin lycka över att få vara ledig, sedan lekte man med sina kompisar i flera veckor och hade helt fantastiska sommardagar och kvällar.

Mina barn har inte riktigt samma inställning till sommarlovet som jag själv hade, inte Freja i alla fall. Utan hon ÄLSKAR skolan och vill inte att den ska ta slut, istället längtar hon tills höstterminen ska dra igång igen. Jag förstår mig inte på henne, haha! Men det är ju jättekul att hon känner så, en annan njöt ju av varenda sovmorgon när man var ledig och gör det ju än idag. Freja har haft ett väldigt bra år och kommer byta till Stora Kulturama när hon börjar i sjätte klass till hösten, detta är hon otroligt peppad inför och ser fram emot väldigt mycket. De har redan besökt nya skolan med klassen och hon är så nöjd, det blir mer en högstadieskola där från klass sex och uppåt. Så då slipper hon alla småpluttar, och blir istället minsta plutten på nya skolan.

Lindas Nova har nu gått ut sjätte klass och kommer att byta skola till hösten, då börjar hon istället i en skola närmare oss och slipper ta bussen till Farsta varje dag. Hon verkar mer lik mig i tankesättet och ser väldigt mycket fram emot att få njuta av sitt sommarlov, och hon har heller inte varit så förtjust i den skola hon går i så hon ser fram att börja i en ny klass nu till hösten. Så håller vi tummarna för att det blir ett lyckat skolbyte, så har hon något att se fram emot i höst sen när skolan drar igång igen!

Nova och Theo avslutar sitt första år på Lilla Kulturama nu när fjärde klass är avklarad, och det de är mer nöjda över att få vara lediga än sin syster. De tycker kanske inte att skolan är riktigt lika rolig men har gjort en bra insats detta läsår i nya skolan, och Nova som hade en tuff hösttermin med hög frånvaro har kämpat sig tillbaka och kommit ikapp i undervisningen. Vilket är riktigt imponerande för det är inte alltid så roligt och lätt att motivera sig att sitta med studier när alla andra ska ut och leka. Men hon har varit en riktig kämpe och som klarat av detta, nu när de börjar i femte klass så börjar hon ju om på ruta ett med samma förutsättningar som alla andra. Förhoppningsvis går det enklare då men vi ska se om vi kan hitta sätt att stötta henne mer och se om det finns diverse hjälpmedel att ta till vid behov. För Theos del så flöt detta läsår på bra utan större konstigheter, han hade väl lite oflyt med sin brutna arm här på slutet bara men har ändå lyckats väldigt bra. Så nu tar de steget upp och ska börja i femte klass efter sommaren, de går dock kvar på samma skola så det är bara Freja som byter skola i höst. Tänk att de bara växer och växer, hur ska man hinna ta in allt som händer när tiden rusar iväg så som den gör? Jag är hur som helst otroligt stolt över barnen, och önskar dem alla en riktigt skön sommar!

Vilket flow jag är inne i just nu här mitt i livet! Som jag nämnde tidigare så verkade jag ju hamna i någon sorts granskning både hos myndigheterna Försäkringskassan och Skatteverket, tydligen så strålar och skickar min personlighet massor av potentiella skurkiga vibes rakt ut i kosmos. Den förstnämnda gällde min ansökan för VAB när Theo bröt sin arm, de verkar dock bevilja min ansökan nu efter att ha kontrollerat detta. Det var ju inga konstigheter annat än att jag inte kunde välja ”benbrott” eller ”fraktur” som kategori i min ansökan, utan jag fick välja ”övrigt” och förklara vad som hade hänt. Nu verkar de dock ha följt upp detta och godkänt min ansökan, tack för det Försäkringskassan!

Sedan har vi Skatteverket som ville granska mina reseavdrag i årets deklaration, jag svarade på alla deras frågor och skickade in mina utlägg för drivmedel samma dag de ställde sina frågor. Det var för fyra veckor sedan, och nu börjar redan människor omkring mig att bada i sin skatteåterbäring som de nu fått utbetalt och planerar soliga semestrar.

Men inte Jimmy, nej nej. Istället fick jag nyligen ett nytt meddelande att de inte var nöjde med sammanställningen jag gjort för mina utlägg, den kunde ej godtas och istället ville de ha in kontoutdrag för mina köp. Ja men då får de väl som de vill tänkte jag, men inte kan de väl vilja ha ett kontoutdrag från min bank för hela förra året? Den listan skulle ju bli oändligt lång, så istället började jag att klippa och klistra ihop en lista från mitt kontoutdrag och skickade in nya underlag. Då kom svaret otroligt snabbt redan nästa dag, och nu har de kommit fram till ett beslut. De finner det sannolikt att jag åkt mellan min hemadress och mitt arbete de dagar jag angett. Men jag hade räknat fel gällande min resväg, enligt Google Maps så är den närmaste resvägen två kilometer kortare än vad jag skrivit och de finner det osannolikt att jag färdats en annan väg till mitt arbete. Därför fick jag ett nytt slutskattebesked där de räknat om detta, och jag har fram till den 22 juni på mig att överklaga detta. Men jag finner det osannolikt att jag vill överklaga och kommer sannolikt att godta deras uträkning, sedan kommer jag sannolikt att använda Google Maps nästa år när jag ska göra nya reseavdrag. Det är högst osannolikt att jag gör om samma misstag igen, men jag finner det sannolikt att jag mycket väl kan komma att hamna i en ny granskning nästa år igen. Något annat vore osannolikt.

Förra veckan så fick jag se min andelshäst Patrick Tie tävla i V64 på TV! Jag var så peppad, han hade första spår och det verkade ju lovande mot tidigare starter. Tränaren var väldigt nöjd med alla förberedelser och berättade i ett mail att hästen tränat på riktigt bra och verkade taggad för tävling. Fantastiskt! Jag jublade över detta och berättade för Linda där hemma att nu ska det skrivas travhistoria, och till min namne herr Nilsson på jobbet var jag ju tvungen att berätta om vad som var på gång. Så både han och Linda skulle kika på loppet och spela en rad på V64, jag såg framför mig hur han skulle springa först över mållinjen och få en sådan där krans runt halsen och ett fint täcke över ryggen när han vunnit alla pengarna. Jag tänkte att det förmodligen inte är några prispengar i mångmiljonklassen så något nytt hus skulle det ju knappast bli för vår del, men det kunde ju vara värt att spana in snabb Tesla som framtida bil!

De visade uppvärmningen på TV och där såg hästen riktigt fin ut, det var en annan kusk som fick rycka in än den som först var planerad men det kanske inte skulle spela så stor roll.

– Linda släpp mobilen och titta, för nu startar loppet! Sade jag glatt och satte mig upp i soffan.

Förväntansfullt tittade vi båda och såg hästarna rada upp bakom startbilen, Patrick Tie är en stor häst och såg ganska maffig ut i jämförelse med de andra hästarna. Fy fasen vad coolt, hoppas han drar på ordentligt nu i starten och hamnar i ledning direkt! Då kanske de andra hästarna inte orkar med hans rasande tempo tänkte jag. De började räkna ner till start, och sedan gick starten! Bilen gasade snabbt iväg och Patrick Tie, ja han galopperade direkt…

Förbaskade jäkla galoppåsna!!! Fasen också, varför springer han inte som jag vill så att vi kan vinna våra pengar och köpa ett hus eller den där Teslan. Linda skällde på honom och sa att ”det där får han lägga av med direkt om det ska bli en bra tävlingshäst av honom”, och herr Nilsson skrattade bara och höll med från chatten i Messenger. Nåja, hoppas hästen lär sig av sina misstag och slutar galoppera när starten går. Det var ju inte första gången och förmodligen inte den sista, kanske bäst att gardera sig med andra hästar i kommande lopp när man tippar på travet. Nu blev jag ju istället 96kr fattigare…. Wakonga!

– Hallå du ligger sist, kämpa! Nähepp, det blev ingen vinst denna gången heller…

Vad mer kan jag säga, ja vi ser fram emot några soliga dagar i Göteborg nu i helgen! Linda och jag åker tåget dit på fredag sedan stannar vi där till på måndag, vi kommer där att träffa några andra fina vänner som också ska dit för att njuta av Metallicas två konserter . Så jag hoppas det blir en jäkla rolig helg och massor av bra musik, mer om detta kommer i nästa inlägg. Sköt om er tills vi hörs igen och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går inte enbart till min andelshäst Patrick Tie utan till ALLA travhästar! Varför springer de inte så som jag hoppas och vill, hur svårt ska det vara för en favorit att vinna ett för dem ”enkelt lopp”? Jag blir bara förvirrad av trav numera, från och med nu kommer jag lägga alla mina förhoppningar på Harry Boy istället…

Z – The Swedish Legend

Det jag nu ska skriva om har knappast undgått någon, men om så är fallet så ska ni nu få ta del utav en stor nyhet i sportvärlden. Zlatan Ibrahimovic lägger fotbollsskorna på hyllan och avslutar sin karriär…

Ni som inte är sportintresserade kan nog helt skippa detta inlägg, för jag har dedikerat detta till vår största fotbollsspelare genom alla tider. Hans beslut att avsluta sin helt otroliga karriär kom inte som en överraskning, han har haft problem med skador sista tiden och någon comeback blev aldrig aktuell. Så detta slog inte ned som en bomb men det blev ändå en världsnyhet när han meddelade sitt beslut på en presskonferens som Milan höll i samband med helgens match. Och efter detta så har MASSOR av världsstjärnor skrivit till honom, något vi kunde se på hans instagram. Han höll därefter ett avskedstal inne på planen där publiken och Milans spelare hyllade honom stort, något jag kan tänka mig måste ha varit både känslosamt och otroligt mäktigt för honom.

Jag kom att tänka på en annan spelare som gjorde sin sista match på San Siro för många år sedan, Roberto Baggio. Han spelade då för Brescia men när han byttes ut i slutet av matchen så så filmade de enbart honom, trots att matchen fortfarande pågick på planen. Han gick där och tackade både spelare och ledare, och självklart publiken. Han var nog lite utav ett helgon för italienarna och hade bidragit enormt till deras landslag genom åren, men det är lite den här typen av passion de har för sina spelare och jag tror inte att Zlatan kunde få ett finare avslut på sin karriär än i just Milan.

Jag minns så väl vad jag tyckte om Zlatan när han slog igenom i Malmö FF, jag avskydde honom efter att han snurrat upp Djurgårdens backar på läktaren när de möttes och tyckte inte alls om hans egoistiska kaxighet. För mig var han ingen lagspelare alls, men tekniskt väldigt skicklig och jag hade därför svårt att tro att han skulle bli den spelare han sedan utvecklades till genom åren. Jag minns också att han fick chansen i landslaget samtidigt som Djurgårdens unga stjärnspelare på den tiden, Kim Källström och Andreas Isaksson. Dessa två var betydligt ödmjukare och jag kände mer för dem helt enkelt, men vi vet ju alla vem som sedan slog målrekord och blev den största vi någonsin haft i svensk fotboll.

Det tog några år innan jag började uppskatta Zlatan och hans tjat om att han skulle bli bäst, det blev han ju tillslut men det var otroligt ”osvenskt” att vara så stöddig eller kaxig. Han blev kanske inte bäst i världen, han tampades ofta med de bästa om utmärkelsen (mot främst Lionel Messi och Christiano Ronaldo) men i det svenska landslaget var han tveklöst bäst. Visst, han fick inte alltid ut all sin kreativitet på planen när han spelade i landslaget men det är ju lite skillnad på spelarna där och de han spelade med till vardags. Har man representerat och vunnit det mesta med europeiska toppklubbar som Ajax, Juventus, Inter, Milan, PSG och Manchester United där han har omgivits av diverse världsklasspelare på alla positioner i laget så blir det såklart bättre. Och med tiden har jag faktiskt lärt mig uppskatta hans kaxighet, speciellt mot andra landslag där han kunde ge dem svar på tal. Han var alltid hårt uppvaktad av motståndarna som gjorde allt för att få honom ur balans, och som svar på detta så hade han en tendens att dela ut ett och annat tjuvnyp på sina motspelare. Och ibland rann bägaren över vilket kunde resultera i en och annan örfil, inte så bra alls men detta var något som direktör Sjölund ofta pratade om i lunchrummet på jobbet. Att så fort Zlatan inte var nöjd så delade han ut en örfil på både motståndare och medspelare, något man inte ser så ofta men det tyckte han var roligt.

Jag minns såklart några saker från landslaget där hans magi förtrollade en hel nation, som klackmålet mot Italien. Volleyskottet mot Frankrike, eller när han avlossade sin kanon rakt upp i främre krysset från snäv vinkel mot Ungern. Och självklart cykelsparken mot England under invigningen av nationalarenan, helt sjukt! När han bildade anfallspar med Henrik Larsson vågade man ju drömma om medaljer i både EM och VM igen, speciellt med spelare som Ljungberg och Källström på mittfältet som kunde löpa genom motståndarnas försvar eller leverera högklassiga passningar till våra spjutspetsar i anfallet. Då var det riktigt kul att titta på fotboll, så det är ett kapitel som nu tar slut för landslaget och frågan är om jag får se en lika stor stjärna representera Sverige igen under min livstid.

Hoppas att alla ni andra faktiskt uppskattar det han gjort för svensk fotboll under alla sina år som spelare, det har inte alltid bara handlat om rekord eller bra saker men det är nog därför han nått fram till så många. Han är inte perfekt som människa på något vis, men han är definitivt den bästa spelare vi har haft. Och jag är oerhört tacksam över att få ha upplevt hans karriär under mina år som fotbollsintresserad, det kommer garanterat att pratas om honom i många år långt efter hans avslutade karriär. Så tack för allt Zlatan Ibrahimovic!

DAGENS JERKER går till alla som envist protesterar mot hans storhet. Jag har ju också stört mig på honom genom åren men i slutändan så måste vi väl ändå kunna enas om att det han har gjort är helt enastående. Vilken lirare!

Flashback: Första Kent-konserten

Det finns inte mycket som slår en riktigt bra konsertupplevelse, det kan vara helt magiskt faktiskt när artisterna och publiken synkas med varandra. Och nu vet jag att inte ALLA uppskattar just Kent och deras musik, men VÄLDIG MÅNGA gör det och jag är naturligtvis en av dem. Men det har inte alltid varit så…

Jag var vid denna tidpunkt, året var väl 2005, inte ett jättefan av den svenska rockgruppen Kent. Visst hade jag hört dem spelas lite på radio och sett deras musikvideos på ZTV, men aldrig riktigt fastnat för deras musik. Det fanns två låtar som jag uppskattade med dem på den tiden och båda fanns med på en singel som jag köpte 1997 när jag gick på gymnasiet. Låten heter ”Om du var här” och just musikvideon till denna gillade jag vilket nog gjorde själva låten mycket bättre också, så den spelade jag högt hemma i mitt pojkrum på den tiden. Morsan frågade vad tusan jag lyssnade på, det lät tydligen som en skränig version av Anne-Lie Rydé i hennes öron. Jag höll inte med, sedan minns jag att både hon och min syster började spela singeln hemma men då ett av B-sidospåren på denna. Låten ”Utan dina andetag”… Men hallå, hur bra var inte den då! Ju mer jag hörde den desto bättre blev den, och än idag så är det min absoluta favoritlåt med bandet. Men än idag är jag en smula förvirrad över hur man kan välja denna underbara låt som en B-sida på en singel, helt galet…

Några som älskar Kent än i dag är mina vänner Marcus och Erik, och efter lite övertalning från främst den sistnämnda så övertygades jag att följa med på en konsert i Stockholm. Kent turnerade då med något sorts tältprojekt har jag för mig, och hade alltså slagit upp ett stort tält vid Kungliga Tennishallen där de skulle ha sin konsert. Så denna varma och underbara sommardag så åkte Erik och jag in till stan, och mötte där upp Marcus för att inhandla lite proviant inför konserten. Vi tänkte oss en schysst picknick i Humlegården, därifrån var det ju gångavstånd till konserten när det väl var dags sen. Så vi köpte lite goda ostbitar, oliver och några paket med charkdelikatesser på den lokala ICA butiken. Sedan sprang vi in på Systembolaget och köpte målmedvetet rödvin att avnjuta innan konserten, det var då det slog oss att vi faktiskt borde använda oss av riktiga vinglas istället för några plastiga engångs muggar. Så vi sprang tillbaka till ICA och köpte oss riktiga vinglas som vi sedan bar med oss ut till Humlan, där hittade vi en perfekt plats i solen att njuta av alla godsaker. Låt uppvärmningen börja!

Att dricka vin i det direkta solskenet gör ju underverk för själen, men tyvärr inte för huvudet. Alkoholen rusade upp i skallen och vi blev sådär lagom berusade väldigt fort, de goda delikatesserna vi köpt avnjöts inte på samma sätt längre utan blev istället någon sorts substitut till fyllemat som vi snabbt mofflade i oss utan att skämmas. Vi pratade lite om konserten och jag minns diskussionen så väl än idag, hur jag förklarade att jag såg fram emot konserten men att jag inte alls är något inbitet fan av deras musik förutom några enstaka låtar. Så förväntningarna på kvällens konsert var inte jättehöga, men mina vänner var övertygade om att jag skulle känna annorlunda efteråt.

– Ja låt oss hoppas på det, och bäst för dom att de spelar ”Utan dina andetag” annars blir jag besviken. Berättade jag och var så där envist bestämd av mig.

Efter några timmar där i Humlan var det nu dags att röra sig mot Kungliga Tennishallen, men då var ju benen kanske inte helt under kontroll men trots detta greppade vi våra vinglas och sista slattar när vi började gå mot konsert tältet. Vi var kanske lite förväntansfulla nu, speciellt Marcus och Erik som sett dem spela tidigare. Anna Ternheim skulle uppträda innan Kent och henne ville de andra inte missa, de gillar även hennes musik väldigt mycket medans jag själv mäktade med ett kort ”mja, hennes musik är väl helt okej” men inte mer än så. Nu började vi hamna i strömmarna med människor som alla var på väg åt samma håll, men vi höll vinglasen högt och glädjen var stor. Jag minns att vi mötte ett gäng ungdomar som reagerade på detta och att en av tjejerna i sällskapet ropade högt när de såg oss!

– Kolla! Dom har fan riktiga vinglas med sig, fy fan vad coolt!

Minns inte exakt vad mitt svar på detta var, eller varför jag ens bemödade mig med att svara men det lät tydligen lite såhär…

– Ja det är väl klart, det är ju mycket bättre än den där billiga jäkla smuggelbiran ni själva går runt och dricker!

På riktigt, vem säger så? Det var inte alls snällt sagt och lät ju bara otroligt drygt av mig, Marcus minns nog hela händelsen bättre och får gärna korrigera om min kommentar inte stämmer. Jag som brukar vara så trevlig mot allt och alla, här måste oliverna eller ostbitarna vi åt tidigare gjort att det slog slint i huvudet på mig. Nu var vi i alla fall framme vid entrén och där hittade vi en farbror som sålde godisremmar som måste ha varit närmare en meter långa!

– GODIS!!! Ropade vi alla tre i kör.

Vi kastade vinglasen och köpte istället varsin rem som vi stoppade i munnen, sedan gick vi in och började sakta ta oss fram mot scenen. Då stötte vi på ett staket där mitt på golvet som hindrade oss och alla andra att ta sig längre fram, och så kunde vi ju inte ha det. Marcus hoppade över staketet, Erik hoppade över staketet och jag ville inte vara sämre utan hoppade över staketet jag också med godisremmen hängandes ut genom munnen. Vill man kunna se bra under själva framträdandet så måste staketen besegras, det är sedan gammalt…

Detta är alltså tältet de byggde upp för sina konserter, och man kan se staketen vi forcerade inne på arenan i den högra bilden. Hoppelihopp!

Nu kom vi väldigt nära scenen och stod där tillsammans med alla andra hardcore fans, vi smaskade på vårt godis och lyssnade till Anna Ternheims toner som uppvärmning. Fasen vilken bra form jag kände mig i just där och då, nu blev jag till och med laddad för att se vad hela denna Kent-upplevelse handlade om. Och efter en stund kom de in, publiken jublade högt och musiken drog igång på högsta volym och hela jäkla tältet vibrerade! Jag var så lycklig av att allt nu började och erbjöd glatt att dela med mig av min godisrem till de andra i publiken som dock tackade nej.

Den ena låten efter den andra var så himla bra, detta var helt otroligt! Jag hade nog aldrig hört dessa låtar tidigare men de tog mig med storm en efter en, och atmosfären där i tältet var så sjukt häftig och bra. Marcus och Erik sjöng med, rutinerade som de var vid det här laget. Jag själv väntade spänt på att få höra ”Utan dina andetag”, men fick upp ögonen för så många andra bra låtar den kvällen. Bandet hade nyligen släppt sitt album ”Du & jag döden” och man kände igen några låtar som spelats på radion den sista tiden, och på något vis så blev dessa bara bättre av att höras live. Jag var helt förförd av denna konsertupplevelse och stämningen omkring oss, det var som att se en världsartist uppträda fast att allt var på svenska vilket jag har tyckt är lite stelt och jobbigt att lyssna på för det mesta.

Tiden fullkomligt rusade iväg denna kvällen, och jag minns att i slutet av konserten så stod jag fortfarande där och väntade på att få höra min favoritlåt. Men den spelades aldrig, dock så hittade jag många andra bra låtar att lyssna vidare på hemma sen. En av mina blivande favoriter denna kväll var låten ”747”, när de började spela den jublade publiken och inte minst Marcus. Detta var hans absoluta favoritlåt och han stod med händerna i skyn och sjöng med allt vad han kunde, han var därmed också helt okontaktbar. Erik sjöng också med men jag kunde ju inte texten till denna alls, jag hade troligen aldrig ens hört den tidigare. Men jag blev som förförd av musiken denna kväll, mina vänner hade ju rätt i att jag skulle känna helt annorlunda efter konserten. Och det gjorde jag, Kent var härmed ett av mina absoluta favoritband och när jag kom hem senare på natten så lade jag mig på soffan och spelade ”747” på repeat tills jag somnade. Troligtvis bara två gånger eftersom jag var så trött men ändå, låten fortsatte ju att spelas även fast jag inte längre lyssnade.

Vi hördes nästa dag igen och Erik frågade mig vad jag tyckte nu när jag hade smält alltihop, och jag var fortfarande helt tagen av denna konsert. Hur har jag kunnat missa så mycket bra musik, jag började genast lyssna in mig på deras skivor för att komma ikapp med de andra. Och detta var nog första gången jag gått på en konsert utan några förväntningar, för att sedan bli helt golvad efteråt. Vi gick på många fler konserter tillsammans och vi missade nog aldrig en spelning i Stockholm, vi åkte till och med till Norrköping för att se dem spela något år senare. Den gången dök Mogge upp senare på kvällen och skapade andra minnen som vi inte ska ta upp här, men jag har helt oförglömliga minnen av detta band ihop med Marcus och Erik. Vi har även lyckats få med oss både Mogge och Tommy vid något tillfälle men de fastnade aldrig för Kent som oss andra, så vi var den eviga trion som alltid kollade på deras konserter fram tills den dagen kom då de spelade sin allra sista spelning på Tele2 Arena i Stockholm…

Denna bild är tagen ur deras videoklipp där de på ett sjukt snyggt sätt gjorde reklam för din avskedsturné, med pampig musik och grymt bra stämning á la Kent!

De hade annonserat att de skulle sluta spela och var ute på sin avskedsturné så denna ville vi ju såklart inte missa, men det var ett rörande avslut och då fick jag dessutom höra dem framföra ”Utan dina andetag” live för sista gången. Ni kan läsa om hela den konsertupplevelsen i ett annat inlägg som jag länkar till här nedan.

https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/2279

Till skillnad mot exempelvis Gyllene Tider och många andra artister som genomför så kallade avskedsturnéer flera gånger eftersom de verkar ångra sig och alltid återförenas, så är medlemmarna i Kent av en helt annan karaktär. Har de bestämt sig för att sluta så gör de det, även om jag önskar att de skulle återförenas för en gemensam spelning en sista gång i framtiden så tror jag aldrig att det kommer att hända. Tyvärr, men hoppas kan man ju alltid göra och då är jag beredd att betala nästan vad som helst för att se dem igen. Tack för allt, fy fan vilka fantastiska upplevelser jag fått uppleva på era konserter genom åren!

MINNETS JERKER går till en väldigt alkoholpåverkad och högst troligen hemlös farbror som kom fram och gestikulerade mot oss när vi satt där i gräset och avnjöt vår picknick i Humlegården innan konserten. Ingen förstod vad han sade men vi märkte att han var väldigt upprörd och arg över något, men tillslut så försvann han och störde oss inte mer. Men så oförskämt att komma och sabba vår uppladdning sådär, jäkla skitgubbe…

Summer Preparations

Nu var det snart helg igen och det känns som att veckorna passerar ruskigt fort förbi, man hinner ju knappt reflektera över vad som händer i ens liv. Barnen behöver hjälp att plugga på de sista proven för terminen och sedan är det avslutningar med diverse aktiviteter, så det är fullt ös. Men så är det ju varje år och det ska nog bli skönt för dem att njuta av lite sommarlov här snart. Då ska vi njuta så mycket vi bara kan och äta massor av glass med jordgubbar, det är i alla fall sommar för mig!

Theo var idag tillbaka på Karolinska för att ta nya röntgenbilder på sin arm, just idag hade jag oturligt nog ingen bil men hans mormor Lena kunde istället åka dit med honom. Och efter dagens besök så tycker ortopeden att Theos brutna handled läker på så gott den kan, benen är inte riktigt på plats som man kan önska men det kommer att rätta till sig i takt med att han växer och blir äldre. De stärkte även upp gipset lite på undersidan men sedan fick han åka hem, och som det verkar nu ska han tillbaka innan midsommarhelgen och ta bort gipset helt och hållet. Fasen vad bra du är Theo som kämpar med detta, riktigt bra jobbat och tack till mormor Lena som kunde göra dig sällskap!

Förra veckan så möttes vi av flera sorgliga besked, det första var att min morbror Janne nu gått bort efter att ha drabbats och kämpat med lungcancer sedan en tid tillbaka. Min kusin Emelie kontaktade min mor i helgen och informerade om detta och det lät på henne som att han somnade in på ett fint sätt och att man gjort vad man kunnat, så mina tankar går främst till mina kusiner. Det är ju alltid tufft och jobbigt att förlora en närstående och speciellt ens egen förälder måste kännas väldigt fruktansvärt. Jag har själv bara träffat honom några gånger under min livstid, men minns bara bra saker från våra möten och tycker det var sorgligt att höra om hans bortgång. Relationen till honom och även min ”riktiga” morfar Bertil har varit speciell genom åren, där de mer hållit sig för sig själva av olika anledningar och inte haft kontakt med oss andra. Min mor har nog varit den av oss som bäst haft kontakt med dem även om det inte heller varit så mycket, och efter att Bertil gick bort för några år sedan så verkar även kontakten med Janne har blivit lite sämre. Jag visste inte ens att han var sjuk, men frågar inget man så får man heller inget veta så det är ju enbart mitt eget fel. Men hoppas att mina kusiner och de andra som stod min morbror nära nu tar sig igenom sorgen på bästa sätt, vi tänker på er alla.

Sedan så hann jag inte njuta så mycket av att Ghost nyligen släppt en EP med några nya coverlåtar, där jag främst uppskattade deras version av låten ”We Don’t Need Another Hero” som är en klassiker av allas vår rockmormor Tina Turner. Nu gick hon sorgligt nog bort hon också i samband med Ghost skivlansering, denna ikon till artist som måste ha varit älskad av hela världen på ett eller annat sätt. Hon har gjort så många bra låtar som man främst minns från barndomen under 80-talet, och min moster Susanne och hennes Lasse var ofta på hennes konserter här i Sverige och berättade hur bra hon var live. Jag hade gärna sett henne spela inser jag nu, om än försent. Men hennes musikarv lever vidare, tack för alla fina musikminnen Tina. Kanske hoppar hon och morbror Janne nu tillsammans genom pärleporten till tonerna av hennes megahit ”The Best” och sedan dansar de vidare in i himmelriket…

Det är dock inte enbart sorg här hemma utan Linda jublar här hemma just nu över att den sista skoldagen på plats är avklarad för denna termin, nu återstår ”bara” att lämna in de två sista tentorna innan hon får sommarlov. Eller ja, hon kommer ju fortsätta att jobba fram till semestern men hon slipper i alla fall studera på kvällar och helger ett tag framöver. Detta behövde såklart uppmärksammas kände jag och köpte därför en fin rosbuske till henne som en liten överraskning, denna har hon nu planterat i en kruka och ställt ut på vår balkong. Med lite tur kommer den växa sig stor där i värmen från alla solstrålar. Jag tycker att Linda är så grymt stark och duktig som både jobbar och pluggar samtidigt, och nästa termin är hennes sista. Jag tror inte att alla i hennes omgivning riktigt verkar förstå hur slitsamt det är för henne och hur mycket tid och kraft allt detta tar av henne, men ändå så finns hon där och försöker alltid ställa upp att hjälpa sina nära och kära när det behövs. Tar hon sen sin examen i januari nästa år så är hon därmed en fullfjädrad förskolelärare, vilket innebär att hon kan lära mig allt om empati och barnkonventionen. Så nu hoppas jag att hon orkar kämpa på in i det sista nästa termin, och känner jag henne rätt så kommer hon inte att ge upp förrän hon är klar med utbildningen. Min lejoninna!

Titta! Där har vi ju Linda med sitt gyllene hår, säkert ligger hon där majestätiskt och tänker på mig…

En som inte jublar lika mycket är ju jag, för jag är på jakt efter ölen Kilkenny men den verkar vara slut på alla Systembolag jag besöker. Jag har inte druckit denna öl på säkert 20år, och nu när jag blev så hiskeligt sugen på den igen då ska den vara slut överallt.

– Men köp en flaska rosé istället då lilla gubben! Skrockar säkert Lasse ute i Ådran och skrattar.

Nej, nog för att rosé är gott men det är inte samma sak som Kilkenny. Och nu vill jag ha Kilkenny så kan någon snälla bara komma förbi med några flaskor Kilkenny till mig nu, så att jag kan minnas hur gott det är att avnjuta en riktigt kall Kilkenny! Har alla snappat upp detta nu att det är Kilkenny jag behöver? Haha!

Om bryggeriet ser denna bild som mycket väl kan ses som reklam, så vill jag bara säga att jag tar Swish.

Nu blev jag ruskigt sugen på en kall öl, och middag! Jag får nog nöja mig med ett glas iskall cola istället men ska fasen unna mig en god middag ikväll, får se vad vi kan hitta på för någon god maträtt när Linda kommer hem sen. I helgen kommer barnen att uppträda med sina dansgrupper på någon sorts festival i Gustavsberg, så ikväll har de repetitioner och dansläraren lovade att anpassa Theos dans efter hans gipspaket. Det tycker jag var snäll och lite roligt, så vi håller tummarna att allt går bra för dem. Nu har jag inte tid med detta längre, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Systembolagets butiker som inte motsvarar mina förväntningar och tillåter mig köpa Kilkenny när jag för ovanlighetens skull är så ölsugen. Fy på Systembolaget…

Bloggen 10år

Vi startar med det mest uppenbara som rubriken redan skvallrat om, något som känns helt otroligt om ni frågar mig. Tiden springer verkligen iväg, och det är fasen svårt att förstå att bloggen nu faktiskt firar hela 10 år!

Allt startade på veterandagen den 29 maj 2013 nästan ett halvår efter att tvillingarna föddes, då kände jag att jag ville föreviga barndomsåren för mina barn. Jag är en usel fotograf och tar inte lika mycket bilder på barnen som många andra föräldrar gör och kan dela med sig utav, sedan så är jag rädd att man inte ska komma ihåg alla roliga saker som händer när barnen är små. Men med bloggens hjälp började jag då att skriva ner allt, mest för barnens skull så att de kan läsa om allt när de nu blivit äldre. Men självklart också för min egen skull, tänk att få njuta av all denna underbara läsning när man sitter där på verandan nere i soliga Italien i en gungstol med en kopp cappuccino och skratta åt alla härliga minnen. Förhoppningsvis med Linda om hon sköter sig fram tills dess, och fortsätter att se mig som en sexbomb eller vad hon nu kan tänkas kalla mig. Haha! Det är något jag verkligen ser fram emot!

Dock så har jag nog valt ”fel fokus” att skriva om här på bloggen för att kunna försörja mig enbart på skrivandet, för sponsorerna har helt uteblivit och jag har inte kunnat bygga mig ett företagsimperium ännu. Men rätt som det är så kanske någon fin person som läser detta dyker upp och skjuter till en summa pengar, då kan jag blogga på riktigt om smaskiga kaffeinköp och trendiga produkter jag använder eller liknande. Det kan dock bli svårt om jag ska blogga om samma saker som de stora drakarna där ute, för jag har inget svallande hår att använda mig av i reklamsammanhang för hårprodukter. Inte gymmar jag aktivt heller så att sponsra mig med sportiga kläder ser bara fånigt ut på den här inaktiva kroppen, haha! Nu kom jag att tänka på en scen från filmen ”Waynes World” och hur de säljer ut sig för reklamintäkterna, det är en väldigt rolig scen och kanske hamnar jag i samma sits nu inom en snar framtid…

Jag vill avslutningsvis rikta ett STORT och HJÄRTLIGT TACK till alla er som läser och följer denna blogg än idag! Även om jag skriver denna för främst mina barn så är jag glad att kunna dela med mig av lite grejer som händer här i våra liv, det mest privata sparar jag för mig själv. Fortsätt gärna att läsa och dela detta vidare, kanske kommer just er delning att resultera i en skön reklamfilm för tvättmedel eller hundmat här på bloggen i framtiden som får pengarna att rulla in. Haha!

Det vore lite kul att veta vilket inlägg som roat er bäst, eller för den delen varit mest intressant. Jag har två inlägg hittills som ofta kommer på tal och de är båda arbetsrelaterade, den ena handlar om Harrys semester på Barbados och den andra handlar om när Henke frös fast med pungen på ett biltak under en konferens i Vemdalen. Ni kan läsa om dem här nedan. Sköt om er, ha d biff!

The Hulk effect

Who’s Who in Whovalley. Day 4.

DAGENS JERKER fanns inte med från början när jag startade bloggen, men lite statistik visar att trots att Sune föll för den gyllene regeln under en period så ligger han ändå bara två på listan med sina 16 nomineringar. Medan Henke tar hem storvinsten och har nominerats till utmärkelsen inte mindre än 468 gånger av bloggens totalt 531 inlägg genom åren, och detta har alltså bevittnats av bloggens över 26.000 besökare. Hahaha! Nej jag har tyvärr inga exakta siffror på detta utan går på magkänslan här nu, men min mage är ju ganska stor så förmodligen har den väldigt rätt i sak när det gäller detta. Eller vad säger ni andra?

Fnittriga Hovar 2023

Det är varmt, så himla varmt! Jag har förvisso längtat efter sommaren men inser att jag varit dåligt förberedd på värmen den för med sig, så nu är luftkonditioneringarna installerade och på plats i lägenheten. Nu kan vi sova svalt och skönt om nätterna igen, bring on the heat!

Nu har vi varit på återbesök för att kontrollera läkningen av Theos brutna arm, det togs nya röntgenbilder som läkaren kikade på och där kunde man konstatera att det inte riktigt läkt så som de önskat. Men att ingen operation ser ut att vara nödvändig just nu, utan vi ska komma tillbaka nästa vecka och ta nya röntgenbilder. Det blir mycket åkande fram och tillbaka men förhoppningsvis är de nöjda nästa vecka och låter honom läka vidare, en operation skulle ju dra ut på tiden en del och det är inget som är särskilt populärt. Och ska de fortsätta att röntga hans arm så kommer nog Theo bli självlysande snart så mycket elektromagnetisk strålning som han utsatts för de sista två veckorna, eller så utvecklar han en enorm muskelarm likt Arnold Schwarzeneggers…

Förra året vi den här tiden så var det Nova som fick en spricka i handleden, och i år var det tyvärr Theos tur och hans ben gick dessvärre av i handleden. Tråkigt för dem såklart att behöva råka ut för sådana saker när de är så nära sommarlovet och allt, det går ju inte så bra att bada med ett gipspaket på armen direkt så Theo får ta det lite lugnt i början av sommaren. Men jag måste ändå säga att jag tycker de har varit så himla duktiga och båda har hanterat dessa skador fantastiskt bra, trots att det är smärtsamt och jobbigt så har ingen av dem klagat eller varit gnälliga alls. Frustrerade emellanåt, ja det kan jag ju förstå och det är jobbigt när det kliar innanför gipset. Theo löste detta med att ta en ätpinne som han skickar in under gipspaketet och vispar runt den där för att klia sig, vilket verkar fungera. Men som sagt, annars har de båda varit otroligt duktiga och kämpat på väldigt bra. Det är inte annat än att man blir väldigt stolt som förälder när man ser hur de hanterat allt detta, hoppas dock att de slipper fler benbrott i framtiden.

Jeff Dunham känner nog de flesta till, den kända buktalaren från USA som blivit världskänd för sina ikoniska karaktärer. Han har den senaste tiden lagt ut bilder på sina dockor, och bilderna fick mig verkligen att skratta. Hans figurer är ju så himla roliga och nu var det länge sedan jag såg någon av showerna med honom, men jag blir alltid lika glad när det dyker upp ett klipp eller liknande på exempelvis Facebook eller YouTube. Kanske är det dags att kika på någon av hans shower igen, man blir ju inspirerad i alla fall efter att ha kikat på dessa bilder. Jag menar kolla bara på surgubben Walters mungipor, haha!

Vi som följt Jeff genom åren vet ju självklart vilka dessa karaktärer är, uppe till vänster och följande: Walter, José Jalapeño (on a stick), Bubba J, Peanut och Ahmed the Dead Terrorist.

I helgen händer det annars en hel del, som vanligt. Ingen lugn och ro här inte! Linda tar med sig Nova och Nova till Uppsala där GW vovven ska tävla, vi får hoppas att allt går bra och att han sopar mattan med de andra hundarna. Med Linda bakom snöret så tror jag på seger, och kommer att hålla tummarna ordentligt på lördagen. Freja ska på picknick med några kompisar på lördagen så då passar jag på att hänga lite med Theo, vi får se vad vi hinner med att göra innan vi ska hämta hem Freja på eftermiddagen. På söndag är det mors dag och då måste man hylla mammor, överallt! ALLIHOP! Jag tror att vi ska åka till Åsa vid lunch för sen ska hon jobba på eftermiddagen, men då hinner Linda hylla sin mamma lite i alla fall. Sen åker vi nog vidare till min kära mor och ropar hej, för hon ska självklart också hyllas en dag som denna. Så mina syskon kommer såklart också dit, vi kan ju hoppas att vi har lite tur med vädret så vi kan sitta utomhus och njuta av solen. Men jag har också lovat att kika på deras nya badrum som de byggt, jag har bara sett bilder hittills men det ser riktigt fint ut med badkar och allt. Så det ser vi fram emot i helgen!

Det ska även springa hästar på Solvalla i det som kallas Elitloppet, och av någon märklig anledning är inte min andelshäst Patrick Tie uttagen i försöken ens. Trots att han sprungit jättefort på träningarna och ätit sin mat som han ska, känns orättvist. Istället är det resterande elithästar som tävlar om att vinna ett av årets mest prestigefyllda lopp, och det kommer bli folkfest på Solvalla hela helgen. Många kommer att vara där och heja fram sina favoriter bland hästarnas fnittriga hovar och smäckra lår, men tyvärr ingen Golden Hornline som dockan Birgitta älskar så mycket men många andra hästar kommer att tävla. Vi var ju där förra året med Lindas kusin och hans sambo, det var faktiskt riktigt trevlig och en rolig upplevelse även för mig som inte kan något om hästar. Det finns en häst som varit lite speciell och som jag tror vann Elitloppet 2021, Don Fanucci Zet. Denna häst verkar de andra hästarna nästan lite rädda för och är ofta favorit i de lopp den springer, så det är den häst jag tippar som vinnare även i år. Motståndet är dock i toppklass och många håller nog San Moteur som favorit att vinna Elitloppet, men jag tror på Don Fanucci Zet och hoppas att miljonerna trillar in på min Harry Boy nu på söndag!

Men i år så får vi nöja oss med att tippa hemma i soffan, om vi hinner se något vill säga för det händer ju en hel del i övrigt. Linda och jag kommer såklart att försöka hitta skrällarna och hoppas på det bästa, men det är fasen inte lätt att tippa på hästar alltså. Hon är dock enormt mycket bättre än mig på detta, medan jag numera plockar ut några favoriter jag tror på och sedan några hästar med roliga namn. Resten lämnar jag åt Harry som får slumpa fram hästarna som behövs för att komma upp i den summan jag valt för min Harry Boy, det har tyvärr inte varit ett vinnande koncept hittills men en vacker dag så kanske det smäller till och då sitter miljornerna där på kontot. Tänk vilket fint hus vi kan köpa då och vilken stor fyrhjuling jag kan införskaffa mig, typ som en monster truck! Med plog på förstås, så man slipper skotta snö på vintern…

Sen så är det fotbollsderby på eftermiddagen mellan Djurgården och AIK, vilket alltid är lite jobbigt. AIK verkar vara i en riktig svacka just nu och ligger nästan sist i serien, men de reser sig säkert och gör årets match nu bara för det. Jag hoppas såklart att Djurgården vinner, men vågar inte hoppas på poäng i derbymatcherna längre efter de senaste årens resultat. Men det skulle sitta fint med en målfest i mitt lags favör, jag behöver det känner jag och förmodligen känner alla andra fans där ute i landet likadant. Laget har dessutom en ung talang (Bergvall) som gjorde sitt livs match mot BK Häcken senast, det vore kul om han fick chansen att starta mot AIK och kunde sprätta in ett mål eller fyra. Så denna match vill man ju se så vi ska försöka hinna hem tills dess, sen så är ju helgen i princip över och dags att ladda om för måndag igen. Så snabbt går det.

Nu måste vi fixa och packa Lindas bil så att allt är klart tills de ska åka iväg imorgon, det är mycket att stå i såhär på kvällen men om vi hjälps åt kommer det att gå bra. Passar därför på att önska er alla en fortsatt trevlig kväll, sköt om er och… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jocke, inte för att han gjort något dumt den senaste tiden utan för att jag tidigare idag blev påmind om något hemskt gällande honom. Jag lyssnade på avsnitt nummer 176 av podden ”Den Som Skrattar Förlorar” och där sjönk nivån rejält idag när de valde att lyssna på flera olika klipp på fisar. Utan att säga för mycket så hade de själva väldigt roligt åt detta, och Theo som satt med mig i bilen skrattade enormt mycket. Jag fnissade med jag också för pruttar kan vara roligt, så är det bara. Men de kan också vara hemska! Och det är där Jocke kommer in i bilden, när han släppt ut sina förfärliga kemiska moln till brakvindar i min närhet genom åren. De inte bara låter högt, de stinker fruktansvärt och verkar aldrig ta slut. Att sitta instängd i en bil exempelvis, när man var på väg hem från jobbet och satt fast i köerna på Essingeleden så kunde han luta sig lite åt sidan och sedan lät det som att någon trampade på en anka ungefär innan kupén i bilen förvandlades till Area 51. Att hissa ned fönsterna och nästan kräkas hjälpte ju inte heller, doften bet sig ju fast i bilklädseln eller nåt och det kom ständigt nya rövlaviner ur baken på honom. Så ja, rumpknappar kan vara festliga på avstånd men fasen inte i någon sur mages närhet. Slut på meddelandet.

I Need a Break

Jobbig vecka! Så vill jag summera den sista tidens händelser, det blev inte alls som man planerat och inte kunde man direkt njuta av någon ledighet förra veckan som jag hade planerat. Där jag såg fram emot Kristi himmelsfärdsdag och andra festligheter, åh grymma värld!

Detta tycks vara ett alternativt firande om man inte är kristen eller något liknande.

Allt detta till följd av ett okänt barns dåliga beteende på en fotbollsplan, där denna ville att våra barn skulle lämna fotbollsplanen för att de minsann ville ha planen för sig själva. Barnen erbjöd sig då att de kunde få halva planen och ett av målen, men tydligen var detta inte tillräckligt utan då puttar de omkull Theo så pass hårt som skadar sig när han faller. Han bryter handleden och vi får åka in till Karolinska sent på kvällen. Det andra barnets förälder kom och frågade vad som hade hänt och skulle prata om saken med sina barn, men jag vet inte om jag tycker det är tillräckligt utan kommer att åka hem till dem och berätta vilka konsekvenser detta nu har fått för Theo.

Detta är inte en bild på Theos armar, men vi har blivit lovade röntgenbilder av ortopeden vi senare fick träffa. Då kan jag visa exakt hur benet gått av i hans handled.

Vi åkte först till Nacka sjukhus för där vet jag att de har en röntgen, och jag såg att armen var av så jag visste ju att de skulle röntga hans handled. Men när vi kom dit hade deras röntgen precis stängt, och det enda sjukhuset som kunde hjälpa oss nu var Karolinska barnakuten så vi blev skickade dit istället. Och där var det ju väldigt många före oss i kön kan man säga, vi fick vänta i nästan två timmar på att få armen röntgad. Därefter fick vi vänta i ytterligare fem timmar innan de kunde konstatera att handleden var bruten, och att de inte kunde göra något åt saken för det fanns ej någon ledig läkartid att justera frakturen. Jag blev så arg…

– Då ska vi se, det ser inte ut att finnas några lediga tider just nu. Sen är det ju en röd dag på torsdag, hm… Förklarade läkaren och bläddrade fundersamt i kalendern.

– Men hur länge ska han behöva gå runt med bruten handled innan han kan få hjälp, han har ju ont nu! Sa jag upprört.

– Ja men vi är tyvärr underbemannade och det finns inga lediga tider denna vecka, ni får åka hem och vänta så ringer vi er så fort en ledig tid dyker upp. Vi sätter ett gips på armen tillsvidare. Berättade läkaren och undersökte Theos arm igen.

Alltså, fy fasen vad jag blir arg på detta. Jag blir ju inte arg på läkaren, det var ju knappast hennes fel och de gör väl så gott de kan utifrån de förutsättningar de har. Men att man ska behöva vänta i nästan NIO TIMMAR på att få ett sådant beslut, och sedan behöva åka hem och vänta på att få hjälp. Fy fasen! Och när vi skulle åka hem tidigt på morgonen så hade jag fått en p-bot också… JÄVEL! Detta trots att jag hade betalat med den där EasyPark-appen, men då visade det sig att det finns en annan app man ska använda. Men varför fick jag då upp betalningsmöjligheten att kunna parkera med hjälp av deras app i detta område? Det kom ju upp som förslag och allt, sen så är ju inte detta något man undersöker mer noggrant när man stressar in på akuten med bruten arm. Detta kommer att bestridas och överklagas rejält!

Nu fick vi skynda oss hem för snart skulle Freja och Nova till skolan, så vi plockade snabbt upp dem hemma och sedan skyndade vi oss genom morgontrafiken. Vi hann fram precis i tid och kunde lämna dem där, sedan kunde Theo och jag åka hem och vila upp oss. Han hade ju så ont att han inte kunde somna på akuten, men slumrade ändå till under två timmar ungefär och jag hade inte sovit på över ett dygn när vi äntligen kom hem. Så vi lade oss på soffan och mobiltelefonen låg bredvid mig så att jag skulle höra när sjukhuset ringde, men det kom inget samtal under hela måndagen. Inte förrän på tisdag eftermiddag hörde de av sig, då hade de lyckats hitta en lucka för Theo nästa dag så på onsdagen fick vi komma tillbaka och justera armen.

Han var så glad då, att äntligen få veta att armen snart skulle blir bättre gjorde honom lugn och vi blev väldigt väl omhändertagna på mottagningen. Först fick han en infart i armvecket som de skulle använda sen för att ge honom bedövning, och detta tyckte Theo var lite obehagligt så han tittade på ett avsnitt av ”Djuren På Djuris” där katten Satsumas leker doktor när hunden Ull är en ”sjukskadad” patient.

https://urplay.se/program/219111-djuren-pa-djuris-alla-vill-leka

Detta tyckte sjuksköterskan var väldigt underhållande och skulle lägga det på minnet om andra barn ville titta på något kul. Kort därefter kom ortopeden till oss som skulle rätta till benen i armen. Han berättade hur allt skulle gå till och att vi snart skulle få komma in till salen där de andra förberedde allt. Och de var många personer där inne, jag räknade det till fem olika läkare och sköterskor utöver Theo och mig. Det var ortopeden, en narkosläkare, en narkossköterska, en sjuksköterska som skulle lägga på gips samt den sjuksköterskan som tagit emot oss sedan vi kom dit. Alla var väldigt lugna och trevliga så Theo verkade alldeles lugn trots att han var nervös, men de förklarade vad som skulle hända och att han skulle få både bedövning och lustgas. Sedan gick allt väldigt fort, de bedövade armen och samtidigt fick han andas in lustgas genom en ansiktsmask. Då började han fnittra lite.

– Hur mår du Theo? Frågade narkosläkaren.

– Jag svävar i luften och jagar vår hund GW… Svarade han och brast ut i ett stort leende.

När de märkte av att han var lite borta så kunde de börja, de klippte bort det gamla gipset och frågade om han kände något. Det gjorde han men inte så att det gjorde ont, och då tog ortopeden över.

– Han ska justera armen nu så du kan titta bort. Sade narkossköterskan till mig.

Hallå, jag har faktiskt varit med om betydligt värre saker så detta skrämmer mig inte ett dugg. Hade de däremot petat i hans öga så hade jag lagt mig raklång på golvet i protest, haha! Men det lät ganska otäckt när man hörde ortopeden knäcka tillbaka handleden samtidigt som man såg Theo grimasera illa, trots detta sa han inte ett knyst. När de knäckt färdigt så gipsade de snabbt armen och sakta kom han tillbaka till medvetandet igen.

– Det där var kul, det vill jag göra fler gånger. Berättade han samtidigt som vi rullade ut hans säng och fick återvända till vårt rum.

Sedan fick han gå tillbaka till röntgen för att ta nya bilder så att läkaren kunde se att allt blivit rätt justerat, och det hade det så efter någon timme fick vi åka hem igen. Nu kunde han röra fingrarna och mådde betydligt bättre, det gjorde inte lika ont heller men lite Alvedon behövde han fortsätta att ta i några dagar tills allt kändes bra igen. Och nu fick han vitt gips som man kan rita och skriva på, så det har vi ordnat. Nu ska han tillbaka på fredag och ta nya röntgenbilder, om allt ser fortsatt bra ut så kommer han inte behöva operera sig och det hoppas vi att han slipper. Så nu får han ta det lugnt och inte belasta sin arm tillsvidare, så det blir förmodligen en hel del TV-serier nu för hans del. Eftersom det var hans höger handled som brutits så kan han inte göra så mycket, annat än att träna upp sin vänsterhand en del men att spela datorspel och annat blir svårt tills allt har läkt klart.

Eftersom jag var hemma med Theo förra veckan så hade jag en hel del att komma ikapp med jobbmässigt, så jag kämpade på med det jag kunde hemifrån under torsdagen och fredagen. Linda jobbade också på fredagen så då hann vi inte heller med att umgås så mycket, annat än att vi lagade en väldigt god middag på kvällen. Jag hade köpt färsk vit sparris som jag ju gillar väldigt mycket, det blev så gott ihop med en köttbit och rostade potatisar med parmesan och vitlökssmör. Och sedan ett gott rödvin till det, sen kollade vi ”Masked Singer” och somnade tidigt. Haha, vi är båda så tröttkörda just nu men det är skönt att vi båda har förståelse för detta och hjälper varandra så gott vi kan.

På lördagen satt Linda med sina studier och protesterade högt om hur less hon var på att plugga numera, vilket jag kan förstå eftersom hon både studerar och arbetar på heltid. Men i höst är hon inne på sin sista termin sedan är hon äntligen klar, så jag lyssnade på hennes upprörda känslor och lämnade sedan en chokladbit (en dubbel Japp) på bordet till henne som en fin gest innan jag åkte för att fira min systerson som fyllde hela 9 år! Han börjar bli stor han också, kul att se hur alla barnen växer upp och hur roligt de har tillsammans.

Nu var förvisso mina barn egentligen hos Jenny denna helgen men jag hämtade dem på eftermiddagen efter kalaset, de ville nämligen följa med på den årliga hundträffen ute på Ekerö på söndagen. Vi var ju där förra året med Lindas mor Åsa och hennes Lasse, samt alla hennes hundar och detta tyckte barnen var jättekul. Slottsparken vi samlades i fullkomligt kryllade av skällande små Papilloner som rusade runt efter varandra, och jag trodde att jag blivit döv för en sekund när allt plötsligt tystnade under en kort stund. Nu visade det sig att hundarna bara tog en behövlig vätskepaus för sedan var det full fart igen, men det är trevligt där ute på Ekerö och verkar vara uppskattat av många andra som kom dit. Nu hade vi dessutom tur med vädret så vi njöt av en kopp kaffe i solen och åt både kanelbulle och wraps med caesarsallad. Mums!

Sedan åkta vi färjan hem igen och när vi väl landade hemma i soffan efter att ha duschat så var man helt slut. Som tur var så spelade Djurgården fotbollsmatch mot Mjällby på TV så vi kollade på den en stund, men jag höll på att somna flera gånger så jag bestämde mig för att börja med middagen istället. Freja och Theo blev hämtade av Jenny och åkte dit på kvällen, men Nova var kvar och hade himla kul ihop med Lindas dotter. De kallas för lilla Nova och stora Nova här hemma, det är ju typ bara åldern som skiljer dem åt för de är så lika till sättet och har verkligen superkul ihop tillsammans. Linda och jag kollade vidare på Hemnet under kvällen i vår jakt på ett större boende, i sommar ska vi lägga mer tid och energi på att besöka lite visningar och även åka runt i lite olika delar av vår stad där vi kan tänka oss att bo för att bekanta oss med områdena. Förhoppningsvis hittar vi något fint ställe där vi kan rota oss på riktigt och sedan börja planera för det där drömbröllopet vi vill ha, så vi har många roliga saker att se fram emot. Men just nu känns det lite stagnerat och jobbigt, fast det går ju sakta framåt så vi får hoppas att bitarna i detta livspussel snart faller på plats. Om någon känner en sponsor som vill bidra till vårt framtida boende kan ni väl hänvisa dem till mig, jag tar tacksamt emot alla förslag. Haha, ja om inte bloggen blomstrar snart och reklamintäkterna börjar rassla in förstås men det känns lagom långsökt.

Sedan så lyckades man även med att bli utvald för granskning av Skatteverket förra veckan, de vill ha kompletterande information gällande reseavdraget i min deklaration. Och att samla ihop allt detta tog ju sin tid eftersom de vill ha in kvitton på alla drivmedelsköp för föregående år, besiktningsprotokoll på bilen för att se hur mycket jag har kört och en massa andra saker. Väldigt omständligt men jag har försökt få fram allt de behöver så att de kan gå vidare med deklarationen, förhoppningsvis har de allt de behöver nu. Men inte nog med detta! När jag skulle ansöka om VAB för de dagar jag var hemma med Theo förra veckan så fanns det ju inget snabbval för symptomen ”bruten arm” så jag fick manuellt skriva in vad som hade hänt. Och nu har de mottagit min ansökan men ska behandla den innan de kan lämna ett beslut, så då kommer jag väl få begära ut journaler och skicka in dit innan jag kan få min ersättning. Himla kul, finns det något annat man kan passa på att bli granskad för kanske när man ändå är i farten?

Tack för att ni läser och hoppas att ni får njuta av det fina väder vi har just nu, som man har längtat efter sol och värme efter denna långa vinter! Sköt om er så hörs vi snart igen, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag har höga misstankar om att det är han som lämnat anonyma tips till myndigheterna (Skatteverket och Försäkringskassan) om att de ska granska just mig. Men jag kan också lämna in anonyma tips om saker och ting… Mwohahaha!

Rock ‘n Roll Weekend!

Våren rasar ut från våra fjäll och och snart är sommaren äntligen här, med kvittrande fåglar och mumsiga bär! Ja så passionerat kan man såklart uttrycka sig men det är inte riktigt min stil, jag är mer cool och tänker att det ska bli jäkligt skönt med lite semester längre fram i sommar. Så det så!

Nu kommer jag troligen inte att spendera min semester på en lika varmt och exotisk plats som bilden visar, men en hatt kan jag skaffa och köra mitt egna ”Indiana Jones” race här hemma i Stockholm! Nej planen är att vi kommer att hålla oss här hemma i Sverige hela semestern, och i tidigare inlägg nämnde jag att vi under juli månad kommer att resa till både Dalhalla och Tänndalen för att gå på konserter där. Sedan har vi bokat in oss på en hundutställning på Gotland senare i augusti. Vi har även en sparad present i form av en övernattning på Hotell Havsbaden i Grisslehamn som väntar, så då ska vi resa dit och koppla av tillsammans. Allt detta är alltså inbokat i juli månad, så det lämnade ju hela Juni alldeles tomt i kalendern…

Men då kom det ett litet paket med posten, ett mjukt paket… Det innehöll visserligen något till mig men även något riktigt coolt till Linda, en otroligt tuff och snygg tisha om ni frågar mig! Eller vad säger ni om denna:

Så varför får hon denna då? Jo men hon älskar ju rockgruppen Five Finger Death Punch och lyssnar ofta på dem både hemma och i bilen, så jag ville ge henne något riktigt fint för att hon är min helt sagolikt fina fästmö. Men inte enbart därför, utan nu så har det ju råkat hända en grej va… Detta inträffade när jag hade ett svagt ögonblick hemma i min mörka vrå tidigare och gav vika för ett begär som kommer ångandes ibland, och nu var det i konsert-tarmen som det började rycka lite extra efter att nyligen ha varit på Sabatons konsert. Så efter att ha läst recensionerna och sett bilder från Metallicas konsert i Amsterdam där de rivstartat sin världsturné så kunde jag inte längre motstå frestelsen. Biljetter är därför bokade när de ska spela i Göteborg under sin världsturné nu i sommar, och Linda ska få följa med så då behöver hon ju rätt kläder för detta evenemang. Därav denna snygga och rockiga tisha!

Att få uppleva mina husgudar under två konsertkvällar med två helt olika spellistor känns otroligt häftigt, det kommer nog blir extra kul för oss som är riktiga inbitna fans som då får höra många bra låtar. Sedan är just Five Finger Death Punch förbandet den andra konsertkvällen och Linda har länge pratat om att hon vill se dem uppträda live, då slår vi två flugor i en smäll så att säga där vi båda får uppleva våra absoluta favoritartister på en och samma helg. Jag gillar dem också men kanske inte lika mycket som hon gör, och jag tror nästan att hon är lite kär i alla bandmedlemmarna. Sedan ska även Volbeat vara förband under första konsertkvällen och deras konserter har jag bara hört gott om, så det ska bli kul att få se dem uppträda för jag gillar ju redan flera av deras låtar. Låtarna ”Still Counting” och ”Shotgun Blues” är två riktiga favoriter, och jag hade förmodligen aldrig hört talas om Volbeat om det inte vore för att Dennis a.k.a Larven upptäckte dem när vi var yngre.

Five Finger Death Punch till vänster, och Volbeat till höger. Mycket energi och massor av tung rock!

När man lyssnar på musiken från de båda förbanden så tycker jag mig ändå höra musik som känns väldigt influerat av just Metallica, de tunga gitarriffen och den där melodiska maffigheten i deras musik känns ju igen på något vis. Och det vore nästan konstigt om de inte var inspirerade av Metallicas musik på något sätt. Nu har ju bandmedlemmarna i Metallica precis passerat en ålder på 60år tror jag och fortfarande lockar de storpublik och fyller stora arenor över hela världen. Att de bjuder på storslagna konserter än idag får man ändå får lov att säga är väldigt imponerande. Jag tror att det var Tobias Forge (sångaren i Ghost) som efter att ha turnerat tillsammans med dem tidigare berättade hur imponerad han var av Metallica, hur de fortfarande klarar av att spela sin musik än idag som tydligen är både svårspelad och ibland väldigt snabb. För vissa kanske det bara låter som eländigt skränande men de är sjukt duktiga musiker även om jag motvilligt måste erkänna att kvaliteten dalat en aning med åren, vilket inte är så konstigt egentligen. Så nu kände jag bara att vi inte får missa chansen att se dem spela. Man vet ju aldrig när de kommer hit för sista gången eller om de plötsligt bara lägger av, och jag har knappt missat en konsert med dem här i Sverige sedan 90-talet så jag tänker fasen inte missa denna heller. Förhoppningsvis kan detta bli en sjujäkla upplevelse för Linda också att få se världens kanske största och mest kända rockband (sorry alla Maiden fans) spela medan de fortfarande levererar, så jag hoppas att hon kommer att gilla detta lika mycket som mig.

Så nu har man ytterligare en rolig sak att se fram emot i sommar, och även om konsertbiljetter blivit väldigt dyra numera så längtar jag redan tills vi åker till Göteborg. Med lite tur kanske någon eller några av mina kära vänner tar sig dit också, Mogge var i alla fall intresserad och har redan börjat leta biljett och boende. Men det kan behövas barnvakt och liknande så vi får se hur många vi blir denna gången, och enligt hörsägen så ska även Tommy ta sig dit. Så då kanske vi blir några som kan samlas där och njuta av konserterna, ju fler desto roligare!

Här ser man den stora scenen mitt på golvet och all publik runt omkring. Och såklart en snakepit i mitten av scenen för de mest hängivna fansen med pengar för de biljetterna är ju svindyra…

Idag har vi firat Lindas mor Åsa som nu klockat in på 60 ballonger! Det var trevligt och det serverades en hel del godsaker för oss som kom förbi, tur med vädergudarna hade vi också så vi kunde fira hennes stora dag utomhus. Barnen var med och självklar en himla massa hundar, extra kul att min kära mor och Kent också kunde komma förbi en sväng. Stort grattis till dig Åsa, hoppas att du är nöjd och glad över all uppvakning på din dag!

Vi tar och slutar där för denna gången känner jag. Så tack alla ni som läser och sköt om er allihop, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han kallade mig tjock när jag körde upp på parkeringen utanför jobbet förra veckan. Gissar att han bara är avundsjuk…